fai

Hushållspapper från Walgreens, med små löv, krattor, blommor i blått som ramar in "Home Sweet Home". Vill inte gå vidare in på detaljer hur det ser ut efter jag har snytigt mig för ungefär miljonte gången. Idag. Febern har lagt sig, jag kan äta igen, men har börjat hosta mer o mer. Till och med mina lärare har sagt något i stil med "Erika, go home. You look like shit, I mean you look like sick". Man tackar! Men har inte tid att vara sjuk eller ta det lugnt, ingen har tid att ta hand om mig eller tycka synd om mig, då Georg har en kompis här o de festar, Minako sover, pluggar o festar o Ludvig är överöst med plugg o jobb o alla andra är i princip rädda för att vara nära mig, hey, jag är inte såååå smittsam. Höö, ingen kommer ihåg en fegis!! Har 17 svenska enkelradade sidor att skriva innan fredagskväll, då jag behöver städa, handla o förbereda för mis padres som äntligen kommer på lördag eftermiddag! Vi ska efter ett par dar i Cowboy&Taco-land åka på roadtrip (med kartor, pyttsan!)

Har ingenting att rapportera förutom springbreak, innan dess pluggade jag, hårt! 20 sidor till ett projekt här (19/20=95%, ja tack!), spanska prov (97/100, bäst i klassen, ja tack!) svenska uppgifter (hmm, vet inte o vill egentligen inte veta). I alla fall, springbreak! Vi var hemma o pluggade i några dar innan vi åkte till Cuauhtemoc, San Juanito, Creel, Copper Canyon osv allt i Chihuahua State!

Nä, har inte tid att skriva mer. Kommer uppdejta så fort jag har tid, om jag har tid! Ska lägga upp biledr snart. Kanske...

Ber om ursäkt för att uppdateringarna sker mer och mer sällan. Dock har inte så många av er klagat, vilket jag antar innebär att ni inte läser så flitigt. Hur som helst har veckorna varit korta, dom går snabbt och jag har redan haft mina två första tentor. Har efter hemkomsten hunnit (förutom studerat) resa lite grann. Har haft stressiga veckor, vissa rent av plågsamma.

Vi socialiserar som alltid, Teca Thursday och privata fiestas både med och utan polisbesök. Det har varit många födelsedagar, senast igår firade vi Perros födelsedag (dock trodde vi att de hade festen för att ta farväl av franska Johan, vilket var nåååågot pinsamt), kusin Carlitos har fyllt år och nästa fredag är det Adrians tur att fylla 22. Vi spenderade en helg i Las Cruces, hos Lalu (Ludvigs kusin Yuris pojkvän) och Pollo, med restaurangbesök och häng med massa japaner. När Yuri på söndagskvällen bjuder hem oss till hennes hus i Horizon City är köket fullt av japanska businessmän som lagar middag. Vi hade himla trevligt och jag ska försöka använda dem för min uppsats!
Tacksam över att Ludvig hade tid att skjutsa runt mig och verka som min spanska tolk när det för ett par veckor sedan var dags att börja visumprocessen på amerikanska konsulatet i Juarez. Gick på högvarv och stressnivån var på max, men efter att Ludvig tryckte en Michelada i handen och bad mig att hålla tyst i ett par minuter, medan han berättade för mig att allt skulle lösa sig och att jag kommer att vara tillbaka i USA inom ett par dagar, sansade jag mig. Lite. Svinkall tisdagsmorgon och inte ens vakten till konsulatet pratar engelska. Jag var chockad över att inte fler pratar engelska i Juarez, men det är väl så, att USA är så nära men ändå så långt bort för många människor. Efter fem olika stationer kommer jag fram till mannen som beviljar mitt visum och dagen efter kan jag hämta upp det. Efter två nätter på hotell var det på torsdagseftermiddagen jäkligt nice att gå över bron och korsa gränsen, med mitt nya visum i handen och en ny vän. träffade en spansk kvinna på konsulatet som var nyinflyttad i El Paso. Dock fanns det inte tillfälle att slappa, då jag fick reda på att jag hade en exam dagen efter, då Kau gett mig klartecknen att ta kursen här. Eftersom det har krånglat (mycket) med distansundervisningen från Karlstads Universitet, läser jag nu en kurs här i Methods of Research, och alla ni som läst metod kurser vet hur bedrövliga dom är, men jag har så himla kul och professorn är underbar! Föreläsningarna är tre gånger i veckan, 50 minuter långa och jag skrattar ca 30 minuter av dem vardera gång.



Efter att ha fått mitt visum tar jag varje tillfälle som ges att korsa gränsen, så några veckor sen åkte vi (Georg, Yoshi och jag) på fredagen till Cuauhtemoc, Chihuahua State, hometown of Uriel, Ludvig och Isis. Under de fem timmarnas bilfärd i den största öknen i Nordamerika åkte vi igenom ett par byar, varav en endast sålde burritos och tortillas och en annan hette Sueco (svenska) innan vi såg Chihuahua City's gatljus, men det tog ytterligare en timme innan vi kom till Cuauhtémoc, känd för sin äppelproduktion och stora population av mennoniter (likt amish, men egenproducerande tyska utvandrare). Det var ganska sent när vi kom fram, men jag kunde genast gissa att den lilla staden våra vänner pratat om var allt annat än liten! Det visade sig att det bodde omkring 150 000 invånare och jag kände att det inte var läge att säga att Varberg är litet... Vi hängde lite med familjen Silva innan vi mötte upp dom andra hos Uriel och gav oss av till El Cueva, en trevlig bar med livemusik där tortillachips och salsa fanns på alla bord. Vi åkte vidare till någon efterfest där Uriel sjöng till någons gitarrspel och Georg lekte cowboy. På lördagen åt vi varma tortillas, frijoles, hemmagjord salsa verde och mexicanska ägg till frukost innan vi blev guidade genom staden. Efter att ha gjort stan vilket inkluderade besök på den lokala mercadon, fan bilder med en Mike Tyson staty, en scenic drive och chiladas åkte vi till mennonite kolonin och cruisade mest runt i solen. Det var rena vårvädret och vi var nöjda med att slippa sandstormarna i El Paso. Vi hade bara ätit mexicanskt godis under dagen och var riktigt hungriga när vi stannade vid rustika "Tacos y salsas" för quesadillas med tillbehör.

När vi på kvällen gav oss iväg för att uppleva México by night stannade vi till i en drive-in liqorstore, där vi endast behövde rulla ned rutan och beställa vad vi ville dricka. Så vår barrunda började just där, i en av de många drive-in ställena och fortsatte på de många gatorna i Cuauhtemoc centrum. På kareokebaren Manhattan spelade vi biljard, kastade pil (lyckades träffa tavlan 3 gånger av ganska många försök) och Uriel bjöd på sin dova stämma ännu en gång. Innan vi gick vidare spelade husbandet en trudilutt, vinkade och hälsade på spanska att de hoppades att vi skulle få en trevlig vistelse och vi var himla nöjda med att de klargjorde att vi inte var gringos. Rundan fortsatte och helt plötsligt börjar Uriel och Ludvig skratta hejdlöst och förklarar i munnen på varandra medan de kippar efter andan att den här gatan är Cuauhtemocs svar på La Mulata (fancy club i Juarez) fast för bilåkare. Jo, det var tydligen så man festade (därav alla drive-in ställen). Jag och Georg som älskar filmen Bilar fick flashbacks från vår roadtrip och besöket på den historiska vägen Route 66. Vi åkte vidare till nåt racheroställe (mexi-cowboy) när vi i Ludvigs pappas enorma jeep närmade oss en trång passage, med bilar parkerade på båda sidorna av vägen. En lika stor bil närmar sig i hög fart från motsatt håll och istället för att stanna och släppa förbi oss som var halvägs igenom vevar han ner rutan och siktade sin revolver mot oss. Gulp. Yoshi's ögon var större och rundare än någonsin, Uriels sång fick ett tvärt slut och jag som satt i framsätet testamenterade samtliga skor till Isis, som var hemma hos familjen (smart drag). Men istället för att börja skjuta vilt omkring sig, viftade mannen med pistolen åt oss, som om han menade att det var okej, vi kunde köra. Shiiit, trots att vi alla var redo att dö, var vi för stela av skräck för att rör oss, ducka eller än mindre andas och vi var alla imponerade över att Ludvig lyckades manövrera monstret till bil med millimeterprecision för att inte toucha de parkerade bilarna och vi ville ju gärna inte ge mannen i bilen som nu var jämsides med oss att använda pickadollen för något annat är att vifta. Georg slutade andas när han var öga mot öga med pistolmynningen med bara en bilruta emellan dem. Han sa senare att han inte hade märkt om mannen hade avlossat ett skott. Rancherostället var fullt, så vi crusiade vidare en stund innan vi hittade Prestige en bar med livemusik mexico-style. Väl inne, efter att ha betalat cover, ångrade vi oss ganska fort då stället var allt annat än dope och fullt av prostituerade, transvestiter, gamla och ensamma, homosexuella och ett något olyckligt liveband. Jag som ensam tjej i sällskapet blev tvingad av Uriel att dansa mexicansk dans, why not tänkte jag. Det var himla kul, gick fort som attan och jag var ganska yr när jag äntligen fick slå mig ned igen. Han var mer än nöjd med min dansdebut och lyrisk över prestation och övervägde att sälja mig till mannen i Mickey Mouse t-shirt vi skrattat åt tidigare, men som tur var kom han fram till att jag hade för mycket talang. Efter att ha besökt ett tomt rancheroställe begav vi oss till Jimmy's Tortas som slog Campino's med hästlängder och jag åt den bästa mackan i hela mitt liv, som jag olyckligtvis kombinerade med jalapeños som uppenbart var starkare än i El Paso, då mina läppar var on fire och hade nätt och jämt återhämtat mig när jag på söndagsmorgonen hade kvalitetstid med Isis, hennes mamma, moster och kusiner. När Ludvig, som inte har någon tidsuppfattning, var klar åkte vi till deras mormor och morfar som visade mig på Nellysar och ett par Wilmas (höns). Vi, dvs jag, träffade fler släktingar som möttes upp på en mennonite pizzeria och vi lät oss väl smakas av tunn europeisk pizza med ett tjockt lagen mennonite ost och hemmagjord glass till efterrätt. 14 släktingar vinkade hejdå och fick mig att lova att jag kommer och hälsar på dem innan jag lämnad the Americas för Sverige. På vägen hem mötte bergens svarta siluetter en glödhet solnedgång som mer såg ut som en brand och Zoe's låt Soñe raspade i högtalarna. I den stunden var hela jag överfull av svåridentifierade emotioner, men jag är ganska säker på att jag ville att tiden skulle stå still. El Paso har fått konkurrens om min gunst. Mexico är magiskt.

Minako har haft två japanska tjejkompisar på besök och jag lagade sushi, vilket imponerade dem. lagade också Chile Rellenos, en mexicansk rätt, mumsigt värre (fick dock viss asstisans). Ni ser också smakprov på den hetaste japanska frisyren just nu, känns som tjejerna klär i den bättre än vad jag gör... Vi åkte till White Sands i New Mexico som är en öken full av just vit sand. Det blåste sjukt mycket och när jag kom hem hade jag mer sand än fötter i mina skor. Förra veckan hade Cristell (Ludvigs kusin och granne) kanadensiskt besök från Sverige och Isis franske pojkvän var här, liksom Georgs två tjejkompisar från Österrike. Vi har därför spenderat en hel del tid i Juarez, både dag och nattetid. Har också lyssnat på några väl vald ord sagda av Hillary Clinton som började valkampanjen i Texas i El Paso, vilket är historiskt!!

Nästa vecka väntar hårda studier och det ska bli sisådär kul. Men springbreak närmar sig och det är dags att börja planera!

Resan har definitivt satt kärleken på prov. Men som ni kanske vet, från egen erfarenhet, romaner eller filmer växer kärleken sig starkare med avstånd. Andra lockelser, såsom stänk från havsvatten i Laguna Beach, ett snötäckt Chicago kryllande av businesskvinnor och män, skådisar i Hollywood, fängslande båtturer till Alcatraz, arkitektur i Dallas, het sand i Miami Beach gjorde det svårt att vara trogen. San Francisco som var mitt första val att studera i tog andan ur mig, bokstavligen, med tanke på alla backar men också underbar utsikt och trevliga människor. Men den gångna månaden gjorde mig säker på var jag hör hemma. Flotta Fort Lauderdale, lummiga vingårdar och Goodwill-butiken i Paso Robles eller Hemingways friska tillika sältäta Monterey kan inte jämföras med mitt klippiga hem i öknen. Jag är förälskad i El Paso.

Efter en vecka hemma uppskattar jag verkligen vardagen. Lördag kväll när jag kom hem hämtade Georg och Minako mig på flygplatsen, tog mig till El Taco Tote och sen var det bara att piffa innan drinkarna serverades en trappa ned. Välkomstfesten hölls av oss till förmån för de nya internationella studenterna som övervägande är från Frankrike och Finland, Georgs nya sambo tillhör den grodätande kategorin. Under veckan bekantade vi oss mer med Francois som jag tilldelat smeknamnet Froggy (nej, inte vidare populärt, haha!) Froggy är hemskt stolt över sitt franska ursprung och blir upprörd när hemska människor (Georg och jag) stjäl hans språk, Georg för att ragga och jag för att göra honom till åtlöje. Appropå ragga vill jag tillägna varma gratulationer till min kära broder som äntligen har förlovat sig med sin Jenny! Något som jag dock är mer förvånad över är att Georg har träffat en tjej!! Mer om det senare.

Jag har haft mina första föreläsningar i Español, min professora är galen och tvingar oss att prata högt i salen, då hennes teori är att vi pratar i normal samtalston utanför klassrummet. Med de många mexicanska vänner vi har införskaffat oss ska vi nog få rejäl övning, pjuu! Torsdagen kom fort och Minako, Froggy, Georg och jag gick till the Union för årets första Teca-Thursday där vi träffade nära och kära. Vi gick vidare mot Black Market och avrundade i våra vänner hus. Tidig fredagsmorgon tog jag en två-timmars promenad till Scenic Drive (den riktiga) och tillbaka innan jag och min sambo tog bussen till Downtown för lunch, shopping och en trip till Cielo Vista Mall. Kvällstid fick Georg och jag skjuts av hans Laura till våra vänners hem där vi tittade (läs sov) till en film och vi européer fick se filmen "Techno Viking" på internet och blev därefter flitigt hånade.

I lördags firades min födelsedag. Tanken var att det skulle bli en överraskningsfest i Juarez, men mitt visum tillåter mig inte att åka över gränsen just nu. Well, jag kan åka över till Mexico men inte komma tillbaka till USA och för att citera Minako "That can be a problem". Vi började med pannkaksfrukost, rättare sagt en pannkakstårta full av hemmagjord chokladsås, chokladglass och sylt från Knott's Berry Fram (en nöjespark i LA). Senare hostade vi en "gör din egen sushi" lunch, där de asiatiska deltagarna frågade den svenska sushiexperten hur man gjorde... Travis syster kom över på middag lagad av Yoshi, bestående av japansk curry. Då systern hade tagit med sig olika former och smaker på donut's väntade vi med att äta Minako's första egengjorda tårta! Vänner anslöt likaså vänners vänner och snart var lägenheten full av mexicaner och en och annan amerikan. Jag fick massa presenter, däribland ett album fullt av bilder, minnen och hälsningar från de gamla utbytesstudenterna och andra vänner (jepp, Minako toppar listan på veckans bästis!!).

Söndagen spenderade vi ätandes och slappandes vilket vi alla var riktigt nöjda med. Efter att ha varit på gymmet ett par dagar förra veckan hade jag svårt att gå, men var ändå tacksam över att sträcka på benen de fem minuterarna till Taco Tote där gurkbitar i salsa slukades i rasande fart. Ludvig var den enda mexicanen i sällskapet och tyckte att vi behandlade gurkskivorna på ett märkligt sätt, men blev självfallet nedröstad. Vem vill äta gurkor med lime och salt? Buäää! Martin Luther King hyllades på måndagen och hela USA stod still. Vi slappade ännu mer och gjorde en upptäckt i vår frys, förutom glassen gömde sig fyra liter vodka (från lördagens kalas) vilket gjorde Georg spyfärdig då han fortfarande var bakfull. Senare kom delar av vårt nya gäng över för häng och läxläsning, däribland Laura som har lyckats linda Georg runt sitt finger. Minako och jag är helförtjusta över att få en tjej till familjen och Minako är helförtjust i Kike (som är helförtjust i henne) och har dumpat sin japanska pojkvän då han inte ville skicka henne nudlar (internt skämt). Mycket har hänt sedan sist!!

Laddar nu för morgondagens teknik-shopping med Georg och Bitch! Lovar att uppdatera snarast om resan, tar dock tid och energi.

God jul!

Har inte packat klart än, men lämnar Miner Village om ett par timmar. Bitch (vår bils ganska osmickrande namn) är fulltankad och redo att föra oss genom Arizona. Hillbilly hell here i come!

Veckan har varit ok. Plugg, plugg, plugg, alltså precis som vanligt. Var som jag tidigare nämnde på Midnight Breakfast i tisdagsnatt, det var välbesökt och riktigt trevligt. På onsdagen lessnade jag på alla problem med antagning, tentaplugg och begav mig med Georg och Uriel till Mercadito i Juarez och åt en sen lunch. Har också hunnit med hej-fester, hejdå-fester och graduation party mexican style. Onsdagen sa vi hejdå till en av de franska tjejerna, sorgligt, men kände henne inte allt för väl. Torsdagens "tentafest" på TecaThursday var gansk laim, så Minako och jag bestämde oss för att gå hem en sväng innan det var dags att ta farväl av Black Market. Men vi stötte på Kike och Ludvig (Minakos kompis kusin) med vänner och följde med till deras nya crib på mellanfest. Helt plötsligt var klockan närapå 5 am och vi fick skjuts hem, vilket vi var överhört tacksamma över med tanke på att det var sviiiiiiiinkallt, i alla fall nollgradigt. Hade min sista föreläsning på fredagsmorgonen och mötte upp Minako för en lunchbuffé i Downtown där vi även passade på att shoppa för kvällens X-mas/bye bye party. Vi hade mycket att tala om och Minako var lite nedslagen över att resa iväg, hon vill inte gärna frysa ihjäl i Utah och har lite problem med pojkvännen hemma i Japan. Men hon var glad över ett hemligt projekt hon hade på G, hon höll mig nyfiken, men lovade att jag snart skulle få reda på det. Vi stannade vid Western Beverages, för att säga hejdå till vår liqourstore och dess butiksinnehavare. Hann inte med någon vila, utan började direkt pimpa Georgs lägenhet med glitter, julgranskulor och en hemmagjord mistel. Vi gjorde glögg och hade till och med en stund över att byta om och piffa. Ett 50-tal vänner gästade oss, däribland killarna från gårdagen som ställde in deras fest i förmån för vår. Ja, jag vet, vi är coola! Tårar blandades med Sake, glögg och skratt. Som alltid svårt att ta farväl, men jag var så glad över att veta att El Paso är mitt hem ännu en termin och att de flesta av mina local friends kommer att vara här. Festen varade natten och morgonen lång, vi hann säga hej då till Minako som åkte till LA vid 7 tiden innan vi åt frukost på Whataburger. På lördagen, efter att ha städat Georgs ägenhet, träffade vi Robins familj och det var väldigt trevligt, även om det var konstigt att tala svenska live. Wicho hämtade upp oss på kvällen och tog med oss till Sam's graduationparty i Juarez. Det var fullt med folk, träffade massa européer, tog otaliga gruppkort och sa god jul och hej då till mina mexicaner. Adrian, aka "Erica-boy", ska hälsa på en kompis i Paris och ta svängen om Sverige och jag gav tips och han tar gärna emot tips från er också.

