fai

Ännu en vecka karaktäriserad av midtermsstudier men tack vara instant coffee o swedish fish (röda godis fiskar) pluggade jag effektivt hela veckan hög av koffeinkickar och sugarrushs. Examen skulle enligt min professor vara enklare än föregående, men jag höll absolut inte med om det. Fick ett riktigt bra resultat på senaste examen i min Human Resource class (tur eftersom det är mitt major) och var bland de 10 bästa av ett 100-tal elever, att utlänningen scorade högre än de inhemska irriterade endel av lokalbefolkningen, men mitt team var bara nöjda och lovade att tvinga mig jobba ännu hårdare på våra team exercises. Mitt HR-team är utan tvekan den bästa gruppen av alla team i mina classes och trots den udda skaran vi har himla kul tillsammans, vilket vår professor värdesätter högt, högre än våra medstudenter som störs av våra höga röster och glada tillrop när vi ännu en gång belönas med ett A på våra assignments. Gruppen består av en partyglad trebarns mor, en latina med massa bra idéer men problem att kommunicera dem, en hårt sminkad ung nybliven mamma med höga klackar, en amerikansk kille erfarenhet från petshop business och aktivt smygkristen, en mexican som världens roligaste och har en lockig syntartofs och den exotiska utbytesstudenten från Sverige! Tofskillen och jag har precis samma humor och kommer förlorar lätt fokus från uppgifterna, men vi i gruppen "Human Capital" lyckas ändå som sagt alltid knipa ett A. Vår professor har bred sydstatsdialekt och är mer av en stand up komiker än en professor. En äldre kvinna kommer oftast till föreläsningen med någon form av snack, nyligen fylldes salen av doften av nypoppade smörpopcorn.

Måndag och jag var glad över att få tillbaka Georg! Vi tog en sväng till den nya outletten där jag verkade som smakråd för Georg behövde i princip köpa en helt ny garderob, då hans ryggsäck blivit förväxlad i taxin "by accident" i Mexico. Han berättade om kulturevenemangen och hur han nästan sattes i fängelse men lyckades smita från polisen efter ha misslyckats muta dem, då han inte hade cash. Vi stötte på Mike som jobbade och han sa att jag skulle följa med honom till Juarez på fredagen och att jag inte hade något val. I veckan hade vi en international food fair, där Minako och jag köade i 20 minuter för att köpa kuponger för 50 cent styck. Vi smakade på kinesiska nudlar, mexicanska gorditas och sweetbread, french toast och stank vitlök i timmar. Samma kväll samlade vi våra internationella vänner och traskade över Mesa för att hälsa på Mariano på Yamato. Våra japanska experter tog kort när finska Juho åt med pinnar och sa "not polite" när jag körde ner pinnarna i risskålen medan jag tog en klunk vatten och de visade hur skålen skulle hållas för att minska spillrisken. Sushin slank ner snabbt och mättnaden gick över fort så vi tog svängen till mataffären Albertssons. Väl hemma igen använder vi för första gången ugnen för bak av Blueberry Muffins och vår första riktiga Sugar Night.

