fai

Nagot surrar. Din nasa rinner. Din hals gor ont. Det kanns som ditt huvud ar pavag att explodera. Du har inte haft en god natts somn eller sovmorgon pa 6 veckor. Du har jobbat och rest i 14 timmar idag. Piece of cake nar du vanligtvis ar schemalagt 22 timmar per dygn. Du har tagit farval av dina homies, varav vissa du aldrig mer kommer att traffa. Du har jagat Cheyanne runt camp. Du har fallt manga tarar. Atit sockerkaka till frukost pa ditt halsolager. Du har blivit besviken pa din forra chef och blivit bjuden pa restaurang av din nya chef. Du har varit i New York City. Du har kommit tillbaka till platsen allt borjade.

Har inte riktigt tid (eller ork) att beskriva kanslan av att vara har mer ingaende an sahar. Kanske boring och bittert, men sant. Lamnade imorse Camp McAlister for att avsluta min assigment pa Camp Anne. Min gamla chef sa knappt tack for mitt harda jobb (slet verkligen hardare an de andra fran mitt camp pa grannlagret), tog bussen till the city for att byta ut barnen for nasta session, jobbade verkligen in i det sista! Hangde nagra timmar pa Grand Central Station, andra gangen i stan pa en vecka. Akte dit i mandags (efter en somnlos natt) tog en tupplur i Central Park och upplevde New York City! I looove it! Nog om det, ni maste uppleva det sjalva. Tillbaka till dagen, har alltsa varit i ca 5 veckor pa ett annat lager, jobbat galet mycket, fightats med giant porcupines, chipmonks, grodor och barn. Nu ar jag tillbaka pa Camp Anne, dar allt borjade! Skont att bo i en riktig cabin, med ac, staff snack twentyfourseven, pool och annan lyx jag kan beratta mer om sen. Kommer ocksa kunna prata svenska, vilket jag knappt gjort pa en manad!

Saknar dock redan mina vanner fran campet, de har gjort min vistelse ruskigt bra. Tog ett arovarv istallet far frukost i the dininghall imorse, de sa hur bra jag var pa mitt jobb (inte for att skryta, men man behover hora det for att orka), vilket betyder mer an alla VG i varlden. For att hedra alla "this is a repeat after me song and a do as i do song and it goes a little something like this" Camp McAlister-one more time, no more time. Men Erika from the hood, kommer att fortsatta i samma anda, folja YMCAs values och vara den Gangsta Girl hon egentligen ar! (Ni ska se mig i min dorag, for er som inte vet, en kind of nylonaktig huvudbonad for afroamerikaners vagor i haret.)

Nu vantar mina andra counselors pa datorn, ska ta mig en kopp te, snyta mig och knyta mig, for imorgon kommer mina nya campers.

Det ar morkt. Riktigt morkt. Du haller krampaktikt ficklampan. Vinden susar i tradkronorna, det borjar bli kallt. Du ser nagot blinka till. Det hander igen. Du paminns om den stora skogskatten som synts till. Fokusera! Sannolikt ar det bara nagra faldflugor som dansar. Det prasslar till bakom dig. Du vagar inte riktigt vanda dig om men nyfikenheten driver dig till att stanna upp, halla hardare i ficklampan, sakta vanda dig om...for att an en gang traffa pa den envisa chipmunken som foljer dig vart du an gar.

Jag har talat om fordomar innan och tankte idag fortsatta med generaliseringar. Alla engelsman heter Ma(r)k, alla amerikanska taxichaufforer har en hes jazzrost, alla amerikanska killar kallas Zach, alla som kor skolbuss har begynnande flint och Elvislugg och framforallt (forrutom att allt ar stort) ar alla fantastiskt trevliga! Vi har borjat komma in i rutinerna nu, vakna kl. 7, frukost, stada, aktiviteter till lunch, rest hour, aktiviteter, middag, oppen idrottsplan, special aktivitet, gonatt. Dagarna gar (for det mesta) fort och det kanns som vi ater hela tiden. Eftersom jag inte har barn i min stuga far jag lite somn, aven om det bara ar lite. Mina room mates driver mig till galenskap, men varst ar kylan, som slagit till-igen!

Forsta omgangen barn har akt hem, men min camper ar kvar till pa lordag. Blandade kanslor att lamna honom, han ar sa rar! Han koper sma gosedjur, skuttar runt o sager massa roliga saker. Men innan ni tanker "aaahh, vilket gull", kom ihag att killen lider av autism. Varje dag ar en fight, att han ska ata, ta sina mediciner, inte slass, delta i aktiviteterna osv. Det mesta funkar fint, men att integrera en kille som lever i sin egna varld i en bunch av 10-aringar ar svart! Som sagt kommer barnen fran mindre valbargade hem, vilket gor att de tigger om uppmarksamhet, slass om storsta kakan till efterratt och gar runt i samma klader dag efter dag. Men ungarna har kan dansa! Forra veckan hade vi en icecream social och idag hade vi Idol a la Camp, bugg och gammeldans utklassas av breakdans och annat som jag inte ens kan namnet pa.

I lordags hade jag en day off och vi akte vi till Middletown Mall, vi at (ara till fatkids), spenderade och hade helt barnfritt! I stugan pa Camp Anne bodde jag med 10 killar o en tjej till, forsta kanslan av att nu, en ledig dag, fa stiga upp pa morgonen, duscha, sminka och kla pa dig en nice klanning och skor med rosett. Aven om det bara var for en dag, kandes det sa bra att fa vara mig sjalv igen! Tyvarr (?) har gettokillarna gett upp, de anser att jag ar for ladylike att lara mig slang. Vilket nog ar lika bra...

I rummet befinner sig massa engelsman och nagra fran NYC, maste lamna over datorn till dom. Later!