Vad gäller "best friend of the week" har jag tre kandidater, Fernando (#2) som har börjat dejta Wicho och är min nya mentor. Emilia som skickade mig ett riktigt julkort, så värt! Tack! Ludvig som förutom att vara ett språkgeni och fashionable gav mig hans gubbhatt i julklapp (efter att utan framgång letat överallt efter en). Muchas gracias! Ett potpurri av bilder följer för att hylla mina rara vänner här! Och såklart, eftersom det ä'r min dagbok, på mig!

 

Söndag och idag väntar det svåraste avskedet, då Radek åker hem. Han är by far den trevligaste utbytesstudenten efter Georg såklart och jag hoppas på att hälsa på honom i Prag. Kommer även sakna mina vänner här, men ska njuta av semester! Närmsta månadens uppdateringar kommer att ske sporadiskt, men lovar att göra mitt bästa.
 

Glöm familjemiddagen med stuffing, kalkon och tranbärssås. Vi firade traditionsenligt Thanksgiving i Vegas!

Det var ett tag sedan jag uppdaterade. För er som läser flitigt och med spänning väntar varje vecka för ett nytt inlägg ber jag vördnadsfullt om ursäkt. Sedan sist har en hel del hänt, Las Vegas, snöstorm, presentationer, Mexico och mycket annat.

Så, dagen innan vi lämnade El Paso för Las Vegas, åkte Minako och jag med Aaron och en annan kille med till Juarez för en rundtur. Egentligen skulle Killen som inte kan parta engelska föjla med, men han var tvungen att jobba över, men vi var bara tacksamma över att killen som följde med istället faktiskt kunde prata engelska. Vi åkte runt, runt, hit och dit, och jag måste säga att Juarez är grymt stort! Vi avslutade kvällen på San Martin, en bar där en fotbolls (soccer) match visades och grabbarna vid bordet bakom lärde mig fler spanska dåliga ord, för det gick inget vidare för deras lag... Vi spelade Domino och Minako vann så gott som varje omgång och som ni förstår vann jag inte en enda gång (jag var inte ens i närheten). I samma stund bestämde jag mig för att inte spela i Vegas. Väl hemma var det dags att packa, sova ett par timmar och möta Juho och Robin klockan 5 samt hoppas att taxin skulle komma. Flygplatsen var överfull med folk och jag fick flashbacks från när jag först kom hit. Resan tog 1 h 40 min, vi tog en shuttle till hotellet. Luxor var formad som en svart pyramid, prydd av en giant flaska Absolut och Robin och jag sa att det var som att vara hemma igen. Vi tog plats vid ett litet bord och åt frukostbuffén innan vi kunde checka in på vårt hotell. Efter att ha sovit middag, gått en promenad längs the strip mötte vi upp resen av grabbarna utan för vårt hotell. Vi festade bland bara rumpor, vaxade bringor på MGM's Studio 54. I Las Vegas håller man hårt på mottot "You can't say as, but you can show it!". Vi hann med att se vattenspelen, shopping, en show, 3D bio, äta mellan festandet. Lördagen var vi bara skandinaver igen, då pojkarna med bil valde att ratta hem. Robin och jag gick direkt till en stand up show efter vi vaknat, där vi serverades en stark white Russian till frukost... Vi gick till vårt hotells club som var betydligt bättre på lördagen och vi hade riktigt kul, men killarna saknade El Pasos priser i baren. Utan att avslöja för mycket eller för lite är min conclusion är att det är sant vad som sägs, what happens in Vegas, stays in Vegas (speciellt pengar, bilder, förstånd och för fulla finnaräven minnet). Vi träffade dock ett par trevliga européer, däribland en värmlandspöjk i McDonaldskön. Tillfälligheter! Georg hämtade oss på flygplatsen och kylan avslöjade att det hade snöat, mycket riktigt var bergen klädda i snö. På måndagen var det dock varmt igen. Vegas var något av en chock för mig. Jag hade föreställt mig mer glamour, vackra människor och trendigt. Men möts av en plastic fantastic playground för gamla människor med rollatorn parkerad jämte sig, fett folk med mysbyxkultur och lila hår. Don't get me wrong, hotellet vi bodde på var muy muy coolt, men folk var inte som jag trodde...  Spelade för en dollar och vann one dollar 75 cents, söndag 11.15 efter utcheckning. Se hur nöjd jag är!

Vad gäller veckodagarna har jag bara pluggat. Flera presentationer för hundratals människor och nä, jag skojar inte, det är hundratals av mina medstudenter som hört och sett mig prata om Boeings HR strategy, Checking procedures for new hired tellers, våra resultat från staffing simulation osv. Har utöver det haft tre större papers att lämna in, grupparbeten i tusentals (now, här kanske jag överdriver lite) och exams, låt oss inte tala om exams! Har inte svårt för att skryta, bäst i klassen på, hmm äsch fick högsta extra credit i klassen. Fick bästa omdömet "Better than excellent, I'm impressed" av en av mina lärare, som dessutom gav mig högsta betyget någonsin på det peperet. Jo, man tackar! Det positiva med alla dessa presentationer är att jag har tvingats klä upp mig, och in order att kl upp mig behöver jag...ja just det, tjusiga kläder=shopping! När vi ändå är inne på ämnet kan jag avslöja att jag fyndat mig en het dunjacka i Downtown för att hålla mig varm under julens resa. Var godhjärtad och köpte ett "survival kit" till Minako som ska tillbringa delar av lovet i kalla Utah, bestående av varma saker, chokladpulver, sötsaker och ett pussel om hon är uttråkad. Har också låtit lockarna falla och klippt mig igen, men litar inte allt för mycket på frisörerna här...

Wichos tjugoandra födelsedag firade vi i dagarna två, fredag på bargatan La Juarez och äntligen fick jag hänga på riktigt på Kentucky bar, Margarita Place numero uno. Georg slog vad om vilken sida av gatan baren låg på och än en gång vann jag $ 10 (förra gången åt jag en sked av "spicy salsa", säger bara Georg, don't mess med en halvthai som ätit sjukt stark som tam på en strand i sällskap av Josefine och Sanna). Robin och Georg, båda över 190 cm blev utklassade av en ruggigt lång mexican på Open, vilket var otroligt underhållande. Till min förfäran berättade Fernando att han skulle lämna oss för Paris nästa termin. Sorgligt! Återförenades med Erica-boy (scrolla ned så ser ni honom på kort några uppdateringar sen). Den här gången hade vi inga problem att hitta bilen och tog oss hem sägert och tryggt. Lördagen mådde jag so so, inte till följd av föregående kväll, utan för något jag kommer till senare. På kvällen tittade Georgie och jag på Maria Full of Grace, som var ganska hemsk. Georg hade som uppgift i skolan att göra en review på en film, så när Wicho och hans syster hämtade mig mexican time (försenat) satt Georg kvar och pluggade. De tog mig till ett nyöppnat ställe i Juarez, min favorit butik hade en modevisning och större delarna av Wicho-gänget var där. Zuky skjutsade hem mig och det tog en evighet innan vi kunde ta oss hem för kön till USA var enormt lång! På tisdagen, efter en av mina exams, hade vi stämt träff med paret Mike och David på Starbucks. De är så enormt söta och passar egentligen inte alls ihop. De funderade på att möta upp oss i San Francisco, men det är mexicanska planer så vi får se...

Torsdagen innan var jag med min nya vän Celeste (från min HRD-grupp) och en till tjej från gruppen på Crawdaddy's, en bar på eastside där ett liveband spelade. De öppnade med en The Killers låt och fångade således mitt intresse. Var även med Celeste för att träffa hennes vänner några dagar tidigare, på good old Rib Hut och Fellini Film Café. Sam (numero dos) mötte upp oss på baren och beskyddade oss från några fightandes äldre män. Träffade honom igen i torsdags på Black Market. Jag och Minako gick till TecaThursday där vi hängde med Yuri, hennes pojkvän och vänner. Helgens pinsamhet 1 inträffade då när en kille försöker få min uppmärksamhet tittar jag mig omkring för att försäkra mig om det verkligen är mig han ville kontakta. Han försöker vinka dit mig, men vill han prata med mig får han komma till mig tänker jag. Han sätter sig ned och ger mig en Tecate (billig mexiöl) och säger att den är från hans vän, som är där borta och visar sig vara en lång vit kille ser obekväm ut. Jag tackar men försöker vänligt förklara att jag inte tänker ta emot den och tänker att om han vill prata med mig får han komma hit själv. Minako skrattar och säger "Oh, han tror at du är farliiig" (jaja, roligt på hennes japanskaengelska!). Grabbarna tittade surt åt vårt håll ganska länge, speciellt när Leo kom och gav oss tips för sevärdheter i hands hood L.A. Pinsamheten började egentligen inte förrän när vi på Black Market säger hej till Hector och Jesus och upptäcker att deras vänner är den långa killen och hans vän. Ooops. Glada nyheter är dock att Emmanuel under kvällen friat till sin flickvän och modern till hans son och hon var inte direkt överraskad (och ingen annan heller för den delen) men hon sa i alla fall ja! De har inte bokat något datum, men jag hoppas ju såklart att jag får bevittna ett mexicanskt bröllop! Är ju redan en pinsam del av deras sons babyshower inspelning, så varför inte bättra på min spanska och säga några väl valda ord i deras bröllopsvideo?! Pinsamhet 2 börjar här, fortsätter under kvällen och når sin kulmen nästa kväll, låt mig berätta hur det bärjade. Redan på TecaThursday hade en bekant bjudit in mig till hennes avskedsfest då hon flyttar till Canada nästa termin. Hon presenterade mig och Minako för hennes vänner. Fine. Men igen på Black Market, när vi skakat av oss den långa killen med vän, dyker en av min bekantas vänner upp och maler i evigheter. Hans vän, som vi träffat tidigare på en fest och vars största intresse är han själv försöker förföra Minako. Vi säger att vi måste gå, men de beställer in drinkar som vi inte vill ha. Ludvig, en bekant och kusin med Yuri, ser att vi är i knipa och räddar oss. Minako och Juho går hem, medan Robin, Ludvig och jag traskar runt ett ganska dött Cincinnati. Evigt tacksam för Ludvigs ingripande då Robin och Juho inte förstod våra rop på hjälp. Dagen efter åkte jag till tjejens farvälparty, vem hälsar mig inte välkommen om inte försöka-bjuda-på-drinkar-so-vi-inte-ville-ha killen. Pinsamt, men otroligt nog bad han om ursäkt för hans påstridighet. Jesus var där och några andra jag kände. Alla försökte lära mig varsitt bra ord på spanska, men kommer ändå inte ihåg dem. Träffade nytt folk, som inkluderade mig i deras maffia gäng, och kallade mig RW. Så nu är jag officiellt ascool! Lördagen är första dagen jag inte gick till skolan på mycket länge. Denna veckan var jag mååååånga timmar i skolan och föregående snittade jag 6-8 timmar dagligen. Befriande! Georg och jag tog bilen till Sunland Park Mall, The Outlet och Barnes and Noble där vi fyndade en California bok. Under kvällen gick vi till Radek's och Val's lägenhet, träffade Uriel, en bekant till Leo och avslutade på hederliga Black Market.

Har just nu huvudet fullt av Human Resource Development och "jirip jirip pomm, jirip jirip pom" och "doibidooo enaaaamoraadoooo" vilka är utrag av skönt dansbansmexidunk a Dirty Dansing style. Illa, men något bättre än organisation transformation change eller whatever Mrs. Von Valkenburgh vill att jag ska lära mig inför torsdagens tenta. Vilket inte bara är en tenta, utan den sista tentan under denna vecka av final exams likaså den sista tentan innan jullovet!!!!! Vi har bokat de flesta hotellen/hostellen och laddar hårt för vår roadtrip!

Midnatt råder, men det var inte tyst i husen. Nu väntar Pyjama party i Summit Hall, limousin till skolan där midnattsfrukost serverads. Detta event har haft rykte om sig att vara mycket populärt och jag har gjort allt för att hålla mig vaken (mexidunk) för att bevittna denna storslagna händelse. Ska uppdatera innan jag far, då vi har en julfest- utan jul på fredag och ska på Alex's, David's och Sam's graduation på lördag!

Medan snöoväder och kaoset drar in över Sverige och lämnar bussar med skolklasser fast på vägarna utanför huvudstaden lyssnar jag på surret från AC'n och hämtar andan efter promenaden hem från skolan, hade faktiskt jacka och scarf, men trots att det relativt sent, 8 pm, var det för varmt. Jag hade inte ens knäppt den och t-shirten är nästan fuktig. Overkligt. Verkligen overkligt att vi lever i samma månad, snarare känns det som vi lever i olika årstider, den här gången är det jag som står still i ett vakuum av sand mellan tårna samtidigt som ni gör snöänglar och värmer era frusna kroppar med varm choklad framför brasorna. Blickar mot klädkammaren. Där ligger dom. Uppackade sedan jag höststädade garderoben förra helgen. Scarferna ligger överst, min blåbärsmössa mamma gav mig och underst vantarna. Även på 8300 kilometers avstånd kan jag inte låta bli att skratta åt löpsedlarna på nättidningarna och förundras över deras chock över att vintern kom i år igen. Julen kommer att vara annorlunda i år. Min familj består just nu av en skara internationella utlänningar och en bunt inhemska mexicaner. Istället för att se pepparkakshuset, Varbergs Sociten, prytt med tusentals glödlampor är istället de kantiga husen i jordnära toner och palmerna utrustade med ljusslingor och lyser upp vägen hem. I år bär min tomte hawaiiskjorta och avklippta jeans. Sannerligen flip flop och vallar sina åsnor med Rudolfs röda mule och ludna öron i spetsen, med en röd och vit tomtesambrero. Julbordet kommer bestå av det vanliga, refried beans, tacos, burritos och salsor. Vi dansar runt granen till tonerna av hurtigt mariachi dunk. Men nej, det känns inte hemskt på något sätt. Fick flera överdoser jul förra året med tanke på Hammarstrands Julmarknad.

Georg och jag har pratat igenom vårt juläventyr. Efter jul/farvälpartyt efter final exams åker vi västkusten upp. Vårt mål är att fira nyår i San Fransisco och håller nu på att utreda vilka vänner vi har att hälsa på (och övernatta hos) längs vägen. I San Fransisco separerar vi och går skiljda vägar. Jag flyger min kos till Chicago, sedan följer rutten Orlando, Ft. Lauderdale, Miami, Dallas och hem till El Paso igen, två dagar innan skolan börjar. För mina sex flygsträckor betalade jag mindre än för mina fyra kursböcker. Frågan är vad jag lär mig mest från, resan eller litteraturen? Efter fikan med Georg och söndagsnattens flera delar pulverkaffe och en del vatten var det svårt att somna, trots att vi vid två-tiden fick reda på att Minakos plan var inställt pga tekniska problem och hon skulle tvingas tillbringa natten i Las Vegas, ironiskt nog hade vi bara några timmar bokat våra biljetter just till Vegas och Minako var bitter att hon inte kunde följa med.

Det har varit våldsamt mycket grupparbeten i veckan. Tiden har gått långsamt och alla bara väntar på en lugnare period. Tvingades pga homework tacka nej till en av tjejernas inbjudan till sushidinner på tisdagen, vilket var bittert. Vi träffade henne på måndagskvällen när vi studerade flitigt på vårt coffee house. Men vi får se vad som händer i helgen!

Mindre än en månad kvar och medan andra utbytesstudenter hetsar och stressar över den knappa tiden kvar, lutar jag mig tillbaka och gläds åt den näst kommande terminen. Minako var trött när hon väl kom hem och hade med sig några souvenirer, en penna och choklad från Harvard! Världens bästa roommate! Vi planerade en get-together och på onsdagen gick vi till Veggie Good för den största buffén hittills, där vi pratade och skvallrade om både det ena och dom andra. Vi var oroligt mätta och frusna, så på vägen hem stannade vi på mataffären Albertsons och tittade in på Bourjalais där delvis finske Sumeet var mitt uppe i en pokerturnering. Under dagen lunchade jag med vår nya vän Leo som hade ett par timmar att döda innan nästa föreläsning och sedan när tackar jag nej till gratis mat från en trattoria? Han är en typisk amerikan (inslag av mexico) från Los Angeles, före detta militär som gav fyra år av sitt liv till armyn, för han ville ge tillbaka något till landet som gett honom så mycket. Ah, kom igen vara inte så cheesy! Han läser statsvetenskap (nåt för dig Gelex!) och är en blivande advokat och dessutom väldigt insatt i norra Europa. Trots hans amerikanskhet hade vi väldigt trevligt, vi talade om hiking, golf och annat sofistikerat. Han undrade vad jag saknade mest från Sverige och jag svarade, kanske lite för snabbt "Family, friends, fall och fashion", men han skrattade och förstod mitt missmod över avsaknaden av mode i El Paso. Och som min modeintresserade och J. Lindebergbesatte vän Hector sagt innan, modet kommer två år senare hit. Förhoppningsvis!". Leo bjöd hem oss till L.A om vi är där under julhelgen, då de brukade ha familjekalas den 24:e och grillfest i ån park den 25:e, vilket lät skumt, för det brukar ju vara kallt... För en gångs skull visar Georg frivilligt vänkapligt intresse för en kille, då vanligtvis han blir raggad på av männen, så om vi är där kommer vi absolut tacka ja! Försökte dölja mitt skratt när den kultiverade Californiabon seriöst undrade om vi hade isbjörnar i Sverige. Jag hade ett quiz som gick riktigt bra och behövde inte plugga mer efter jag gjort klart min läxa. Så jag följde med Georg en snabbis till Sunland Park Mall, mest som smakråd. Men i köpcentrumet var det smaklöst mellan rulltrapporna stod ett vinterland uppställt med ett resligt slott i mitten, jaja, Disney-wannabes!