Flyers om gratis event och mat i Summit Hall, vår reception och Miner Villages gemensamma allrum, lockade oss att på torsdagskvällen lyssna till en rolig poliskonstapel som predikade om effekterna av "drink and drive" vilket behövs här borta. Missade dock första 40 minuterarna då jag hade föreläsning. Polisen sa i princip att alkohol var den värsta drogen och såg hellre att marijuana skulle legaliseras. Hmm, ja i vilket fall serverades Root beer Floats (cola med smak av tandkräm och en sjunkande kula vaniljglass) och pizza från Domino's. Vi köade ännu en gång för mat, säkert över en halvtimme för en pizzaslice som egentligen bara retade aptiten och gjorde oss hungrigare. Efter en stunds piffning och risätande gick vi till TecaThursday, skolans billiga öltorsdag där den mexicanska ölen Tecate kan köpas för en ynka dollar och vi träffade bekanta och fick nya vänner. Mäktigt hur populärt det är att vara utlänning! Vi gick som alltid vidare till Black Market där alla utom jag fick visa ID till följd av att jag har varit där så ofta och blivit mer eller mindre bundis med dörrvakten. Coolt tyckte vännerna, tragiskt kände jag. Sa farväl till fransmannen med det färgglada namnet Bruno som varit här och hälsade på, men nu skulle bege sig hem mot Paris. Hängde med Hector, Jesus, Mike och hans vänner och fick som god terapeut lösa pojkarnas kärleksbesvär. Mike är heeeelt underbar och tar verkligen hand om mig, utan att vara för mycket som många mexicaner har varit på sistone. Sedan Jose och jag gick tillbaka till att vara just friends (Gavin DeGraw-feeling att dela med Hanna och Nathalie) flockas pågarna runt mitt "blonda" hårsvall och min fascinerande accent och lovar mig guld och gröna skogar i form av gratis drinkar och greencards, övervägande del mexicanska sådana. Oftast kan jag hantera situationerna, men när en kille självsäkert försökte få min uppmärksamhet och använde den sämsta raggningsrepliken hittills och sa att vi skulle få väldigt vackra barn tillsammans tappade jag tålamodet vinkade till mig Mike som kom till min undsättning. Det är roligt, lärorikt och fördelaktigt, men en smula ansträngande att alltid vara center of attention. En av kändisskapets baksidor, haha!

Jaja, ni som klagar på julstressen hemma och skulle sannolikt inte palla att bo här just nu. Julskyltningen har varit framme ett bra tag och trängs med Halloweendekorationer, masker och kostymer. Det är ännu ett par dagar kvar till Halloween, men vi har firat helgen lång! Fredag klockan 11 am hämtar Hector mig för skojakt, då flip floppen är lite väl ventilerande nu. Hittar muy muy fina zapatos, men har ingen lust att betala $ 200 för ett par skor, så vi fördriver tiden på Dillard's tantavdelning där vi skrattar åt "modet" och leopardpäls klädda muddar på röda och gröna koftor med glittriga julgranskulor, snögubbar, paket, tomtar, älgar och annat som hör julen till. Vi hämtar Minako efter hennes föreläsning för en lunch och en trip till the Halloween store där kön är minst 30 meter lång. Folk spenderar sjuka pengar på kostymer och dekorationer för en högtid som utdragen bara varar en knapp vecka. Vi hittar en enkel förklädnad till kvällens festligheter som på många sätt påminner om er därhemma och far hem igen. Min polismössa representerar vår Halloweenfest i Barcelona, där vi fick besök av polisen, om våra poliser i Nawanghin som direkt leder tankarna till Halloweenpartyt i Deadbay! Som sann husmor böjar jag vispa och vips är Minakos två tårtor färdiggräddade och redo att provsmakas. Den ena tårtan var alldeles röd och lämnade sköna spår på tungan, vilket gjorde min sockerberoende vän salig. Mike hämtar mig och som vanligt är jag lyrisk över att passera gränsen till Mexico, det är faktiskt en häftig känsla och kan inte överhuvudtaget jämföras med varken Finlandsfärjan, Öresundsbåten eller Svinesundsbron. Mexico känns by far mer exotiskt än hederliga Scandinavia. Mike kom utklädd i röda trikåer, små tajta gula shorts och tajt linne dvs som El Chapulin Colorado, "den röda gräshoppan", en mindre intelligent superhjälte från Mexico eller möjligtvis någon annanstans från Latinamerika. Han skapade mycket uppståndelse och jag kände mig som en riktig make up artist när jag i bilen, vid varje rödljus eller stop sminkar hans ögon mörka och mystiska till ljudet av Britneys Gimme More. Alla tjoar och tjimmar efter oss och en man rusar ut ur sitt hus och erbjuder oss att parkera på hans tomt. Trots den långa kön till clubben Precopeo (förfest på spanska, se vad jag kan!) glider vi förbi i VIP-kön och hälsas vänligt av de stora dörrvakterna. Alla var utklädda och snart kommer Wicho iklädd glittriga röda trikåer a la konståkning med hockeyfrilla. Jag stötte på flera bekanta, bland annat österrikarna vi träffade för några veckor sedan, men hade problem att känna igen många under deras masker och förklädnader. Efter stängning åker vi tillbaka till El Paso där vår efterfest nyss fått besök av polisen och kostymerade ungdomar strömmar ut ur huset. Vi åker vidare till nästa efterfest, ett övergivet och utspökat hus på eastside där en hårdrocksgrupp står och spelar i vardagsrummet. Kan inte hålla mig för skratt för det känns som jag är med i en musikvideo. Vi ger upp och Mike skjutsar hem mig, det var trots allt bara fredag och morgondagen skulle bli en stor dag.