På första föreläsningen blev min professor Mrs. Garcia mållös när jag inte kunde förklara ett ord på engelska eftersom jag inte visste vad det betydde på mitt språk. Hon var förvånad och hade alltid trott att jag var amerikanska. Hon välkomnade mig hjärtligt "hem" och hela klassen gav mig och en österrikisk kvinna mycket beröm efter en oförberedd presentation. Efter föreläsningen blev hon eld och lågor när jag frågade om idéer till min uppsats och vi ska ha ett möte på tisdag. Sedan var det dags för HRM och George (vår professor vill inte bli kallad Mr. White, han känner sig så gammal då) visade några roliga reklamfilmer relaterade till Thanksgiving och gav oss nästa tisdag off. Min grupp, som jag tidigare berättat om och jag hade oerhört kul och glömde helt bort tiden, så vi får jobba under en inlämningsuppgift under helgen. Killen med syntartofs övervägde att följa med till Las Vegas, men backade ur när han hörde att det var jag och sex killar som skulle åka. Stötte på Syntartofsen igen efter att ha bokat ett möte på måndag morgon med min koordinator och ännu en gång något senare på väg hem när vi utropade samtidigt "Are you following me?!". Sista föreläsningen var inte helt fel, då vi fick ytterligare två poäng på examen jag hade högst resultat efter att Mrs. Van Valkenburgh hade rättat fel. Efter en rolig dag i skolan gick Minako och jag på torsdagskvällen till Teca Thursday på the Union. Träffade massa folk, men är fortfarande inte riktigt säker på vem som är vem och om vi har träffats tidigare, så jag körde den säkra stilen och sa hej till alla som hälsade. Vi hade stämt träff med Minakos japansk/mexicanska kompis Yuri, som jag tidigare inte träffat men sett fram emot att möta, hon var en jättego tjej som introducerade oss för hennes vänner och deras bekanta. Shit, ännu fler namn och ansikten att komma ihåg! Hennes helmexicanska kusin introducerade sig själv på svenska, bra svenska och jag antog genast att han hade haft en svensk flickvän (eller pojkvän, you never know här...). Men dementerade mina antaganden och förklarade istället att han alltid varit fascinerad av Norden och han hade haft ett väldigt tråkigt jobb och spenderat tiden att lära sig grunderna i svenska och gett upp drömmen om att tala finska. Helt förståeligt! Vi träffade Aaron och Killen som inte kan prata engelska och de omringade oss och lät oss inte vara ifred förrän vi tackat ja till deras redan utarbetade plan om att ta oss med till Juarez. Så på onsdag klockan fyra ska de hämta de oss för en buffé enbart bestående av enchilladas och de ska få visa oss "deras" Juarez. Det ska bli intressant och kul, för det är Minakos första gång i Mexico! Jag följde Minako hem, då hon hade en telefondejt med hennes pojkvän Toshi. Drack en kopp kaffe för att få en dos energi, då pillrena jag tryckt i mig gjorde mig dåsig och inte skulle kombineras med alkohol, tog på mig två tröjor och en jacka för kvällarna är sedan gårdagen kyliga. Hämtade upp finske Juho två trappor ner och vi gick till Black Market, då ingen av oss hade ork att gå på premiären av den nya klubben jämte Vanilla i Downtown. De andra pojkarna hade åkt till San Antonio och Austin med deras bil. Vi stod och var coola i ett hörn på terrassen, Juho sippande på en Corona och jag pillandes på min scarf, när Ludvig, den svensktalande kusinen dök upp igen. Han berättade om några av de resor han hade gjort och särskilt Alaskaresan lät mycket exotisk, speciellt med tanke på hans väldigt mexicanska accent. Vi planerade hans europaresa och han gav oss många tips på vad vi borde göra och se här i närheten och vad som var överskattat.

Fredagar är något av informell kvalitetstid för mig och Minako. Efter åska och en störtskur gick vi ut i kylan, jo, det var faktiskt lite kallt och besökte Baskin Robbins där vi åt varsin Heath bar och Oreo sundaes till priset av en. Resten av dagen pluggade och städade jag, kände mig inte alls pigg och tackade igen nej till utgångar och fancy party på Precopeo samt barhäng i Juarez. Hälsade på några av de andra utbytesstudenterna i huset mittemot och gick till sängs tidigt. Skönt att vakna upp utvilad och som ni säkert har märkt är veckans tema "buffé" och Minako och jag gick upp tidigare än någonsin på lördagen och promenerade till Luby's där vi åt en välförtjänt amerikansk/mexicansk frukostbuffé á la Holiday Inn. Hade inte tid att smälta varken pannkakorna, bönorna eller muffinsen eftersom jag var i skolan före 11 am där jag på utsatt tid träffade Celeste, från min HR-development class och vi förberedde för söndagens gruppmöte. Hon bjöd med mig till en cookout, då några av hennes vänner tailgatade inför säsongens sista game, där jag knaprade på en Dorito men inte kunde få i mig mer, då frukosten fortfarande höll mig mätt. Vi hade väldigt trevligt och under vårt varv på skolområdet träffade vi många vi kände som alla i UTEP-kläder höll the school spirit på topp. Hemma igen kom Yoshi och Juho förbi innan vi gick till Black Market, då Juho inte ville åka med på en sororityfest av rädslan för det obligatoriska polisbesöket. Hängde med något nedslagna footballs fans efter Miners andra raka hemmaförlust, lärde mexicaner delar av Papayadansen och berättade om Europa för Saoul, en av mina vänners soccervänner.

Söndagen gick i vilans tecken, om grupparbete, paper-skrivande, tentaplugg och tvättning av kläder ingår i vilans sysslor. Gick ännu en gång med Minako till Baskin Robbins för en "Soft 31 mix below" kreation smaksatt av Reeses peanutbutter bars. Träffade sedan min HRD-grupp i bibblan där ovanligt många studenter spenderade sin söndag. Vi börjar komma varandra riktigt nära och pratade om Brendas mystjocka gravida mage innan vi kunde koncentrera oss på HRD implementations och design (som jag sitter o finslipar just nu). Minako och jag ska äta resterna av snacksen från igår och ha filmkväll, den här gången en film om någon man på en Texan ranch som drar iväg på äventyr i Mexico. Ni kan ju gissa varför vi valde den filmen...

Har inte haft tid att uppsöka Campus Health Care (lögn). Sanningen är att jag inte har hittat den ännu, trodde att jag skulle bli och kände mig faktiskt bättre. Men det är en envis förkylning och jag ska ta hjälp nästa vecka att hitta dit! (Jag lovar mamma och pappa, jag ska gå dit...) Utöver det kommer jag plugga, uppsöka min koordinator för val av kurser och äta minst två bufféer nästa vecka innan vi åker till Las Vegas på torsdag morgon för att fira Thanksgiving hela helgen lång.

En bit in i november och vi tar av oss kläderna. Veckan har varit varm, runt 26-28 grader dagstid och till och med en kortärmad jacka är för svettigt. Men hösttecken har börjat visa sig. Gräset runt vår beachvolleyball court börjar vissna och bladen på ett litet träd i närheten av solskyddet utanför mitt hus skiftar i rött och gult. Träden har något mindre lövtäthet, men till marken faller inte löven, utan bruna bönliknande frön.

Jag tog tag i min förkylning och lättade trycket över näsan med några tabletter som gjorde susen och sövde mig. Har med andra ord tagit det extremt lugnt i veckan och varit himla trött, kanske för att tre veckors hårt pluggande sög musten ur mig. Lyckades bli bäst i klassen på min sista exam! Nu har vi flera grupparbeten kvar och i princip hela söndagen spenderade jag att sammanfatta en artikel och förklara fenomenen med organizational politics. Trots min matthet orkade jag med middag med Minako, Georg och grannen Jose som vi inte träffat på länge på Rib Hut som på onsdagar serverar texan size ribs för 1.50 $. Jag satsade istället på hemmagjorda Curly Fries, som måste vara den mest onödvändiga formen på pommes frites.

I torsdags kväll, efter min föreläsning kom jag hem till ett tomt bo, då Minako övergett mig för en jobbmässa i Boston. Jag hyrde en B-movie om en amerikanska som istället för att gifta sig med sin trolovade advokat i Mexico, söp sig berusad och gifte sig med en mexican, såklart vid namn Carlos. Nej, mor och far, ni behöver inte oroa er, haha! Vaknade utvilad, men fortfarande trött på fredagen. Robin, Georg och jag promenerade ner till Downtown för en sen lunch, där vi betalade $ 6 var för en kina/mexicansk buffé. Vi tog en kaffe på ett fancy café och traskade hem i värmen igen. Killarna som har bilen skulle möta upp någons klasskompisar vid gränsen till Mexico och gå till något trevligt ställe i Juarez, men tappade bort dem. Robin och jag fick senare skjuts med Mike och David till gångbron. Det tog ca 7 minuter att traska över den och vi kom genast in på bargatan, La Juarez. Vi skulle hitta till Kentucky Bar, före detta Tommy's Place, där Margaritan uppfanns. Nedan följer historien om den populära dryckens uppkomst.

"Francisco "Pancho" Morales is said to have invented "his" Margarita on the 4th of July 1942, in Ciudad Juarez, Mexico, which lies opposite El Paso, Texas across the US border.

A customer came into the bar where Pancho was working, called Tommy's Place, and asked for a Magnolia, which he didn't know how to make. And so Pancho, like most bartenders in this situation, made up what he didn't know. Pancho gave the customer the newly created drink, and named his creation after the Spanish word for Daisy, which is Margarita.

The Morales story continues, in the pages of "The Book of Tequila" by Bob Emmons:

"Pancho was a teacher in the Juarez bartenders school, the drink was soon well-known all over the state of Chihuahua."

But in Pancho's obituary, which was carried in an El Paso newspaper, it says:

"Gabriel Morales, said on Thursday his father never patented the drink and made no money from it. He later emigrated to the United States and worked as a milkman for 25 years before retiring in 1981... ...Morales said his father never boasted about his invention, or even particularly liked the drink. "He was always more proud of being a milkman, and of being a good father, husband and grandfather.""

Robin frågade två tjejer efter baren, men de svarade på spanska att de inte talade engelska. Så jag gjorde ett försök på min excellenta spanska och de tittade på varann och pekade snett uppåt. Vi var tydligen utanför... Men vakten släppte inte in oss med anledning av att det var fullt. Så efter en lång väntan släppte han tillslut in de två utlänningarna och vi träffade vårt gäng, som efter två minuter var redo att gå. Ganska glad över det, då jag inte alls är förtjust i Margaritas, dom ser läskande goda ut, men smakar förskräckligt illa av nästan bara tequila. Vi gick vidare och styrde stegen mot Open. Som tur var träffade vi Wicho's syster med följe som sa att vi var på fel väg, så det var bara att vända på klacken. Efter en stund anslöt även Wicho som lärde mig mexicansk dans och köpte mig en kawama (eller något med liknande namn) som lika gärna skulle kunna kallas kamikaze, då det är en enliters flaska öl. Vi hade kul och det var roligt att vara ute med nästan hela gänget och som av en slump kom de förlorade klasskompisarna också till Open, liksom österrikarna vi har träffat på några gånger tidigare. Mentaliteten är så mycket trevligare i Juarez, folk stirrar, men är inte lika på och inte i behov av underhållning som här. Folk är genuina, trevliga och något blygare. Vi lyckades kommunicera på min felfria spanska och en hel del icke verbal kommunikation och kroppsspråk med de gamla bartendrarna som kom ihåg oss från vårt förra besök. Jag blev medbjuden på en sorority-dinner på lördagen, men bangade med ursäkt att jag inte skulle palla all inbördes beundran och "du är bäst, nä du är bäst, nä men du är bästast" anda. När baren stängdes och vi tog farväl av nya och gamla vänner gick vi mot bron. Mitt på träffade vi en man som enbart talade spanska men sa att vi var fel ute och gick med oss för att hitta rätt bro. När han utanför ingången till bron sträcker fram handen och säger "dinero" tittar vi tveksamt på varann. Han viftar bort sedlar och dollar och vill ha mynt. Skumt värre tyckte vi men det var inte läge at bråka. När han hade fått alla mynt han ville ha, gav han tillbaka mynt till var och en av oss och det visade sig att han tydligen hjälpte oss att betala i de automatiska kontroller som kräver 30 pesos att passera. Väl hemma i USA hade killarna tappat bort bilen och vi hjälptes åt att leta upp den. Efter sisådär 45 minuter satt vi på Carls Jr. och åt nattamat och onsdagens Curly Fries slog av ännu onödvändigare Criss Cut fries.

Som sagt har söndagen bara gått åt till studier, ett telefonsamtal med hemmet (hemhemma) och en sen kaffe med Georg på vårt coffee house för att hålla oss vakna då vi ska hämta Minako på flygplatsen i natt. Vi passade också på att planera jul-roadtripen och det verkar som att vi vill se samma saker. Förmodligen spenderar vi nyår i San Fransisco och därifrån åker jag vidare till, jag vet inte än, och Georg bilar hem.

Är det inte så att opposites attracts? För denna svenska flicka uppväxt i enbärsskogen på riktig mjölk och farmors sommarsoppa kan inte sluta förundras över vännerna på den här sidan av världen, trots att de bar sombreros redan som spädbarn och sedan unga år är flaskfödda med Margaritas och annan dryck innehållande tequila samt gödda med tacos och chili. Med risk för att låta överdrivet självcentrerad eller bara amerikansk måste jag ändå säga att jag vill verkligen inte missa en sekund av mitt liv. Speciellt inte när alla dessa underbara personligheterna delar det med mig. Jag har hittat hem (ännu ett). Det är märkligt hur jag kan finna trygghet och ro på så många olika platser i världen, finna vänner i så olika människor, från olika kulturer och dela hemligheter på så många olika språk. Vet inte riktigt hur jag ska beskriva känslan, det är inte inkongruens, inte dissonans, bara en liten känsla av otrohet mot Sverige. En termin är alldeles för kort för att hinna uppleva allt en stad och omgivningar har att erbjuda. Ia's uppmuntrande spark i baken, modlöshet och the easy way i kombination med trivsel, fånga dagen och en enorm challenge har gjort att jag har gett vika för vännernas protester om att lämna landet och hot om namninsamlingar. Tidigare hade jag funderat på att stanna kvar, men antog att det skulle bli för omständigt, men Ia var en mycket god vän och pushade mig att i alla fall söka. Jag undersökte möjligheterna att förlänga min vistelse och utbyte med UTEP och min koordinator Robin var oerhört positiv, jätteglad och ville absolut behålla mig en extra termin. Listberoende som jag är gjorde jag en utförlig lista på för- och nackdelar med att vara kvar i El Paso, såklart blev listan på nackdelar ganska kort. Efter att ha rådfrågat mina föräldrar (och faktiskt lyssnat till deras goda råd) skickade jag in min ansökan. I tisdags kväll, innan föreläsningen fick jag besked av Robin, som skrev att hon var galet exalterad över att jag ska vara kvar. Jag och Minako firade som riktiga tjejer genom att dansa runt, skrika och prata snabbt och oförståeligt. Mötte upp Georg efter classen och vi firade med ett besök på vårt stamhak El Taco Tote. Jag stannar i cowboyland ytterligare en termin och ser fram emot de utmaningar som väntar med att skriva C-uppsatsen och graduate härifrån. Jag är skräckslagen för att göra den ensam men litar totalt på mig och mina professorer både här och hemma. Jag är duktig! Men här kommer jag inte bara bo och plugga, här kommer jag att leva!

Det börjar bli tråkigt att skriva att veckan har karaktäriserats av hårda studier, men det är sanningen. De två sista tentorna för ett par veckor är nu avklarade. I onsdags firades Halloween flitigt, men istället för att delta i Trick or Treat i nya Horror Miner Village satt jag hemma vid mitt skrivbord och mumsade på Crispy Oats och pluggade HR Training and Development. När jag som bäst läser om evaluation frameworks och andra intressanta teorier rasar inbjudningar till olika fester in och skjutsar till clubben Vanilla är redan arrangerade, men med en blick på min tegelsten till bok tackar jag vänligt men bestämt nej. Partypuper får jag till svar, men här gäller inte ordspråket "det finns omtentor, men inga omfester", då inga make-ups tillåts utan giltiga skäl, såsom svår sjukdom eller bilolycka. Minako och Georg tvingade med mig till vårt Coffee House för en välförtjänad rast där jag satsade på en kombination av energi från koffein och socker i form av en texan size Coffee Cake Muffin. Under dagen var en majoritet av studenter utklädda i ömsom tjusiga ömsom läskiga kostymer, endel hyrda från skolans egna kostymuthyrnings service i the Union. Barnen blev guidade i ett utsmyckat Miner Village och pumpautsällningen i Summit Hall var absolut sevärd. Bilden visar Downtown och Mexico, vyn från Fake Scenic Drive.

Trots löften om att ta det lugnt hela helgen spatserar jag och svenske Robin ner till TecaThursday i väntan på de andra. Ryktet om att jag stannar kvar hade spridit sig som bränderna i San Diego och Malibu och flera bekanta kramar om mig och visar sin glädje att få ha kvar mig, vilket kändes väldigt bra! Träffar Hector och Jesus som istället för en sväng till Black Market, då det är någon galen manifestation utanför, tar med mig till Erin's Karaokebar där jag valde sånger som Hector och Jesus sjöng. Vid bordet sedan härmade Jesus en skön sjungande Fred Astaire, när han höll min hand och försökte charma mig med vackra toner. Nästa termin ska dom börja spela med sitt band som nu ligger på is och det ska bli kul att se och naturligtvis höra. Emmanuel följde med och visade stolt bilder på Emmanuel Junior. Ni vet hur en del nyfödda bebisar är förskräckligt fula, men Junior var bedårande och så snart vi har möjlighet ska vi komma och hälsa på dem. Aldo skjutsade hem mig relativt tidigt och i gengäld för gårdagens kafferast hämtade jag Georg som hade en deadline och lämnade in ett paper 11.58 pm och gick de sista 40 minutrena innan stängning till Black Market.

Fredagsmorgonen hämtade Hector mig och vi hittade en parkering ganska nära El Paso Museum of History. Vi kände oss både kulturella och övergivna då vi ensamma gick runt utställningarna och Hector fyllde rollen som guide. Vi hämtade Minako och åt på Bonny's, en 50-tals inspirerad vägkrog där 4 dollars burriton var minst 60 cm lång. Vi åkte vidare till Gelato Unique där vi bjöds på dagsfärsk hemmagjord italiensk glass. På Granddaddy's, affären jämte översatte Minako de japanska tecknen på en T-shirt och vi skrattade glatt när hon försynt säger Fox Kid Love...Motherfucker. Vidare till Goodwill och klädde upp oss i de fulaste kläderna vi hittade och fyndade secondhand. Överlycklig över mitt hetaste fynd någonsin, en grå läderslips, som jag inte har någon som helst aning om när jag ska använda. Hector skjutsar oss till Sunland Park Mall innan han åker vidare till jobbet. Vi träffar Georg och shoppar loss. På kvällen drar vi spontant ihop en internationell förfest i Georgs crib och har ruskigt kul! Lördag lunch sällskapar vi till killarnas bil och åker för en lunch och skrattar åt gårdagens händelser, då en av killarna mystiskt tappade bort sina skor. Dagen är relativt händelselös och på kvällen samlas fyra av oss för lite barhopping där vi besöker ett par av Cincinnatis barer.

Efter flera år med en fot i den akademiska världen (student till och från som ni vet, mest från dock...) borde jag veta bättre än att dra generella slutsatser utan att kritiskt granska källorna. Speciellt här där folk enbart dömer mig efter mitt ursprung och hår. Men när Minako bjuder med mig på ett japanskt party känner jag direkt lukten av sushi, soya och ris, hör kampaj, itatakimas och sayonara och min hjärna processar mina shopstick skills. Men partyt blev inställt och Minako och jag anordnade en härlig Sugar and Movie Night med glass i smakerna Strawberry Cheesecake, Banana Split och Moose Tracks!

Tänkte att alla vänliga själar och tappra försök att vara vän med den svenska flickan borde bli belönade, därav veckans nyhet som förhoppningsvis är här för att stanna...Veckans bästis!
Veckans bästis: Franske Eduard sedan vi träffades förra fredagen har övergett sina landsmän i förmån för att sitta jämte mig i klassrummet. Han är bekant med Mike, som sa att Eduard visste mitt namn redan efter andra veckan här och trots att vi tar en kurs tillsammans aldrig har visat tecken på igenkännande. Men efter Halloweenfesten på Precopeo är vi bundisar och jag gör mitt bästa för att förstå hans franskinspirerade engelska.
Bubblare: Det finns otaliga aspiranter, men starka kandidater är Wicho, Fluff-Jose (en ny Jose) och Aldo. Själskrivna bästisar är Mike, Georg och Minako som är mina bundsförvanter här.

Ännu en vecka karaktäriserad av midtermsstudier men tack vara instant coffee o swedish fish (röda godis fiskar) pluggade jag effektivt hela veckan hög av koffeinkickar och sugarrushs. Examen skulle enligt min professor vara enklare än föregående, men jag höll absolut inte med om det. Fick ett riktigt bra resultat på senaste examen i min Human Resource class (tur eftersom det är mitt major) och var bland de 10 bästa av ett 100-tal elever, att utlänningen scorade högre än de inhemska irriterade endel av lokalbefolkningen, men mitt team var bara nöjda och lovade att tvinga mig jobba ännu hårdare på våra team exercises. Mitt HR-team är utan tvekan den bästa gruppen av alla team i mina classes och trots den udda skaran vi har himla kul tillsammans, vilket vår professor värdesätter högt, högre än våra medstudenter som störs av våra höga röster och glada tillrop när vi ännu en gång belönas med ett A på våra assignments. Gruppen består av en partyglad trebarns mor, en latina med massa bra idéer men problem att kommunicera dem, en hårt sminkad ung nybliven mamma med höga klackar, en amerikansk kille erfarenhet från petshop business och aktivt smygkristen, en mexican som världens roligaste och har en lockig syntartofs och den exotiska utbytesstudenten från Sverige! Tofskillen och jag har precis samma humor och kommer förlorar lätt fokus från uppgifterna, men vi i gruppen "Human Capital" lyckas ändå som sagt alltid knipa ett A. Vår professor har bred sydstatsdialekt och är mer av en stand up komiker än en professor. En äldre kvinna kommer oftast till föreläsningen med någon form av snack, nyligen fylldes salen av doften av nypoppade smörpopcorn.

Måndag och jag var glad över att få tillbaka Georg! Vi tog en sväng till den nya outletten där jag verkade som smakråd för Georg behövde i princip köpa en helt ny garderob, då hans ryggsäck blivit förväxlad i taxin "by accident" i Mexico. Han berättade om kulturevenemangen och hur han nästan sattes i fängelse men lyckades smita från polisen efter ha misslyckats muta dem, då han inte hade cash. Vi stötte på Mike som jobbade och han sa att jag skulle följa med honom till Juarez på fredagen och att jag inte hade något val. I veckan hade vi en international food fair, där Minako och jag köade i 20 minuter för att köpa kuponger för 50 cent styck. Vi smakade på kinesiska nudlar, mexicanska gorditas och sweetbread, french toast och stank vitlök i timmar. Samma kväll samlade vi våra internationella vänner och traskade över Mesa för att hälsa på Mariano på Yamato. Våra japanska experter tog kort när finska Juho åt med pinnar och sa "not polite" när jag körde ner pinnarna i risskålen medan jag tog en klunk vatten och de visade hur skålen skulle hållas för att minska spillrisken. Sushin slank ner snabbt och mättnaden gick över fort så vi tog svängen till mataffären Albertssons. Väl hemma igen använder vi för första gången ugnen för bak av Blueberry Muffins och vår första riktiga Sugar Night.

Flyers om gratis event och mat i Summit Hall, vår reception och Miner Villages gemensamma allrum, lockade oss att på torsdagskvällen lyssna till en rolig poliskonstapel som predikade om effekterna av "drink and drive" vilket behövs här borta. Missade dock första 40 minuterarna då jag hade föreläsning. Polisen sa i princip att alkohol var den värsta drogen och såg hellre att marijuana skulle legaliseras. Hmm, ja i vilket fall serverades Root beer Floats (cola med smak av tandkräm och en sjunkande kula vaniljglass) och pizza från Domino's. Vi köade ännu en gång för mat, säkert över en halvtimme för en pizzaslice som egentligen bara retade aptiten och gjorde oss hungrigare. Efter en stunds piffning och risätande gick vi till TecaThursday, skolans billiga öltorsdag där den mexicanska ölen Tecate kan köpas för en ynka dollar och vi träffade bekanta och fick nya vänner. Mäktigt hur populärt det är att vara utlänning! Vi gick som alltid vidare till Black Market där alla utom jag fick visa ID till följd av att jag har varit där så ofta och blivit mer eller mindre bundis med dörrvakten. Coolt tyckte vännerna, tragiskt kände jag. Sa farväl till fransmannen med det färgglada namnet Bruno som varit här och hälsade på, men nu skulle bege sig hem mot Paris. Hängde med Hector, Jesus, Mike och hans vänner och fick som god terapeut lösa pojkarnas kärleksbesvär. Mike är heeeelt underbar och tar verkligen hand om mig, utan att vara för mycket som många mexicaner har varit på sistone. Sedan Jose och jag gick tillbaka till att vara just friends (Gavin DeGraw-feeling att dela med Hanna och Nathalie) flockas pågarna runt mitt "blonda" hårsvall och min fascinerande accent och lovar mig guld och gröna skogar i form av gratis drinkar och greencards, övervägande del mexicanska sådana. Oftast kan jag hantera situationerna, men när en kille självsäkert försökte få min uppmärksamhet och använde den sämsta raggningsrepliken hittills och sa att vi skulle få väldigt vackra barn tillsammans tappade jag tålamodet vinkade till mig Mike som kom till min undsättning. Det är roligt, lärorikt och fördelaktigt, men en smula ansträngande att alltid vara center of attention. En av kändisskapets baksidor, haha!

Jaja, ni som klagar på julstressen hemma och skulle sannolikt inte palla att bo här just nu. Julskyltningen har varit framme ett bra tag och trängs med Halloweendekorationer, masker och kostymer. Det är ännu ett par dagar kvar till Halloween, men vi har firat helgen lång! Fredag klockan 11 am hämtar Hector mig för skojakt, då flip floppen är lite väl ventilerande nu. Hittar muy muy fina zapatos, men har ingen lust att betala $ 200 för ett par skor, så vi fördriver tiden på Dillard's tantavdelning där vi skrattar åt "modet" och leopardpäls klädda muddar på röda och gröna koftor med glittriga julgranskulor, snögubbar, paket, tomtar, älgar och annat som hör julen till. Vi hämtar Minako efter hennes föreläsning för en lunch och en trip till the Halloween store där kön är minst 30 meter lång. Folk spenderar sjuka pengar på kostymer och dekorationer för en högtid som utdragen bara varar en knapp vecka. Vi hittar en enkel förklädnad till kvällens festligheter som på många sätt påminner om er därhemma och far hem igen. Min polismössa representerar vår Halloweenfest i Barcelona, där vi fick besök av polisen, om våra poliser i Nawanghin som direkt leder tankarna till Halloweenpartyt i Deadbay! Som sann husmor böjar jag vispa och vips är Minakos två tårtor färdiggräddade och redo att provsmakas. Den ena tårtan var alldeles röd och lämnade sköna spår på tungan, vilket gjorde min sockerberoende vän salig. Mike hämtar mig och som vanligt är jag lyrisk över att passera gränsen till Mexico, det är faktiskt en häftig känsla och kan inte överhuvudtaget jämföras med varken Finlandsfärjan, Öresundsbåten eller Svinesundsbron. Mexico känns by far mer exotiskt än hederliga Scandinavia. Mike kom utklädd i röda trikåer, små tajta gula shorts och tajt linne dvs som El Chapulin Colorado, "den röda gräshoppan", en mindre intelligent superhjälte från Mexico eller möjligtvis någon annanstans från Latinamerika. Han skapade mycket uppståndelse och jag kände mig som en riktig make up artist när jag i bilen, vid varje rödljus eller stop sminkar hans ögon mörka och mystiska till ljudet av Britneys Gimme More. Alla tjoar och tjimmar efter oss och en man rusar ut ur sitt hus och erbjuder oss att parkera på hans tomt. Trots den långa kön till clubben Precopeo (förfest på spanska, se vad jag kan!) glider vi förbi i VIP-kön och hälsas vänligt av de stora dörrvakterna. Alla var utklädda och snart kommer Wicho iklädd glittriga röda trikåer a la konståkning med hockeyfrilla. Jag stötte på flera bekanta, bland annat österrikarna vi träffade för några veckor sedan, men hade problem att känna igen många under deras masker och förklädnader. Efter stängning åker vi tillbaka till El Paso där vår efterfest nyss fått besök av polisen och kostymerade ungdomar strömmar ut ur huset. Vi åker vidare till nästa efterfest, ett övergivet och utspökat hus på eastside där en hårdrocksgrupp står och spelar i vardagsrummet. Kan inte hålla mig för skratt för det känns som jag är med i en musikvideo. Vi ger upp och Mike skjutsar hem mig, det var trots allt bara fredag och morgondagen skulle bli en stor dag.

Minakos 22:a B-day firades med pompa och ståt av nära och kära och började med en pannkaksfrukost. Jesus som gentlemannamässigt tilltalar mig vid namnet Sweetheart har aldrig varit mer ackurat med tanke på hur mycket socker jag har fått i mig den här veckan. Tanken var att bjuda Minako på en svenskinspirerad tårta, men istället för Swedish Cake blev det Sweetish Cake för tårtorna smaksattes och dekorerades med vaniljtapioca pudding, choklad kräm, icing, mer choklad varav den ena pryddes av en pumpa gjord av orangefärgat socker. Vi åkte med Travis, Yoshi och Robin till Walmart där ingredienserna till kvällens middag inhandlades och som ni kan se fann vi de största majonnäs och soja förpackningarna någonsin! Tack för hjälpen mor och far, för Minako älskade sin svenska present tillika ett halsband från SNÖ. Höstens sista stora game hördes utanför och grilloset smög sig in genom fönstrena, men vi valde att strunta i tailgatingen den här gången och vi tillagade istället japansk mat. Yoshi som extraknäcker i en bar hjälpte mig och lagade något jag inte kan uttala namnet på medan jag rullade sushi, vilket Minako aldrig hade gjort tidigare. Jag fick riktigt bra betyg och när skolan lugnat ner sig ska vi ha en Japanese Night för våra mexicaner. De internationella vännerna och Mike med pojkvännen David avnjöt mat och tårta och alla inbjudna tvingades signa varsin ballong som jag yrvaket hade blåst upp innan frukost och orsakade andnöd. En stund efter 9 pm är Mike tillbaka, denna gången i tajta jeans, döskallelinne och långt hår. Vi åker till Halloweenpartyt i huset som kallas Castilliero, Minako traditionellt klädd i japansk outfit, Yoshi som modern japan, dvs utan costume och jag som gårdagens polis. Efter ett tag satte festen igång på allvar och Jello-shots i olika färger serverades. Någon skriker "Pooolice" och hela festen tystnar 60-tal mexicaner är helt tysta (ovanligt) i flera minuter tills "they are gooone" hörs och musiken börjar spelas igen. Numer är det ingen classy fest utan minst ett polisbesök. Mike's granne och arbetskamrat på gymmet är slående lik hunken Orlando Bloom, men oerhört svår att förstå och går sedan torsdagen under smeknamnet "the guy who can't speak english". Minako pratade med honom i evigheter och när jag frågade henne vad de pratade om sa hon att hon inte hade en aning. På bilderna kan ni bakom mig och Jesus (piraten) skymta Pocahontas, vars håriga bringa var lika luden som kompisens "grottmänniskans" fluffiga kostym. Mike är som sagt snygg som före detta hår(d)rockare och Sam kom direkt från tentaplugg casual businessklädd. Andra heta kostymer var bebisar, clowner, sparkdräkt med blöja och appropå det, har Emmanuel med flickvän fått sin son som enligt mexicansk tradition fantasifullt ska heta Emmanuel.

Söndag började med tårtfrukost och sushilunch samt städning från gårdagens festligheter. Minako och jag hade ett rejält tjejsnack och gjorde allt för att undvika och skjuta upp studierna. Jag tog en promenad till affären, rättare sagt var det min intention då Radek halvägs erbjöd plats i nya bilen och vi for till Albertssons. Senare på kvällen tog vi med oss Georg som ända sedan hemkomsten från Cervantino pluggat och behövde rastas. Vi blev genast bundisar med Kinley, mannen som äger vårt stamhak/coffee house. Jesus kommer förbi och när Hector har kommit tar dom med mig till westside och Starbuck's, där jag ännu en gång träffar deras gamla kompis som numer är Floridabo och han välkomnar mig att hälsa på om jag möjligtvis har vägarna förbi. Jag var glad över att hänga med Jesus igen, då jag sällan ser honom sedan han började jobba utöver studierna. Vi planerade att så snart vi alla kan samtidigt åka över till Juarez by day och gå på marknaden och VIP-bio.

Måndag idag och vi fick tillbaka förra veckans exam och resultatet var so so, men ett B är inte dåligt. Min klasskompis och nya vän Oscar underhöll mig på spanska och Dacias pojkvän Mark satt och räknade ekvationer på vår föreläsning och skrattade högt när jag viskade att kön i the Halloween Store var minst 30 meter lång, då jag inte tänkte på att dom använder feet här. Planen för resten av veckan är att studera, bara studera! Har bara två midterms innan två veckor utan exams! Hector ska försöka ta med oss till en exklusiv chokladbutik på Mesa och gelateria i närheten, för ännu en Sugar Night. Så tillbaka till Human Resource Selection boken och linear regression uträkningarna.

Njut av bildkavalkaden ovan! Den ger er smakprov på nya och gamla vänner, "vår" nya bil och dess ägare, egobilder (läs desperata försök att se ut som en real señorita), omgivningarna, tailgaten från förra veckan likaså Mexicobesöket samma kväll.

Finns inte mycket att säga om veckans händelser. Har i princip bara pluggat för en midterm och som vanligt var frågorna inte allt för svåra men jag hade svårt att förstå svarsalternativen. Fick också halsvärk, så enligt lokalbefolkningens rekommendationer provade jag en läkande spray. Trodde jag kunde lita på experten Jose, vars padre är doktor, men den godisröda färgen matchade inte med smaken av körsbär och sprayen fick mig att tänka på tandläkarbesök då både tungan och läppar domnade bort.

På torsdagen samlade jag ihop mitt skandinaviska gäng och vi gick ner till the Union och Teca-Thursday där vi genast träffade Jesus och Hector, som jag inte sett på evigheter. Mitt mödosamma arbete förra veckan med att hitta fler bekantskaper lönade sig och jag kindpussade fler kinder än någonsin och minglade så mina fötter fick skavsår från mina nya klackar. Jesus skjutsade oss till Black Market där fler vänner sedan anslöt. Bland annat killen som om en ungefärlig månad ska bli pappa och är kolugn just nu, men sa i förtroende att han var redo att freak out när som helst. Fredagen skulle Hector ha hämtat mig för en lunch och kulturevenemang, men han blev hemkallad till Mexico då hans familj ville spendera hans födelsedag med dem. Så efter ett möte med min koordinator tog i stället min vanliga sväng till Downtown och en promenad till fake Scenic Drive, där gräset gulnat och stack irriterande mina ben när jag planerade Minako's födelsedag nästa lördag. På kvällen åkte vi med Minako's vän för some fine dining på en Vietnamesisk restaurang med det lustiga namnet Tre Bien. Maten var helt fantastisk och jag gladde mig åt att ha med halva portionen hem i en box. Vi åkte till Walmart för att shoppa förnödenheter inför hösten och kom hem med en inte alltför het filt i mexico-inspirerat mönster. Det var svårt att hitta ett riktigt täcke, men filten får duga än så länge. Vi samlade ihop vårt internationella gäng, resterande delar anyway, och välkomnade ännu en japan till vår styrka. Tyska Thomas gamla roomie blev utkickad och ersattes av Yoshi, en trendig kille som var himla dålig på engelska, vilket Minako blev väldigt road av, då som hon sa inte längre är sämst! Vi tog vår vanliga runda till Black Market, 02, Kush och tillbaka till ruta ett. Träffade fler av "vännerna" från föregående dag och nummer byttes flitigt, bra för oss med nya kontakter och coolt för dom med internationella vänner. Träffade en av mina studiegruppsmedlemmar och lyckades luska ut att hon var 25 år, och att de andra var äldre, good to know! Kvällen avslutades istället för en helfransk efterfest, med en hel amerikansk efterfest med mina orginalmexicaner i Miner Village!