Minakos 22:a B-day firades med pompa och ståt av nära och kära och började med en pannkaksfrukost. Jesus som gentlemannamässigt tilltalar mig vid namnet Sweetheart har aldrig varit mer ackurat med tanke på hur mycket socker jag har fått i mig den här veckan. Tanken var att bjuda Minako på en svenskinspirerad tårta, men istället för Swedish Cake blev det Sweetish Cake för tårtorna smaksattes och dekorerades med vaniljtapioca pudding, choklad kräm, icing, mer choklad varav den ena pryddes av en pumpa gjord av orangefärgat socker. Vi åkte med Travis, Yoshi och Robin till Walmart där ingredienserna till kvällens middag inhandlades och som ni kan se fann vi de största majonnäs och soja förpackningarna någonsin! Tack för hjälpen mor och far, för Minako älskade sin svenska present tillika ett halsband från SNÖ. Höstens sista stora game hördes utanför och grilloset smög sig in genom fönstrena, men vi valde att strunta i tailgatingen den här gången och vi tillagade istället japansk mat. Yoshi som extraknäcker i en bar hjälpte mig och lagade något jag inte kan uttala namnet på medan jag rullade sushi, vilket Minako aldrig hade gjort tidigare. Jag fick riktigt bra betyg och när skolan lugnat ner sig ska vi ha en Japanese Night för våra mexicaner. De internationella vännerna och Mike med pojkvännen David avnjöt mat och tårta och alla inbjudna tvingades signa varsin ballong som jag yrvaket hade blåst upp innan frukost och orsakade andnöd. En stund efter 9 pm är Mike tillbaka, denna gången i tajta jeans, döskallelinne och långt hår. Vi åker till Halloweenpartyt i huset som kallas Castilliero, Minako traditionellt klädd i japansk outfit, Yoshi som modern japan, dvs utan costume och jag som gårdagens polis. Efter ett tag satte festen igång på allvar och Jello-shots i olika färger serverades. Någon skriker "Pooolice" och hela festen tystnar 60-tal mexicaner är helt tysta (ovanligt) i flera minuter tills "they are gooone" hörs och musiken börjar spelas igen. Numer är det ingen classy fest utan minst ett polisbesök. Mike's granne och arbetskamrat på gymmet är slående lik hunken Orlando Bloom, men oerhört svår att förstå och går sedan torsdagen under smeknamnet "the guy who can't speak english". Minako pratade med honom i evigheter och när jag frågade henne vad de pratade om sa hon att hon inte hade en aning. På bilderna kan ni bakom mig och Jesus (piraten) skymta Pocahontas, vars håriga bringa var lika luden som kompisens "grottmänniskans" fluffiga kostym. Mike är som sagt snygg som före detta hår(d)rockare och Sam kom direkt från tentaplugg casual businessklädd. Andra heta kostymer var bebisar, clowner, sparkdräkt med blöja och appropå det, har Emmanuel med flickvän fått sin son som enligt mexicansk tradition fantasifullt ska heta Emmanuel.