Hade som vanligt stora förhoppningar om sovmorgon på lördagen, men vaknade med solen i ögonen och tog en promenad i mitt hood istället. Minako åkte till New Mexico på eftermiddagen och lämnade mig alldeles själv i lägenheten. Passade på att städa, prova alla mina kläder inför höstrensningen, dansade framför spegeln och sjöng till hög musik. Grabbarna kom sedan över och planen om en riktig internationell förfest, med nya franska vänner som är här och hälsar på och återupplever gamla minnen förstördes av deras sömnvanor. När de andra killarna gick ut till Cincinnati åkte jag med Mariano till huset där vi brukar gå fester. Både nya ansikten och gamla bekanta var oerhört trevliga och bjöd oss på nästa veckas Halloweenparty, där de hotade med att ta inträde om vi inte kommer utklädda. Så det är bara att börja fundera på kostym och mundering. Affärerna är överfulla med allt för högtiden och trädgårdarna redan dekorerade. De berömde mig för mitt excellenta mexicanska uttal när jag försökte mig på spanska och de är alla villiga att hjälpa mig på fritiden! Har äntligen börjat få lite bättre kontakt med tjejerna och de tittar inte så kritiskt på mig längre. På vägen hem visade Mariano sina trollkonster, vilket var riktigt uppseendeväckande! Jag höll ett mexicanskt mynt i handen medan ett amerikanskt mynt vilade ovanpå. Han snärtade till med ett kort och mynten hade bytt plats. Sedan bad han mig att tänka på ett kort, han tar upp en kortlek och börjar bläddra. Alla kort låg åt samma håll utom just hjärter sex som jag hade tänkt på! Det var helt otroligt, speciellt att han hade allt redo i sin bil. På onsdag ska vi korsa stora vägen och ta med vännerna och hälsa på honom på jobbet, passande nog en japansk restaurang.

Söndag morgon och Minako kommer skärrad ut genom sitt rum och berättar att hon kvällen innan varit med om en hit'n'run bilolycka och spenderat ett par timmar på sjukhuset för en rutinkontroll men att hon var okej. Jag var lika chockad som henne och funderade på olika sätt att göra henne på bättre humör. Hemma hos Jose kom jag på att vi kunde ta med henne till CiCi's, pizzabufféstället hon pratat om sedan vi var där senast. Men hon var tvungen att plugga så vi åkte dit själva. Lyckades bara trycka två slices innan jag äcklas av ett berg av pizza, med rinnande slabbig ost på väg av tallriken och en kvinna som var allt annat än mager. Lätt illamående åkte vi vidare till Walmart där jag köpte godsaker och en pumpa till Minako istället för ett "krya på dig" kort.

Klockan har precis slagit om till 12 på natten och trots kvällsteet i mors och fars carepack kan jag inte sova. Det blåser rejält ute och det påminner mig om good old Goatisland! Ser fram emot att få tillbaka min bästa vän och en uppdatering om Cervantinofestivalen! Dock är veckans andra förpliktelser lika lockande.

Veckan som varit kan definitivt klassas som långtråkig och trist men slutade som för Askungen med en alldeles underbar bal på slottet. Men mer om det senare, först en genomgång av veckans händelser. Efter senaste inlägget känns detta topic redan uttjatat, men som sann väderpratande svenska kunde jag inte låta bli att skratta på måndagsmorgonen över mina medstudenters klädval. Medger att det var lite kyligt i skuggan, men erkänner glatt att jag svettades lika friskt som vanligt på den soldränkta vägen till skolan. Jag skuttar fram i flipflop och klänning, runt om mig ser jag halsdukar, stickade tröjor, collegetröjor (de flesta med UTEP-loggan såklart), jeans och täckta skor. Men som en av mina professorer sa på föreläsningen samma dag, "Efter nio månader av sommar är jag redo för lite svalka!". Som om inte det vore nog råkade jag höra en konversation med hemskt många "man", ska försöka återge samtalet så gott jag kan! "Hey man, what's up man? Oh, man it's good man, what about you man? Shit man, on my way to class man, looong day man! Yeah, just finished man, but maaan, this week's gonna be though man. Well, man, I'm on my way man, see you later man. Course man, take care man!" Försökte utan större framgång dölja mitt skratt medan jag tittade omkring mig för att se om det var någon slags uttagning till Guinness rekordbok, men såg varken domare eller andra tävlande. På kvällen åkte Minako, Georg och Jose (grannen) och jag till Walmart där vi gick vilse bland dekorationer, trick or treat-godis och stressen inför Halloween kom över oss.

Veckans stora händelse är att Georg och tre andra internationella studenter har köpt en bil! Metallicmarinblå Honda med en registreringsskylt a la Texas. Den är jättesöt, vilket grabbarna blev besvikna över att höra då de hoppades på en tjejmagnet, då de flesta som kom hit som en del av ett förhållande har blivit dumpade av tjejerna hemma. Ännu mer besvikna blev de när de fyllde på spolarvätska, som rann rakt genom tanken och ut på gatan. Och det mina vänner, är deras minsta problem!

Då som sagt alla varit upptagna med diverse saker bestämde Georg och jag på torsdagen att vi behövde arbeta fram en plan B. Vi köpte med oss Crazy Bread och en pizza och satte oss på trappan, under en lampa utanför Don Haskins Center och blickade ut över Mesa Street, bergen och neonljusen till ljudet av gatljusen vid övergångsstället som säger "wait...wait...wait" eller räknar ned sekunderna trots avståndet. Efter att jag bytt om och Georg gjort sitt homework begav vi oss till ett packat Black Market där vi började nätverka. Fredagen tog jag sovmorgon, nåja, försökte. Efter först ha vaknad 7 am av varma solstrålar genom persiennen rakt i ögonen tog jag på mig masken jag fick av Delta Airlines. Borde samtidigt ha stoppat in öronpropparna, för runt 10-tiden väcktes jag av det bekanta ljudet av Village Peoples "it's fun to stay at the YMCA". Bara väntade på att den skulle ta slut, men gav upp hoppet efter tredje gången ha hört den och förstod att de använde knappen "repeat" som fredagsterror. För er kanske detta inte låter så smärtsamt, men efter att ha jobbat på Camp McAlister, som är ett YMCA-läger och en gång i veckan sett alla barn och personalen stå i the Dining Hall och köra movesen till sista låtarna varje Icecream Social kunde jag inte somna om. Jag hade inget för mig så jag åkte till Cielo Vista med buss 70 och hoppades på en fika med Hector som bor i närheten. Men han var påväg till den nya outletten på andra sidan stan, alldeles i på gränsen till New Mexico och skulle vara tillbaka till tre, men då var det min tur att åka dit. Efter att ha köpt med mig lite frukt från Walmart gick jag tillbaka till busstationen, vilket tog ca 5 minuter. På vägen dit hörde jag "hi, how you doin'", "what's up doll, whatcha doin' tonight", "yeah, baby, yeah, pink is my favourite color too!" från random folk, det var med andra ord inte svårt att förstå varför den andra sidan av stan är mer populär! Tog en sväng till mitt beloved Downtown, älskar att strosa runt där. Livet går i ett annat tempo och statsdelen är som från en annan era. Bussen från Downtown var försenad och eftersom det var en härlig dag började jag promenera hemåt. Minako ringde och sa att vi skulle åka om 10 minuter, så jag fick använda mina långa ben och korta steg efter bästa förmåga. Svettig, varm och svimfärdig hoppade vi in i Yoshi's bil och styrde mot The Outlet Shoppes at El Paso. Framför oss tornades byggnader i starka färger upp i konrast mot solnedgång och kala berg. Den nya mallen påminde om outletten i Kungsbacka, då den var delvis utomhus. Vi träffade på Mike, som tagit på sig rollen som min nya bästis, på hans nya jobb och han var klädd i skjorta och tjusiga byxor istället för den avklädda dresscoden på hans andra jobb som livvakt. Vi åkte sedan med Minako's japanska vän till Taco Cabana, där de försökte slå världsrekord i överdriven kundservice. Var inte alls lika bra som mitt hak El Taco Tote, men betalade bara $ 1.99 för min burrito, så var ganska nöjd trots allt. Vi satt på deras uteservering, alldeles jämte en hårt trafikerad korsning. Mysigt! Var mätt och utmattad efter att hårt ha hållit plånboken, men utanför mitt hus, under solskyddet satt Milos och Juho och väntade på oss. Så det var bara att börja göra sig i ordning igen och gå ut. Vi gick till 02, ett ställe som egentligen bara bestod av en stor uteservering. Utan Georgs hjälp fortsatte jag mitt nätverkande och jag lyckades riktigt bra!

Dags att återkomma till balen på slottet, som egentligen bestod flera baler med tanke på att jag gick ut flera dagar denna helgen. Lördagsmorgonen karaktäriserades av studier och dagen fortsatte med grupparbete i Business (byggnaden där jag har alla mina classes) café efter lunch. Redan på morgonen sjöd campus av förväntansfulla och delvis fulla oreangeklädda människor. Terminens mäktigaste football's game, Homecoming, skulle äga rum på kvällen och när jag gick hem såg jag hur Tailgating förvandlade skolan från en akademisk tillflyktsort till en mer städad form av Uppsala under Valborg. Mike ringde och beordrade mig att sällskapa dem utan för Geological Science och synen gjorde mig häpen när jag närmade mig parken strax efter 4 pm, Uppsala är way more organiserat, för här samsades lekande barn med studenter sittandes på knä och drack öl, Djungle Juice (agua de loco/ crazy water) eller en blandning av icke känt innehåll genom slang och tratt. Toaletter fanns uppställda, poliser övervakade, alla grillade och hade med sig avancerad utrustning. Grillarna var av hög standard, partytälten var moderna, ljudanläggningarna värda en förmögenhet, listan gör göras lång. Folk började avta, trots att de flesta stannade kvar efter att matchen börjat gick hem klockan 8 pm för att äta innan Wicho skulle hämta oss. Som vanligt var han sen, så när Georg och jag hade förfestat på hemmagjort kaffe med varm mjölk (lyxvarianten) och var redo att åka gick vi över till Black Market och precis när vi kommit innanför dörrarna ringde Wicho, det slår aldrig fel skrattade vi. Han tog oss till La Madriño, hans morbrors spanska restaurang där vi tillsist var 16 personer som åt spanska tapas och drack mexicansk öl och en flottare variant av förra helgens Chucho's, som den här gången var färgglad. Tyvärr kunde inte ens lite fruktsoda dölja smaken. Även här skedde nätverkande på hög nivå och Georg spanade in en tjej, men vi alla skrämdes fort av hennes allt annat än smickrande skratt. Morbrodern påminde om Pavarotti, med stor mage, kraftig röst och skägg. Han och Wicho sjöng sånger, dansade danser och berättade historier för oss. Carlos, morbrodern, var sympatisk men antagligen en inte allt för trevlig boss då han hade lärt sina anställda olika typer av visslingar, beroende på vad han ville ha att dricka. Mittemot mig satt Adrian, med det väldigt manliga smeknamnet Nini. Han var väldigt trevlig och verkade intellektuell. Men när han efter att ha frågat vad jag hette och tittade på mig med stora mörka ögon, tog sig för bröstet och började knäppa upp skjortan började jag tveka. Som i en dålig film säger han "It must be faith that we met tonight! You won't believe this..." och han sliter upp skjortan. På den vita t-shirten under står mitt namn tryckt över hans vänstra bröst, lättad, håller jag med om att det var ödet. En bra stund efter stängning åker vi till Wicho's föräldrars hus, fortfarande i Juarez. Vi hälsar på hans hundar och snart kommer morbrodern med en av Wichos kusiner i släptåg som han sedan tvingade iväg att köpa snacks åt oss efter att ha utropat att maten i kylskåpet skulle "kill us all with diarrea". Kände mig mör efter att ha varit igång i alldeles för många timmar och naturligtvis var kön till gränsvakten oändlig. Men det var inte ett bekymmer i jämförelse till vad som väntade, en av tjejerna hade tappat sin plånbok och den barska kvinnan som kontrollerar våra papper tittar strängt på mig och sen på de andra. Efter att ha parkerat bilen, eskorterats av en vakt till officet och ställt mig i kön kände jag mig ens vaken. Ett av mina papper stämde inte överens med en annan liten lapp och jag var tvungen att ändra det, som tur var kostnadsfritt. Det tog en evighet och medan tre personer arbeta med det, försökte en liten pojke inne på kontoret skjuta mig med en orange deluxe leksakspistol. Absurt! Då de andra återvänt till Juarez för att hitta Sookie's ID, korsade Georg och jag med hennes syster trafikerade vägar till fots innan vi kom fram till hennes bil. Klockan var 7 am när jag hade ätit frukost och gick och lade mig, men vaknade pigg som en mört efter ett par timmar och spenderade söndagen med skolarbete. Vi träffades för vår vanliga fettodejt på kvällen. Iklädda långbyxor och tröjor satt vi utanför Coldstone och frös till glassen Minako beställt. Jo, nu är hösten här!

Vi hade redan förra veckan blivit förvarnade om att närvarokontroll skulle ske på måndagens Management class, då vi hade en guest speaker. En liten blonderad kvinna, med smink passande en modevisning äntrade sal 323 och satte igång att tala om vikten att vara förberedd för intervjuer och vi fick en massa tips. Gick för första gången upp till bibliotekets andra våning och in i Math Tutoring Center, där jag hittade Jose och Jose (#3) som såg nervösa ut och frenetiskt räknade ekvationer inför deras midterm. Lämnade tillbaka miniräknaren jag lånat av Jose och gladdes åt att slippa matte, men påmindes genast om mina läxor och kommande exam innehållande räkning. På kvällen gick vi ännu en gång till trappan, för att äta och lyssna till rösten vid övergångsstället.

De tre kommande veckorna kommer bli tuffa med exams, midterms, quizes, project dues och annat skoj i skolan. Georg och några andra åker söder ut, till Cervantino festivalen och jag stannar ensam kvar här hemma och gör mina exams och groupassignments. Wicho förklarade dock högtidligt för resterande av helgens häng att de nästa helg skulle ta hand om Erika och göra nåt extraordinärt för att hon kommer att vara alldeles ensam! Ensam vet jag väl inte, men ser fram emot det!

Veckan har varit helt okej, bortsett från att jag har mått himla dåligt och druckit medicin som lovade vara botemedlet mot hela världens besvär. Fick ännu ett bra resultat i en av mina klasser, nära ett A, men bara nära. Vi åkte som sagt till Cielo Vista i onsdags där jag utan större sorg klippte bort en lång decimeter av mitt torra hår. Minako och jag hjälpte Georg att shoppa, vilket var svårt! Med hans över 1.90 m var det så gott som omöjligt att hitta byxor i hans längd, alla var för korta men nej, jag har fortfarande inte det problemet. Även skjortorna han provade var oerhört märkliga då axelmåttet är som hemma i Europa, men skjortan var utsvängd under bröstet för att urinvånarna ska få plats med sina amerikanska magar. Vår Movienight förblev sockerfri och marängsvissen fick vänta. Minako var boss och vi såg en japansk film om tajta byxor, kärlek mellan fader och son och jellyfish's invasion i Tokyo. Intressant och nästa vecka ska vi försöka se en svensk film, några förslag? Torsdagen träffades Georg och jag vid vår Union och gick sedan till El Taco Tote för vår vanliga update, där han utmanade mig att ta en sked av den starkaste salsan. Nemas problemas cabron, 5 sekunder senare var jag 10 dollar rikare. Min supermedicin förklarade att man var tvungen att ringa sin läkare innan man mixade över tre drinkar med den orangeasmörjan, men skrev inget om kaffe, så vi gick till vårt coffee house innan mina pojkar ringde och befallde oss att ta svängen förbi Black Market som ändå ligger på vägen hem och efter nära på en vecka utan mitt andra hem fanns viss abstinens. Så med en hel del koffein i kroppen gick vi till vårt hak där jag mötte resten av gänget eftersom Georg behövde gå hem och plugga.

Äntligen fredag och vi samlar ihop vårt vanliga internationella gäng för en lunch. Medan vi promenerar säger Minako att hon aldrig gått såhär långt i hela sitt liv och är helt slut när vi efter en kvart når vårt mål, Peking Garden. Vi får ljummen mat, halvtaskig placering och ruskigt dålig service, men vi är utan tvekan mätta för de fem dollar var vi betalade. Några av killarna gav sig av med Mike för att köpa en bil, vi andra gick långsamt hem, för om min roommate klagade när vi gick dit, tänk hur hon klagade på vägen hem! Vi lät Hector veta att vi inte hann med några museum besök idag, då vi båda var tvungna att ägna oss åt roligare saker, studier!

Som tjej (vet inte hur det är för er killar), tänk dig att du innan du och dina vänner ska gå ut i ett hett och exotiskt land, får förmaningen "Don't look pretty tonight!!!" från flera olika håll. Vart börjar du? Vad gör du inte? Hur går du tillväga? Efter ha piffat så lite som möjligt, just avslutat ett paper, lidit av AC-sjukan (air condition som gör det kallt inne i kombination med värmen ute) en vecka och inte sovit ordentligt på länge, tyckte jag att jag hade matchat kriteriet för kvällen riktigt bra. Som ni vet ligger vi i en annan tidszon och antagligen en helt annan tidsuppfattning än hemma i Europa, för när vi fyra timmar efter bestämd tid möter Wicho, har vi hunnit förflytta oss från min lägenhet, till Georgs och slutligen till Black Market. Trots mina hårda ansträngningar kvittrar Wicho "Eeeerikaaaa, you look absolutely faaaaabulous darling, but honey you're way too dressed up for the dirty old bars we're going to!" och är själv piffad till tänderna. Hade sett fram emot fredagen sedan måndagen när Georg sa att vi skulle följa med Wicho till La Juarez, bargatan på andra sidan gränsen. Mike och ett par andra sällskapade oss och vårt första stop var Chucho's, där säkerhetsvakten, en äldre man i min längd strängt tittade på oss och våra ID-kort genom förstoringsglas, innan han släppte in oss i en sliten lokal. På Chucho's serverades den lokala favoriten Chucho's i små plastbägare, liknande medicinmått, och är en mexicansk variant på svenskt klassiskt brännvin. Frön, kryddor samt annat smått och gott cirklade runt på botten av en halvfull, eller halvtom, flaska tequila och smaken skulle antagligen förklaras av min gode broder som råttgift. Det luktade vidrigt och smakade värre, men lyckligt nog fick vi varsin halv lime att sänka shoten med. Antagligen var limen delad i en halva, istället för en fjärdedel av lathet eller trötthet då mannen som ägde stället var ännu äldre än dörrvakten och hade många pucklar på sin rygg. Vi talade lite spanska (han pratade och jag log) efter att jag lyckats göra mig förstådd en halvtimme tidigare när jag beställde öl åt grabbarna, för som blond utländsk flicka kom jag billigare undan än lokalbefolkningen, och när de frågade hur många flaskor jag ville ha, svarade jag "dos, no make it tres". Pappa, har ännu en bit kvar till att kunna säga "la perro esta baja la mesa" ordentligt! Jag som god före detta psykologistudent lyssnade, nickade och sa ett och annat hmm, oh, ahhh till Mike som delade med sig av sina kärleksproblem, då han och David har haft en tuff vecka och det inte blev bättre av att deras eventuella bryt är det heta samtalsämnet på byn just nu. Vi gick vidare på vår barrunda och hade nu ännu två österrikare med oss, då dom pluggade i Juarez och ville bonda med landsmannen Georg. På grund av den ena österrikarens ID-kort blev han nekad i dörren till stället som uppfann Margaritas, men sneaky som jag är skyndade jag mig att sätta ena foten innanför tröskeln innan vi gick vidare. Hoppas på att vi kommer tillbaka, inte för att dricka Margaritas dock, mest för att det är något att skryta med. Kvällen avslutades på Open, ett ställe som egentligen har ett namn, men som fått sitt smeknamn från skyltarna utanför rockklubben lyder "Open" i stora vita bokstäver. På Open bjöds vi på varsin stor stark, men innan ni börjar tänka på fatöl och Harry's, ska jag förtydliga att en stor öl var just en stor öl, en flaska innehöll en liter. Men trots mina skandinaviska rötter lyckades jag inte bemästra mer än en deciliter av dess innehåll. Vi valde att gå över gränsen och ta Mike's bil på andra sidan då vi européer började bli trötta efter 2 am, så vi lämnade Wicho med de andra mexicanerna och begav oss. Nervösa över gränsvakternas bemötande då de inte har rykte om att vara trevliga kollade vi ständigt så att vi hade alla papper i ordning, på vägen dit mötte vi en väldigt trevlig vakt som vi passade på att ta kort med. På bron, mitt över Rio Grande, finns jag nu dokumenterad i två länder samtidigt. Tänkte faktiskt på Sverige under tiden så tycker att det räknas som tre!

Nästan en vecka efter att Gelex lämnade mig och Texas och en buffé senare, fast den här gången med Minako, går jag till parken för en välbehövlig vila. Mår aningen värre efter dagens lunch än förra veckan, men är stolt över Minako som äter! Hon är sååå liten och trots att hon åt mer än mig, kunde hon lätt fylla korgen i matbutiken med fyra freshbaked cinnamon rolls. Lukten från grillarna och tailgatningen nådde parken och gjorde mig riktigt illamående och jag gick hem. Första lördagen utan planer och det var otroligt skönt att inte behöva stressa till någon fest eller club. Jag mötte upp Georg några timmar senare för middag på Rib Hut, som trots deras hade mycket vegetariskt att erbjuda. Vi kollade på matchen, som ingen av oss hade energi att gå på, men med tanke på jublet från Sun Bowl Stadium jag ofrivilligt hörde från mitt rum innan jag gick och lade mig vittnar om att det gick bra för "oss". Istället för efterrätt gick vi till vårt coffee house, där vi övade spanska fraser från mina spanska böcker som levererades 3 veckor efter beställning. Är vida känd i trakterna, av både internationella, amerikaner och mexicaner över mitt "really really" och hittade "de verdad", den spanska översättningen som nu kommer ersätta engelskan. Hösten har utan tvekan tagit över världen och jag frös på uteserveringen och stängde av ac'n när jag kom hem. Missförstå mig dock inte, det är fortfarande plågsamt varmt ute, men snart går det att börja använda långbyxor.

Gick ensam till parken då alla var upptagna med studier. Men i parken var det livligt och ett band spelade countrylåtar live medan jag låg och läste kurslitteratur. Som jag nämnde har hösten kommit hit och jag hade inte det starkaste solskyddet och ser numer ut som vanligt, rödbränd och svensk, med inslag av vitt. Gick förbi Jose crib på vägen hem då jag skulle få se på Allt för byn på hans dator, som är snabbare än min. Han lagade lunch när jag kom och slängde fram en tallrik med något orange på och vem tackar nej till mac'n'cheese mexican style? Tråkigt nog tog maten slut och webb-tvn var trög, men jag fick låna hans TV för några timmar medan han pluggade. Vi pratade om något och jag sa "de verdad", men var inte beredd på hans motreaktion som var "How the hell did you know that?" Även om han var exalterad över mina framsteg i spanska och erbjöd sig att vara min tutor, förmanade han mig att inte lära mig för mycket, så de fortfarande skulle kunna prata om sådant de inte ville att jag skulle förstå. Nästa helg åker han hem för att spela in deras nya album och om en månad ska Jesus och jag följa med honom till Chihuahua för att gå på bandets glamorösa releaseparty.

Har inga storartade planer för veckan, studier, socialization och antagligen vårt vanliga schema för veckans dagar. Wicho vill ta med oss till Juarez flottare delar och farsbroderns restaurang nästa helg och vi får väl se vad vi hinner med, det beror väl på om vi lyckas få ihop samma tidszon

Förra torsdagens stora utmaning, den muntliga presentationen, gick smärtfritt och utan ett leende sa vår professor allt annat än entusiastiskt "that was veeery good" när vår 360-degree performance appraisal på påhittade Chuy från Chico's Tacos redovisades. På torsdagar 7.20 pm slutar min arbetsvecka och helgen börjar. Vi åkte med Travis, en av våra grannar, till den italienska grillen Carino's, där Hector jobbar (har nämnt deras breadpudding innan) för att träffa Travis storasyster med vänner. Har ju tidigare talat om att allt är så stort här, vilket gör att när tallrikarna är enorma, ser portionerna små ut. Tur dock att vi åkte bil för vi stapplade ut från restaurangen, överfulla med pasta och husets sallad. Mina inhemska vänner ringde och sa att de väntade på Black Market, som vi gick till efter ha lämnat våra boxar (med mat vi inte orkat äta upp) i vårt kylskåp och minderåriga Travis utanför hans lägenhet. Klockan närmade sig två när vi hoppade in i Wicho's bil för att gå på efterfest, men precis när vi parkerat ringde folk och sa att vi borde åka, för polisen var redan där för att tömma lägenheten på folk. Så in i bilen igen och Georg, Wicho, Jose och jag gav oss vidare till nästa fest, som inte ens hann börja då en full tjej backade in sin bil i en annan (nej, jag åker inte med folk som har druckit!). Vidare till en riktigt sunkig lägenhet inte allt för långt hemifrån där massa mexicaner satt och spelade kort och skrek massa saker på spanska, med rädsla för baciller och att drabbas av oförklarliga sjukdomar väntade Jose och jag utanför, men tror att smittorisken var lika hög där.

Georg och jag äter frukost i parken när Hector ringer och säger att något har kommit emellan och att han inte kan ta hand om oss, som tur är har jag alltid en plan B, så Minako och jag tar bussen till Downtown, inte eftersom det är särskilt långt, men min rumskamrat är inte så förtjust i att gå. Vi är i stort behov av föda och styr stegen mot den första "restaurangen" med asiatisk mat. Sätter oss i den lummiga parken mitt i stan, tittar på duvorna, äter flottigt fried rice och förundras över vem som kom på att ha en fontän med tre krokodiler i glansig glasyr mitt i El Paso. Nya krafter och runt hörnet hittar vi en riktigt trevlig kinarestaurang och bestämmer att vi får gå dit nästa gång. Vi spenderar otaliga timmar, roade av känslan att vara någonstans i Mexico, snarare än i Texas då skyltar är på spanska, affärsinnehavarna pratr spanska, skyltdockorna har J.Lo rumpor och modet är, modet är inte som hemma. Men det är mysigt, exetiskt och skorna är billiga. Vi behöver ny energi och hittar till en cafeteria som ser genuin ut. Vi har hysteriskt kul och jag kan inte för en sekund förstå att folk tycker att Minako är tyst, blyg och oskyldig. En mamma vid bordet tvärsemot kliar sig i skägget (ja, fjunig dam!) och borstar bort smulorna från några av sina magar, medan sonen beställer en tredje cola och blandar i lika många påsar sötningsmedel. På bussen hem tittar Minako storögt på de fina villorna och säger att hon ska gifta sig rikt, bo här och vi bestämmer att vi ska bli grannar. Vi möter upp vår internationella crew och äter på El Taco Tote, där vi skrattar åt Georg och hans kärleksbekymmer, då flertalet killar har fallit handlöst för denna mystiska, långa, stiliga européen. Vi kör förfest hemma i Capitan och går till Kush på hörnet av vår gata, där Mike får upp ögonen för Thomas från Tyskland...

Efter att ha blivit påmind om Ragunda och faktumet att det har gått ganska precis ett år sedan vi rullande in på Centralgatan för första gången och träffade våra värdfamiljer utanför kommunhuset, kom jag att tänka på likheterna mellan två fantastiska städer (ja, jag räknar Hammarstrand som en stad!). Bergen, älven, träden, huvudgatorna och människorna. Dock är bergen här karga och täckta av torr rödbrun sant till skillnad mot Ragundas gröna guld och Elefantberg. Rio Grande som utgör gränsen mellan Juarez, Mexico från El Paso, USA precis som Indalsälven skiljer Böle och Döviken. Hösten har försprång hemma i Sverige, men börjar närma sig även här och jag antar att björkarnas löv sakta börjar gulna och det gröna guldet faktiskt förvandlas till guld. På min sida av världen händer det samma, palmbladen ser blygsamt bleka ut på grund av torkan. På samma sätt som Mesa Street går rakt genom stan och kantas av affärer, caféer, restauranger, barer, mataffärer, pizzerior, bensinmackar, copyshops, busshållsplatser och annat går Centralgatan tvärs igenom Hammarstrand, dock är Mesa något längre (med ett par mil). Gällande befolkningen vet de flesta av er redan hur varmt jag känner för de mångkulturella invånarna både i El Paso och Raguda, trots att El Paso har ungefär 467 gånger så många medborgare än Hammarstarand, är det något speciellt med deras välkomnande och sätt att få mig att känna mig som hemma. Och för en söderlänning kan bred jämtska vara lika svårförståeligt som spanska med nordmexicansk accent.

Ser ni inte likheten!?



Lördagens plan om att åka över till Mexico förstördes på grund av signaturer som saknades och behövs för att komma tillbaka in i landet. Istället träffades vi för frukost på ett mexicanskt ställe, där Menudo serverades till dem som ville bota sin bakfylla och tacos med otrevliga delar från får. Jag åt en massa märkliga saker som faktiskt smakade riktigt bra, men undvek dom färgglada grejerna i yoghurten. Rastlös och gick till parken för att bättre brännan, på vägen tillbaka var det liv och rörelse överallt, eller rättare sagt hysteri eftersom det var football's match på kvällen och hela El Paso tailgate-ade. Under dessa tailgates är det tillåtet att dricka alkohol offentligt, folk sätter upp partytält i UTEP Miners färger vid vägkanten, utanför affärerna, parkeringar, överallt! Georg och jag tog en långfika i hans vardagsrum och njöt av AC'n för det var så fruktansvärt varmt ute, innan det var dags att göra mig i ordning för kvällens äventyr tillägnad Minako och hennes japanska vän med sällskap från Las Cruses- KARAOKE! På vägen dit övade vi på Hey There Delilah, men samtliga lovade dyrt och heligt att inte sjunga, i alla fall inte på scenen. Tack vare en fullsatt utomhuskaraokebar kunde bara våra vänner med röst uppträda med mina nya favoriter Kings of Leon, men lyckligtvis bröt vi löftet om att inte ge prov på våra vackra stämmor och sjöng som galningar vid bordet.

Söndag morgon och vi hämtas för en sen frukost på Cici's Pizza, som är en buffé a la Barca, med sallad, pizza (tom med mac and cheese som topping), pasta, efterrätter och allt detta för under 5 dollar. Jose berättar att hans och Mike's rekord än så länge är 28 pizzaslices och såklart fick de plats med både för- och efterrätt. Trots att vi var fyra personer slog vi inte rekordet, även om Minako åt en hel del. Spenderade stora delar av söndagen att plugga för veckans quiz och tre exams, men självklart tog jag time off och följde med Georg till vårt nya coffee house ett kvarter bort. Georg fortsatte kvällen flitig studerande med hyper efter kaffe gick jag över till Jose där de andra hade filmkväll. Men väl framme i the New Yorker, som hans lägenhet heter, var det bara han där, men vi hade trevligt tittandes på kort från Thailand-Ragunda, hans turnéer, lyssnandes till Planetaindigo's låtar och Swden-Thai, mai pen rai, som han ända sedan dess gått och sjungt på.

Följande veckan gick i studiernas tecken, då jag hade exams på tisdag, onsdag och torsdag, självfallet utöver mina vanliga lektioner, grupparbeten och andra förpliktelser. Hann ändå med veckans pizza, restaurangbesök med Jose (grannen), Georg och Minako. När jag på grund av klädbrist tvättar på tisdagen blir jag riktigt orolig av flertalet missade samtal från Gelex och lyder hennes textmeddelande "Ring mig!" och tror såklart att något hemskt har hänt. Något försenad springer jag till min kvällsclass, samtidigt som jag försäkrar mig om att Jesus kan hämta Gelex på flygplatsen på fredag. Nu, the word is on the street att ännu en svensk flicka kommer att ta El Paso med storm. Har inget mer att säga om veckan än att det var lättare att skriva listor på vad vi skulle göra under helgen än att svara på examens multiple choice frågor. Militären hade rekryteringsdagar på skolan, de visade upp fordon, spelade en klatschig låt och betalar för universitetsutbildning till dem som går med i armyn. På torsdagen efter min sista exam är jag oerhört lättad, exalterad över morgondagens besök och hungrig. Träffar på Jose som kör mig till mataffärerna och vi bestämmer att kommande lördag är lördagen han ska få smaka på svenska pannkakor, riktiga pannkakor! Lika förväntansfull han är över dem är jag över att Gelex är på väg och att Jose är en sann mexican och bär korgen och sedan påsen innan han öppnar bildörren åt mig. Jaja, fick trots allt sätta på mig säkerhetsbältet själv. Ganska nöjd leder jag några timmar senare tåget, tätt följd av Georg och hela internationella grabbgänget mot Black Market där vi möter upp de andra vännerna innan vi går vidare till Kush. Kvällen blir bra, men kan mest bara tänka på vad som väntar dagen efter.

Vaknar onödigt tidigt, viker handdukarna en extra gång, synar skrivbordet och skickar ett SMS till Jesus. Han kommer en stund senare, stannar utanför the New Yorker där vi hämtar upp Jose och Alex. Utanför flygplatsen ser vi en himla tjock, rödhårig inte allt för vacker kvinna och jag ler stort, beordrar Jesus att stanna bilen, för där är min vän. Tystnaden och deras ansikten var obetalbar och lättnaden när de såg den riktiga Gelex var roande. Vi gav oss av och vinkade till Luis i bilkön. Vi åkte till Village Inn på westside för en frukost med gänget och även Jose (#3) anslöt. Jesus, Jose, Gelex och jag åkte sedan vidare till Downtown där Jesus visade oss runt. Vi tog svängen förbi mitt all time favourite ställe, the fake Scenic Drive, där världen ligger framför dina fötter, vinden blåser i ditt hår och en staty liknande Washington Memorial markerar Rocky Mountains södra spets. Vi lämnas av utanför El Taco Tote och äter mexicansk snabbmat och precis som vanligt bränner läpparna när vi lämnar restaurangen. Efter lite shopping, vila och mat går vi till Western Beverages, vår lokala spritaffär, där de kvällen till ära serverar provsmak på dryck, en kock går runt med förrätter och sedan ett åskoväder omringar oss skjutsar en medarbetare hem oss, vilket är i princip över gatan. Ja, jag sa ju att Gelex skulle ta El Paso med storm och bevisar samtidigt att USA har världens bästa kundservice. Det klarnar upp och efter förfesten hos Georg ger vi oss av mot eastside där Mike och nån tjej har sitt födelsedagsparty. En fin trädgård rymmer en stor pool, DJ och massa människor, med mörkt hår och Gelex och jag lyser upp mörkret med ljust hår. Alldeles för tidigt kommer polisen och alla blir utkickade, Jose kör oss till den blinda killens hus (kommer aldrig ihåg hans spanska namn) för en efterfest som vi lämnar ganska snart för en välförtjänt nattsömn.

 Sovmorgon och Jose gav nästan upp hoppet om nylagade pannkakor. Men vi svenskar håller våra löften och tider och det var den bästa frukosten jag ätit på länge. Vi försökte spara några till Minako och Georg som var i White Sands, men det gick inget vidare. Vi åkte till Cielo Vista för att handla rosa saker till kvällens överraskningsfödelsedagsparty innan vi hämtade delar av gänget hemma hos Alex. Vi tog en sen lunch på Chili's och Gelex fick träffa Hector och en mindre stressad Mike, som tackade för presenterna (en rosa mjukgris, swedish fish, sugar babies, Mike & Ike godis och ett hemmagjort kort). Vi sightseeingade till eastside och Jesus hus där vi hängde ett tag, träffade lillebror Diego som klippt bort sitt fluffiga hår och inte längre passade att spela tönt i en collegefilm. Ett snabbt varv på Walmart för att köpa de sista detaljerna till the Pink Party och föda. På en halvtimme var Gelex och jag uppklädda, festsminkade och redo att möta kvällen i rosa. Vi hade väldigt roligt på festen, tjejen var väldigt överraskad trots alla bilar utanför huset och alla var där. Men efter missförstånd, falskt gossip och att några av våra mexicanska killarna började bete sig som tonåriga tjejer valde vi att åka hem. David, som är Mike's pojkvän (well, tveksamt om de fortfarande är ett par efter helgens bravader...), skjutsade hem oss och lovade oss skjuts till flygplatsen i fall den tilltänkta chauffören fick förhinder.

Vi väntade en kvart på Luby's innan vi fick tillgång till en väl tilltagen lunchbuffé för 8 dollar. Vi kände oss som riktiga amerikaner och jag var tvungen att byta om till något mindre tajt innan David kom. Gelex åkte hem, helgen gick alldeles för fort och jag var rastlös. Gick upp till fake Scenic Drive för att vara närmre henne och vinka hejdå. Satt och solade när Jose kom förbi med energi i form av socker och fett i en fancy drink från Starbucks, musik, snorpapper, tröst för att Gelex åkt hem och ursäkter för gårdagens beteende. Hängde där ett bra tag, avböjde biobesök med gänget på skolans bio och skjuts hem. Som vanligt träffades jag och Georg över en bit mat för att tala igen helgen och han var riktigt less på Mike's ständiga kärleksförklaringar. Efter att vi tagit en kaffe ringde mina vänner, träffade dem utanför grinden till Miner Village och de gav mig hårda, långa kramar och chocolate Kisses med mandlar i, allt för att pigga upp mig! De internationella grabbarna drog sedan in mig i Radeks lägenhet, och erbjöd istället för kramar och choklad, pizza, öl och tv-spel.

Efter en hård vecka, med mycket tankeverksamhet och processande av information och möjligen än ännu hårdare helg med förvirring pga det svenska språket och all excitement kände jag mig ganska sliten på måndagen. Det började bra med att min professor var allt annat än glad över resultatet på vår exam. Men jag behövde inte oroa mig, då jag med tilldelade extrapoäng för närvaro fick ett av classens få A'n. Kände mig orkeslös och tog en tupplur innan jag gick till vår bookstore, köpte två kartor och gick upp till fake Scenic Drive för att ringa in besökta länder och planerade besök. Kvällen avslutades för ovanlighetens skull på vårt coffee house där det bestämdes att Wicho skulle ta med oss till Juarez på fredagen, för restaurangbesök och barrunda. Hemma igen visade Minako en lapp från en nyss äten lyckokaka som löd "A blonde from afar has something interesting for you" och vi undrade båda vad det var för intressant jag har.

Tisdag idag och lektionerna var inte särskilt intressanta alls. Gick hem till Jose under min 3 timmars rast för att omhändertas av honom och Jesus, då jag kände mig energilös och ganska illa däran. Jesus var tvungen att åka hem och Jose bjöd på botemedel i form av glass på Coldstone, där någon random guy bjöd på gratisbiljetter till en smygpremiär för en ny Hollywoodfilm. Efter sista föreläsningen träffades Georg, Minako och jag för veckans coffeenight, där vi stötte på Jesus igen. Han sa att jag såg dålig ut, att jag kändes varm, att han var orolig över mig, då ingen av dem är van vid att se mig utan ett leende. Äsch, charmör försökte jag, men no offens svarade han och sa "du ser förjävlig ut". De vill inte se mig såhär och han lovade att ta hand om mig om jag blir sjukare. Så efter allt skvaller gick jag och köpte botemedel mot förkylning. Hoppas det fungerar! Bara en föreläsning och grupparbete imorgon och sen ska vi ta bussen till Cielo Vista, hem till Jose för Movie- and Sugarnight, då vi ska bjuda på marängsviss. Ser fram emot det!

Skolan förra veckan var ganska lugn och mindre skräckinjagande än i början. Vi har i alla fyra kurser behandlat arbetspsykologi vilken jag inte är helt obekant med och alla kapitel tar upp ungefär samma områden, men såklart med olika perspektiv. Vi går himla fort fram, men det är intressant! Veckan som kommer nu blir hårdare, med quiz's, presentationer och nästa vecka har jag två exams. I så gott som alla classes har jag någon jag känner mer eller mindre bra, våra lärare är otroligt roliga, förutom en. Hennes hudton smälter in och matchar med väggen och hon bär alltid aprikosrosa dräkter i hawaiistyle, hon är oförmögen att le, men är strukturerad och rak. De flesta av grupperna är väldigt bra och jo, jag kommer klara den här terminen riktigt bra! Men jag gör mycket annat här än går i skolan och pluggar...

Efter min sista class för dagen hämtade Jesus, Jose (nummer 3) och Hector upp mig (då Minako pluggade) för en tisdagskväll på ett café snett över gatan från Miner Village med det passande namnet Q-8, där vi beaktade av tonerna till ett liveband (en stackare som borde investera i både sång- och gitarrlektioner). När vi uppdaterat vår "2 DO" lista och dom andra killarna åkt hem fortsatte Jesus och jag till Black Market, som nu blivit lite av vårt stamhak. Där finns en himla mysig utomhusbar och vi hängde där en stund och pratade med latinos och om piñatas. Som jag tidigare berättat är min vän Jesus en mexicansk inspirerad gentleman, som öppnade bildörren, skjutsade hem mig, såg till att jag säkert kommit innanför grindarna innan han åkte hem till westside. Till saken hör att Jesus trots allt är född i Amerika, vilket förklarar varför han valde bilen istället för att gå de 100 metrarna till närmsta grinden.

På onsdagsmorgonen kollade jag plikttroget min mail då våra lärare ofta skickar ut uppdateringar och meddelanden, hade dock inga mail från dem, men ett mejl från en tjej jag träffade på orientation-mötet i Stockholm inför summer campet och dagen efter av en slump i Uppsala. Anyway, hon skrev att hon var i El Paso med några vänner. Vi träffades senare på dagen, då Gabriella, två australienare och en tjej från New Zeeland flyttade in i vårt vardagsrum. Vi tog en trip till Sunland Park Mall, spenderade lite pengar, möttes upp med grabbarna i vår lokala liqour store, där gubbarna som jobbar är helt underbara. De lät mig svinga deras hemliga vapen mot rånare bland flaskor och dyrbara droppar. Sällan har jag varit så road över att hålla ett american size baseballracket, och butiksinnehavarna lovade att de sällan varit så roade över en utbytesstudent. Framåt kvällen kom grannar, vänner och vänners vänner förbi innan vi gick till Cincinnati för en barrunda. José tog oss med till en väns hus, där vi träffade Jesus och massa andra mexicaner, som var lyriska över någon konsert med ett gäng långhåriga medelåldersmän med hesa röster, spanska rytmer och tatueringar redo att fyllas i. Vi åkte vidare till Scenic drive, ni vet berget med utsikt över Mexico, Texas och New Mexico, för att senare åka tillbaka till Cincinnati. På torsdagsmorgonen tog jag farväl av mina nyfunna vänner och var lockad att följa med dem till Grand Canyon, men närvaroplikten på dagens tre classes höll mig kvar hemma.

Efter en hård dag var tanken att vi skulle ha en lugn Movienight hos José, då vi sett och hört honom och Jesus framföra scener från Scarface varje dag, sedan första dagen vi träffade dem. Men som vanligt var Minako tvungen att plugga, så när Jesus hämtade mig bestämde vi oss för att spara filmen, då vi ville se den med Minako som studerar just film. De hade tidigare under veckan berättat om Tecathursday, som går att översätta med cheap mexican beer Thursday, vilket hålls på the student Union varje vecka. Ett slags afterschool, med liveband och just billig mexicansk öl vid namn Tecate. Tänk er ett hav av mörka ögon, fluffigt svart hår och brunbrända armar. Ser ni det framför er? Föreställ er då en ö i svarta havet, av olika nyanser av tunt, blont hår och ömson bleka ömsom rödlätta européer. Hälsade på mina internationella vänner men anslöt mig snart till gänget med fluffigt svart hår. Träffade några nya intressanta människor, bland annat Victor en mexican, vars syster ägde en sushi restaurnag, vilket roade min roommate oerhört. Hector och jag började prata om vikten av att äga många par skor och bestämde att vi skulle ta en sväng till Cielo Vista Mall på fredagen, då ingen av oss behövde gå till skolan. Kvällen avslutades för tredje kvällen i rad på Black Market.

Gick upp tidigt, tog en promenad till gymmet, tog en promenad i omgivningarna bland riktigt trevliga villor och fann till min stora förvåning en gräsplätt. Låter antagligen inte så häpnadsväckande, men El Paso ligger som bekant i öknen och med tanke på värmen hör det inte till vanligheterna att gå barfota över en gräsmatta. Parken var jättefin, folk rastade sina hundar och barn lekte på lekplatsen, ett helt vanligt villaområde med andra ord. Hector hämtade mig i sin vita Mustang och vi åkte iväg, lyssnandes till svensk musik, samtalade om svenska klädmärken (som går att köpa för många dollar i en flashy boutique i downtown). Cielo Vista var modernare, trevligare och hade ett bättre utbud än Sunland Park. Har klagat lite över bristen på tjejkompisar här, men Hector var en utmärkt guide och shoppingkamrat, som tappert guidade mig genom en djungel av skor, osmakliga amerikanska kläder och övertrevlig personal, med ansträngda leenden som med genuint intresse undrade huruvida "you find everything satisfying today". Efter att ha spenderat minst en kvart i Build-a-Bear affären gick vi vidare, båda begrundande på hur vi ska göra våra björnar, som vi ska köpa innan jag åker hem. Efter en snabb visit i Hectors nya lägenhet åkte vi vidare till Carino's Italian Grill, där min shoppingvän arbetar. Länge leve personalrabatt och american sizes på Breadpudding and vanilla icecream, som Hector bjöd på medan vi pratade om dagens höjdpunkt, besöket i Halloween-affären som redan slagit upp portarna och där vi provade kostymer. På kvällen gick Minako, Robin (Sverige), Juho (Finland), Travis (USA) och jag till den Internationella BBQ'n som anordnades till vår ära med gratis mat, mingel och hoppborg för de små (hmm...). Vi hade precis kommit innanför stängslet på fotbollsplanen, där damlaget i soccer skulle spela, när Jesus ringde och sa att de var redo. Både jag och Minako var otroligt lättade över att kunna ursäkta oss och gå vidare till Josés hus, där vi skulle förfesta innan, ja ni har rätt Black Market. Efter två tidigare besök i lägenheten var vi båda övertygade om att vi hittade till New York Avenue, men det slutade med att Jesus och José hämtade upp oss i en korsning någonstans, inte ens i närheten av lägenheten. Killarna ledde in oss i rummet och var oerhört exalterade över den överraskning de hade anordnat än en gång till vår ära. Tre minuter senare överröstades Tony Montana av Jesus och José som visade speciellt utvalda scener ur Scarface innan resten av gänget kom. Kvällen började bra med en inbjudan till Josés rumskompis mexicanska ranch, Ramon är en riktig cowboy med stort bälte, instoppad skjorta och med ett modernt halmstrå (cigarro) i mungipan. Vi utbytte blickar när han stolt visade upp sina kossor på bilder (nej, inte ett ända kort på familjen) och kontrasten mellan Josés Converse och Vans och Ramons cowboyboots i garderoben jämte.

Området jag bor i är faktiskt riktigt trevligt, vi har några finare butiker runt knuten och några mysiga caféer en gata bort. Jag och Georg tog en promenad till Fellini Movie Café där de visar filmer, serverar utsökta tårtor som vi åt till frukost, i sällskap av vita hemmafruar vid bordet intill. Dagen gick fort och José hämtade oss och körde fel till Jesus hus där vi väl framme avundsjukt kollade in trädgården, poolen och den stora grillanläggningen på husets baksida. Med ett paket blöjor i famnen anlände vi till ett slitet vitt hus där vi gästade vår första babyshower. Våra vänners vänner firade att de skulle få en son och att de efter det skulle gifta sig, överallt fanns blå ballonger, dekorationer och alla gäster fick varsin tjusig brosch med en gunghäst och gulligull runtomkring. Det skymde sakta till ljuset av slingan lindad runt staketet, facklorna, spanskt mummel, en varm bris som blåste ut ljusen, doften av stearin, bakgrundsmusiken och oset från grillen och jag kände mig som hemma, tills det lyckliga paret helt plötsligt står framför oss och vi får en kameralins uppkörd i ansiktet och de säger "your turn, say something, it's a mexican tradition". Tystnad. Jaha, ehh, hmmm, all eyes on me... Chill. "Grattis till sonen! Ni verkar passa så bra tillsammans och lycka till i framtiden". Om ni någonsin ser filmen som spelades in kommer ni se José skaka på huvudet, Jose 3 säga "nej, gör inte såhär mot dem" i kombination med ett kroppsråk som säger "jag ska ta livet av er om ni plågar dem mer" och Jesus som gapskrattar. Jaja, det bjuder vi på! När det mörknat, den blå chokladtårtan var uppäten och oset lagt sig kände vi oss för första gången lite utanför. Minako tittade på mig och vi bestämde att det är dags. Nu måste vi lära oss spanska!

Det var skönt med en lördag utan Black Market och på söndagen gick min glassälskande japanska vän och jag till Coldstone, ett creamery någon minut från vårt dorm. En härlig doft av gräddig glass slog emot oss när vi öppnade dörren och smaskiga namn som "Cookie doughn't you want me" och "The pie who loved me" ropade "ät mig, välj mig, ät mig". Vi valde olika smaker och i min cheescake glass som smetades ut på en kall sten blandades vita chokladpraliner i. Dessutom fick vi varsin brownie på köpet, som en välkomstgåva. Sa jag förresten att jag älskar att vara utlänning i El Paso?! När glassen sjunkit ner poppade Georg popcorn med smör (jaja, amerikanska) och vi tittade på en film jag lånat av Hector. José och Mike kom förbi och efter ett par timmar åkte vi till Alex hus far far eastside för en pokerkväll. Såklart spelade vi Texas Hold'em och ironiskt nog vann jag (med hjälp från experter dock). Träffade Louis, killen som tillsammans med Alex hämtade mig på flygplatsen, vilket var roligt och han var nöjd med att jag fortfarande tyckte om stan. Påväg hem körde vi runt i downtown och mitt under vår sightseeing väser José, min chaufför för kvällen, "lock the door". Såklart blir jag smått nervös när jag ser att mannen i bilen bakom har gått ur och är påväg mot oss. Tacksam när trafikljusen slår om till grönt och Mike påminner mig om att El Paso är en av Staternas säkraste städer. Vi avslutar veckan med varsin chai latte på Starbucks.

Ny vecka och nya äventyr. En rejäl urladdning och storm kom precis i samma stund som vi och våra grannar skulle ta vår vanliga catch up middag förra måndagen. Regnet piskade men vi sprang tappert till bilen, blev dyblöta och såg bilar bokstavligt talat drunkna under vattenmassorna. Tio minuter efter att vi i princip simmat till restaurangen slutade det regna och på hemvägen hade det mesta av regnet runnit bort tillsammans med lera och skräp från de omgivande bergen. Annars är vädret som vanligt, minst 35 grader varmt och stekande sol. Trots det är jag inte grisrosa utan har snarare en fräsch färgglad beige ton på armar och ben, då jag nästan varje dag har besökt min nyfunna park för läxläsning i det gröna. Resten av kroppen är som vanligt kritvitt! Speciellt blek är jag jämte lokala vänner på kort med blixt, med stort nöje presenterar jag denna utspridda bildkavalkad, med bilder på Jesus, José, Hector, Mike, Georg, scandinavian trio, Minako mfl.

Tisdag och våra skor var fortfarande blöta när vi traskade mot Josés lägenhet med fyra take away coffees. Under förmiddagen satt vi och promotade Sverige på en International Study Fair, hade inget att visa från Karlstad, så jag ritade en Sverigekarta istället, med midsommarstång, älgar, lucia och annat svenskt. Jag var mätt och mina läppar brände efter middagen på El Taco Tote med Juho och Georg. Det var mörkt och vi hittade fel, trots att jag frågade efter vägen när jag gick hem från min kvällsclass. Inte för inte vi känner oss något skamsna när Jesus ringer och frågar "where you at? Oh, just stay where you are". Överlyckliga, filmälskande Minako får äntligen se Scarface med äkta fantaster. Våra vänner lovade att vi inte lämnar landet utan varsin signerad Scarface dvd. Är det ett hot eller ett löfte? Har i vilket fall nu lärt mig ett antal repliker och ansiktsutryck, som konkurrerat ut "spanish/swedish word of today". Vi har ett utbyte av språk och utvecklig av ordförråd av spanska och svenska och nu kan jag säga idiot på väldigt många sätt...

Vi byter buss i downtown och vi är överraskade över grönskan och alla affärer som finns vid busshållsplatsen, lika överraskade är vi över att man inte får äta, dricka eller ta med sin pistol in i buseen. Märkligt. Framme på Cielo Vista äter vi japansk/mexicansk mat och delar sedan upp oss för powershopping. Några timmar senare sitter Georg, Minako och jag utslagna, men lyckliga över alla inköp på bussen, tittar ut över den stora, lysande "lone star" stjärnan som pryder ett berg och pratar med busschauffören. Som ni ser nedan träffade vi på en riktig amerikansk truck, med tillhörande truckförare som står bakom kameran, bakom mig och Minako, på andra sidan motorvägen (mamma och pappa, ni fattar, haha) ser ni Mexico! På vägen hem skriker vi medan vi skuttar över stora läskiga kryp på trottoaren och vi bestämmer oss för att ta på oss closed toed skor innan vi går vidare till Starbucks. Som ni förstår har jag tagit igen alla uteblivna besök från sommarens 64 dagar utan Starbucks på bara några veckor. Mitt mål nu är att undvika McDonalds som ligger ca en minuts gångavstånd från vår grind, har heller inte besökt Wendys, trots att jag fortfarande kan känna den läskande smaken av deras Frosty på mina läppar.

Ännu en skolvecka avslutades på the Union och Tecathursday. På vägen dit såg vi en skunk, alldeles utanför parkeringen, kändes precis som sommarens björnjakt. Stannade dock inte så länge då Jesus och Aldo bjöd med mig på middag. Minako hade bestämt träff med en annan japansk tjej och mina internationella grabbar skulle gå ut, vilket jag inte orkade. Till min förtret var jag ensam tjej men pojkarna försäkrade mig om att jag inte förstörde deras grabbkväll som var planerad att innehålla den gravida tjejen, som var hemma och mådde illa. Hade väldigt roligt när vi gick in på restaurangen och alla fem killarna hjälps åt att hålla upp dörrar, skjuta in stolar och erbjuda mig mat. Som vanligt när jag möter nya urinvånare frågar de om jag pratar spanska, och som alltid svarar jag nej. Någon ler, någon annan ler större och snart pratar alla spanska, utbyter menade blickar och pekar försiktigt, tills jag ler och förklarar att jag inte talar spanska, men förstår lite grann. Att se deras ansiktsuttryck är alltid lika roligt! Min oro för att störa killsnack var obefogad för de betedde sig precis som tjejer, berättade om pinsamheter om varandra och annat som de berörda helst hade velat hålla hemligt. Någon sa att Aldo inte duschade på helgerna och efter det tillbringade han resten av kvällen om att bedyra mig om att han visst duschade och att han till och med använde duschkräm. Med extra fukt! Jesus och jag lekte rockstars när vi susade fram på Mesa i hans SUV sjungandes på en låt framförd av de långåriga medelåldersmännen som jag berättade om tidigare. Fast jag erkänner, att jag inte kunde låten så bra, men hjälpte till så gott jag kunde!

Under veckans träningspass träffade jag Mike, som glatt frågade hur det var när jag ansträngt förklarade att jag höll på att dö, eftersom träningsmaskinen var alldeles för jobbig klockan 8 på morgonen. Han fortsatte prata och jag fortsatte flåsa och svettas. Några timmar senare träffade vi Hector och mötte Jesus utanför El Paso Museum of Art och gick runt på utställningarna, med två vakter som ständigt höll ögonen på oss och hostade "don't touch" och uppskattade inte när vi frågade om det var okej att ens titta på tavlorna. However jobbade världens raraste kvinna i receptionen som var alldelse överexalterad över de utländska besökarna som besökte hennes arbetsplats. Hon babblade på, gav oss flyers och vi var tvungna att lova att komma tillbaka. Tanken var att vi skulle hinna med fler museum under dagen, men hunger och värme satte stopp för det och vi åkte till westside istället. Vi åt en underbar mexicansk lunch, som tur var med mästare i tacoätning, för vänner, det är inte som hemma!! Vi gjorde ett snabbt besök på Sunland Park Mall, där vi mest gick runt och tog kort på varandra iförda olika, mindre charmerande kreationer. Vi åkte hem till Jesus o hängde med hans lillebror Diego, som har gått in för en egen och individuell stil, som enligt honom vi i Europa har. Han liknar Jason Biggs i American Pie och det kändes verkligen som att vara mitt i en nice studio där en teenagemovie spelades in. Syskonens mamma kom hem och beordrade oss att rapportera om pojkarna betedde sig ohyfsat och att det var befogat att slå till dem varje gång de pratade spanska i vår närhet. Muchas gracias, bra att veta! Förfestade nere hos Georg och mötte dom senare på Vanilla, som var en schysst club downtown, med otroligt hög musik, men mysig uteplats. Träffade massa folk som jag kände (nåja, känner är att ta i...) och Mike skrattade och sa att jag var lite sötare nu är imorse, jo jag tackar!

Vi möttes nedanför vårt hus på förmiddagen, gick till Subway och köpte med oss baguetter och gick till min park. Några av våra internationella vänner gick hem ganska tidigt, men Minako, Georg och jag hände kvar i skuggan under ett träd ganska länge. Bestämde mig för att skippa husfesten jag var bjuden på för att fira Mexicos nationaldag på plats! Tanken var att vi skulle gått på en Tequilafestival, men köerna över broarna till Mexico var för långa. Mike och hans kompis hämtade mig och Georg strax före 10 pm och inte långt tid efter det stod vi i kön till La Mulata i Juarez. Det var en tjusig club ute på en stor terrass, där ett mariachi band spelade och senare fyrverkerierna avfyrades. Vi skrek oss hesa i hopp om att bli tagna för äkta mexicanser när alla andra hurrade "vivaaaa mechico", men de flesta bara skrattade åt oss. Wannabes... Träffade Aldo, som tog hand om mig en lång stund, Diego med vänner från hans high school klass och andra som jag är bekant med. Mike introducerade oss för flera av hans vänner som alla var mycket trevliga och feminina pojkar. När vi åt quesadillas dränkta i starka salsas, motsvarande ett mål mat på Campinos eller Burger King, efter clubben stängt förklarade samtliga killar att de var mer tjejiga än jag vilket gjorde att vi kom väldigt bra överens. Jag sov större delen av resan hem, sträckte bara ut alla mina papper, pass och visum genom rutan när vi passerade border control. Tyckte verkligen om Mexico och stället vi var på, människorna var mer reserverande än hemma i USA och trots att jag var ensam "blondin" särbehandlades jag inte. Enda nedköpet var det här med drinkar, som vanligt behövde jag inte betala, men vanligtvis är drinkarna drickbara. Men nu bjöds vi européer på en mexicansk populär dryck, whiskey med is och avslaget mineralvatten, vilket var det vidrigaste jag någonsin smakat! Men än en gång, jag klagar inte!

Avnjöt en glass med smak av french toast och ännu en brownie i sällskap av Minako och Georg på söndagseftermiddagen. Annars var dagen ganska laidback, då vi alla behövde plugga. Jag inför ett quiz och ett grupparbete om person analysis, som vi ska presentera för klassen på torsdag. Vi har hittat på en anställd på Chco's Tacos, som tydligen är ett vidrigt ställe med dålig service och goda billiga tacos, där alla hela tiden säger "aaaaand, don't forget your chiiiile!". Ryktet säger att om man inte har besökt Chico's Tacos, har man inte besökt El Paso. Måndagen fortsatte i relativt lugnt tempo, jag träffade José, Jesus och Alex efter min class och tanken var att vi skulle äta lunch, men alla var förkylda och jag hade ingen lust att bli smittad. José hade varit hemma i Chihuahua under helgen och haft några spelningar, där flera stora managers hade sett dem. Någon tyckte om dem och snart släpper de sin nya skiva som jag ska få signerad. Bara att hoppas att de slår igenom utanför Mexico så jag kan skryta med att jag visste vilka dom var först! Jose, grannen från New Mexico kom tillbaka efter en helg hemma och vi åkte till en ganska tråkig skylt, men otroligt god mat från mellanöstern. Hade pluggat hela dagen och det var skönt att komma hem och städa och sova.

Alla mådde bättre på tisdagen, så vi träffades hos José för en light Movienight då Minako satt hemma med vår granne Travis och pluggade för en exam. Josés andra roommate Sam pluggade med en kompis och de gav mig massa tips på vad jag kunde göra i Juarez, så antagligen får jag en guidad tur på lördag, vilket jag verkligen ser fram emot! Min granne Tanja från Finland berättade att de hade varit på en riktig mexicansk show, en biograf med stora läderfåtöljer och servitörer, no popcorn and stuff, utan riktigt tilltugg!

Har idag haft en helt okej dag i skolan, tog bussen till Walmart där jag desperat försökte hitta lite nyttigheter, men förgäves! Kom tillbaka lagom till grupparbetet om Chico's Tacos, som tog två och en halv timme att göra. Var något frustrerad över den ineffektiva arbetsmetoden, men ska ta tag i det nästa gång. Tanken var att jags kulle följt med Tanja och hennes mexicaner på en rodeoshow, vilket förhindrades av grupparbetet. Georg och jag är på jakt efter en boots- och hattaffär där vi kan ta lite roliga cowboykort istället, är lika nöjd med det! Georgs roommate, Jose, hade tid för oss idag så vi hängde en stund på Starbucks innan det var dags att gå hem och plugga igen. Så imorgon efter presentationen börjar min helg. Vi ska äta lunch med Hector, gå på fler museum på fredag, förhoppningsvis åka till Mexico på lördag och äta glass och plugga inför nästa veckas exams på söndag.

Som ni märker har vi kommit in i vardagens rutiner, med speciella dagar för allt. Men vi har planerat lite utflykter också, White Sands så snart som möjligt och meningen var att vi, det internationella gänget, skulle åkt på en all inclusive resa till Cervantiño som är en festival i närheten av Mexico City, men jag hade typiskt nog en exam då och missar antagligen det. Istället tröstar mina mexicanska vänner mig med en roadtrip till Las Vegas, cheesy I know, men det ska bli väldigt roligt! Ska så snart jag kan följa med till Chiuhauhua då alla säger att det är ett rikare kulturliv där än i Juarez. Hoppas också på fint besök från Ia, Gelex och Biffen=) Välkoma till mitt hood!

Texas är konservativt. Främlingsfientligt. Inskränkt. Men El Paso är inte som resten av Texas! Med sina strax över 700 000 invånare (1 miljon om man även räknar den illegala befolkningen) och ännu några fler i Ciudad Juarez, är stan ganska stor. Hit kommer då och då folk från övriga delar av USA för att skrika, dansa, göra bort sig, glömma bort för en stund att dom vanligtvis är respektabla medborgare, sjunga, vara allmänt pinsamma och klä sig i färgglada orangea kläder. Med detta, mina damer och herrar, vill jag välkomna er till the land of Football! GO MINERS GOOO!

3 sekunder. Krasch. Stoppa tiden. Rada upp. 7,5 sekunder. Backa. Tiden tickar. Omstrukturering. Fattar ingenting, utan jublar när alla andra gör det, säger "defence" när alla andra säger "defence", buar när alla andra buar, undrar varför en kort, fet man skriker "you're too short" när motståndaren tar bollen och skrattar när mannen med halvflint muttrar medan han stint stirrar in i kikaren och tycker synd om den orangeklädda bebisen på raden framför. Vill inte påstå att mitt livs första football game var fyra timmars tortyr, men erkänner villigt att det kunde varit roligare! Fast med över 43 000 åskådare på Sun Bowl Stadium var det ganska stämningsfullt! Men ska på en riktig tailgate innan nästa match (även om katolikgruppens gratis BBQ var riktigt trevlig) och läsa på om reglerna (hoppas också på att ett underverk ska ske så att jag kan uppskatta det här nästa gång!) Dock var invigningen ganska pampig (eller, snarare bara amerikansk), med blåsorkestrar som formade mönster, cheerleaders som gjorde volter och V-formade testosterongrabbar i trikåer. Några gick efter ynka 40 minuter, men min österrikiske granne Georg och jag stod tappert ut hela matchen (tack vare de uppblåsbara klappningshjälparna som fungerade utmärkt för tidsfördriv och fäktning á la Stjärnornas Krig) och skrattade åt hur patriotismen finns överallt, på macro- såsom micronivå, vare sig det gäller landet, staten eller skolans football team. I skolan klar sig många i UTEP-kläder som går att köpa i vår bookstore, på Walmart, mindre affärer, alltså överallt!

Trots att Texas kallas The Lone Star State känner jag mig allt annat än ensam och har många lysande stjärnor runt omkring mig. Jag vill inte låta skrytsam, men jag har redan funnit vänner väl värda att behålla och vårda. Först att nämna är Minako som är så himla rar, rolig och cool som bara japaner kan vara. Alex som tagit hand om oss och en av bara några tjejer vi känner, då många kvinnliga urinvånare inte verkar vara ett dugg intresserade av bekantskap med utlänningar. Jose, min granne som är oerhört begåvad på art, Jesus min rikemansvän som är den största gentlemannen jag någonsin har träffat, Hector som har förärats med en underbar röst och är sångare i hans och Jesus band, Jose från Chihuahua som är trummis i ett framgångsrikt mexikanskt band. Inte för inte att jag känner mig något talanglös när dom frågar om jag kan spela något instrument och jag svarar att jag kan ställa upp om bandet behöver någon som spelar triangel eller luftgitarr. Minako instämmer och vill gärna gå på audition som tamburinspelare. Anyway, alla kan inte vara bäst på musik och jag är bra på andra saker! All heder till alla andra briljanter som förgyller min tillvaro här (men speciellt till alla er därhemma och ute i världen).

Borde vid det här laget veta bättre än att generalisera. Ryktet om att lokalbefolkningen slänger ut löften om planer till höger och vänster, men inte följer upp dem gäller inte alla. Efter en halv dags rundtur i stans alla orientaffärer med hela familjen till Minakos sydasiatiska fadder hade vi egentligen behövt vila. Men Jesus hämtade Minako och mig utanför Miner Village på söndagen och tog på begäran med oss till Franklin Mountain där vi den här gången bevittnade El Paso's/Juarez förvandling från en disig, vidsträckt stad i färger som matchar öknen och det karga och något ruffa landskapet, till en stad av ljus. Utsikten, brisen och känslan påminde om Emilias och mitt ställe på Gubbanäsan, Parc Guell och Nathalies och min sväng av Belief i Nawanghin. Vi mötte upp Hector för en fika på Starbucks och killarna gick helhjärtat in för att utveckla och vara en del av vår "Do's and see's"-lista (som till en början egentligen bara bestod av att skaffa vänner med bil, som de i högsta grad är en del av). De verkar ärligt talat känna stort ansvar över att vi ska trivas, ha det bra och få ut så mycket som möjligt av El Paso medan vi är här. Dessutom får dom se sin hemstad genom nya entusiastiska ögon och kan utnyttja oss för europabesök. Win win situation! Missförstå mig inte, jag umgås med dem jag gör här för att jag verkligen tycker att dom är underbara! Efter ett långt samtal om Thanksgiving och en djup diskussion om barbershops kommer vi på något sätt in på asiaters förkärlek till karaoke. 10 minuter senare sitter vi på varsin obekväm plaststol under bar himmel med vinden fläktande i håret och blinkande discolampor lika tindrande som Minakos ögon. I'm going back to the start, guys! Både tonerna från Coldplay och basrösten från Barbie Girl uteblev, då jag lämnade min karaokekarriär i samma stund som jag lämnade Thailand och lät istället the professionals framföra skönsången.

Efter fredagens Minerpalooza, som innebar en massa hurrande för UTEP Miners, våra football's hjältar och någon hjälte till rymdman som tagit med sig UTEP-flaggan i rymden. Hela stan var där och med matos, hoppborgar och liveband gav tillställningen en skön festivalkänsla. När Minako och jag lyckats få i oss det mesta av våra Nachos (innan vi blev äcklade av paret mitt emot som tryckte ner flottiga, feta fingrar i geggan bestående av köttfärs och bönor för att nöjda slicka bort den sista ostsåsen från de kladdiga fingrarna) Undrar om det är med rädsla för den höga risken för bakteriespridning man hälsar med kindpussar här i cowboyland?) promenerar vi de dryga 5 minuterna hem till Capitan Hall #303 för att desinficera fingrar och tänder från ostsås innan Alex med vänner kommer och hämtar oss. Kvällen blev mycket lyckad och kostnadsfri, då clubbarna var gratis och vännerna bjöd på allt. Gracias! Hade himla trevligt på en av clubbarna med (bra) Barca-känsla, tills jag hör "ahaa, svenska flicka" (på svenska av en mexican) och spenderade stora delar av resterande tid att tala tillrätta och omvandla det inte allt för smickrande ryktet om svenskar som dessvärre verkar vara hårt befäst. Gav med rätta igen med vår bild av mexicanerna som sombrerobärande, gitarrspelande gringos med åsnor parkerade utanför nacho-odlingen. Jag tror vi hade skapat ömsesidig förståelse när vi skiljdes åt. "Erika, this is (någon lättklädd platinablondin) and Erika is from Sweden" Hector presenterar oss och no offens men jag undrar varför. "Oh, reaaally? That's so awsome, totally coooooool!" kvittrar tjejen. Jaha, nu förstår jag, hon är från Sverige kanske?! Men innan jag hinner fråga säger hon "I'm from L.A but my boyfriend is from Holland, cool huh?!" "No, reaaally, that's totally awsome!" ler jag och är ganska nöjd med min överspelade imitation. Medan jag säger att det var trevligt att träffas kan jag inte låta bli att tänka, att det trots allt inte är helt fel att generalisera ibland.

Känner mig inte lika obekväm längre när dörrar hålls upp, notor betalas eller killarna kryssar fram och tillbaka för att gå ytterst på trottoaren för att skydda oss mot bilar, hälsningar och kindpussar är avdramatiserade (efter ett antal tafatta försök då det inte är som i Spanien och händerna hålls olika beroende på vem man hälsar på). Kommer med säkerhet vänja mig vid att bli positivt särbehandlad och få en chock när jag kommer tillbaka till den bittra verkligheten och bildörren inte öppnas av sig själv. Har idétorka på hur jag ska återgälda alla som ställer upp för oss, men är tacksam över att Jose (grannen) lätt låter sin vänskap och bilskjutsande köpas med en Oreo varje gång han hjälper oss. Jag och den svenska killen funderar på en svensk midsommar, men tror vi ska passa på att få in alla våra heliga traditioner samtidigt.

Skolan har satt igång och skrämde mig rejält i början. Är som bekant avvand med läxläsning och ovan vid att föra reflekterande diskussioner om amerikansk arbetslag. Blev något skärrad när lärarna sa att inlämningar med errors (dålig engelska typ) inte ens godkänns, men efter ha hört vissa studenters från landet i söder har nervositeten släppt, kan dom så kan jag! Är nöjd med mina kurser och kommer att lära mig massor genom hårda studier och de fyra (varav två begagnade) böckerna jag betalade strax över 500 $ för. I åtminstone två av kurserna kommer final exams ersättas av praktiska gruppövningar, en simulation där vi ska anställa någon och en uppsats om ett lämpligt tränings och utvecklingsprogram för personalens framtida lärande. Skolan är himla trevlig och lärarna vill att vi ska få verklighetsanknytning, dessutom är de otroligt roliga och äger självdistans. Gällande mina medstudenter är så gott som alla seniors i antingen HRM eller Merketing, de flesta är lite äldre, flera har betydande yrkeserfarenhet och många har passerat 24-års gränsen. Trots att det bara har gått en vecka i skolan känner jag mig omåttligt populär eftersom passerande för jämnan säger "Hi Erika" eller "What's up", varav flertalet jag inte har någon aning om vilka de är, vart eller när jag har träffat dem. Säkert lättare för folk här att känna igen EN ljushårig, än för mig att komma ihåg alla mörkhårigas ansikten och namn... Har en bekant i en av mina klasser, vilket är himla kul, då många andra bara hänger med sina gamla kompisar, vilket jag har full förståelse för. Det mesta funkar otroligt bra med min roommate, men utan thaiengelskan hade det varit betydligt klurigare, då jag många gånger får hjälpa andra att förstå henne. Vi tänker lika och delar många åsikter, men har olika vanor och gör såklart många saker på olika sätt. I och med att hon är relativt tyst i större sällskap och blygt säger att hon inte kan engelska känns det ständigt som jag är världens pratkvarn, vilket amerikanerna gladeligen påminner både mig och andra om. Tycker själv att det är hög grad av humor med tanke på hur svårt det är att få tyst på dom när dom väl börjat prata.

Vi har ju ingen direkt nollning, men det har varit aktiviteter, gratis event och annat på Campus och i Miner Village hela veckan. I onsdags anordnade skolans Baptistförening en gratislunch (gratis var inte särskilt gott) och nu gör jag mitt bästa för att undvika dem, då de genast satte klorna i oss och ville ha med oss i deras filmkväll "girly night", sorry damer, men tror inte vi är intresserade av samma sorts filmer och jag är inget vidare på bibelstudier. På fredag är det välkomst BBQ för oss utbytesstudenter, som vi säkert kommer att tillbringa med att undvika en påstridig mexican som mejlar oss varje dag, trots att stackaren aldrig får något svar. Måndag och Labor Day (ledighet) idag, som vi ska fira med studier och en sväng till Cielo Vista Mall.