Söndag började med tårtfrukost och sushilunch samt städning från gårdagens festligheter. Minako och jag hade ett rejält tjejsnack och gjorde allt för att undvika och skjuta upp studierna. Jag tog en promenad till affären, rättare sagt var det min intention då Radek halvägs erbjöd plats i nya bilen och vi for till Albertssons. Senare på kvällen tog vi med oss Georg som ända sedan hemkomsten från Cervantino pluggat och behövde rastas. Vi blev genast bundisar med Kinley, mannen som äger vårt stamhak/coffee house. Jesus kommer förbi och när Hector har kommit tar dom med mig till westside och Starbuck's, där jag ännu en gång träffar deras gamla kompis som numer är Floridabo och han välkomnar mig att hälsa på om jag möjligtvis har vägarna förbi. Jag var glad över att hänga med Jesus igen, då jag sällan ser honom sedan han började jobba utöver studierna. Vi planerade att så snart vi alla kan samtidigt åka över till Juarez by day och gå på marknaden och VIP-bio.

Måndag idag och vi fick tillbaka förra veckans exam och resultatet var so so, men ett B är inte dåligt. Min klasskompis och nya vän Oscar underhöll mig på spanska och Dacias pojkvän Mark satt och räknade ekvationer på vår föreläsning och skrattade högt när jag viskade att kön i the Halloween Store var minst 30 meter lång, då jag inte tänkte på att dom använder feet här. Planen för resten av veckan är att studera, bara studera! Har bara två midterms innan två veckor utan exams! Hector ska försöka ta med oss till en exklusiv chokladbutik på Mesa och gelateria i närheten, för ännu en Sugar Night. Så tillbaka till Human Resource Selection boken och linear regression uträkningarna.

Njut av bildkavalkaden ovan! Den ger er smakprov på nya och gamla vänner, "vår" nya bil och dess ägare, egobilder (läs desperata försök att se ut som en real señorita), omgivningarna, tailgaten från förra veckan likaså Mexicobesöket samma kväll.

Finns inte mycket att säga om veckans händelser. Har i princip bara pluggat för en midterm och som vanligt var frågorna inte allt för svåra men jag hade svårt att förstå svarsalternativen. Fick också halsvärk, så enligt lokalbefolkningens rekommendationer provade jag en läkande spray. Trodde jag kunde lita på experten Jose, vars padre är doktor, men den godisröda färgen matchade inte med smaken av körsbär och sprayen fick mig att tänka på tandläkarbesök då både tungan och läppar domnade bort.

På torsdagen samlade jag ihop mitt skandinaviska gäng och vi gick ner till the Union och Teca-Thursday där vi genast träffade Jesus och Hector, som jag inte sett på evigheter. Mitt mödosamma arbete förra veckan med att hitta fler bekantskaper lönade sig och jag kindpussade fler kinder än någonsin och minglade så mina fötter fick skavsår från mina nya klackar. Jesus skjutsade oss till Black Market där fler vänner sedan anslöt. Bland annat killen som om en ungefärlig månad ska bli pappa och är kolugn just nu, men sa i förtroende att han var redo att freak out när som helst. Fredagen skulle Hector ha hämtat mig för en lunch och kulturevenemang, men han blev hemkallad till Mexico då hans familj ville spendera hans födelsedag med dem. Så efter ett möte med min koordinator tog i stället min vanliga sväng till Downtown och en promenad till fake Scenic Drive, där gräset gulnat och stack irriterande mina ben när jag planerade Minako's födelsedag nästa lördag. På kvällen åkte vi med Minako's vän för some fine dining på en Vietnamesisk restaurang med det lustiga namnet Tre Bien. Maten var helt fantastisk och jag gladde mig åt att ha med halva portionen hem i en box. Vi åkte till Walmart för att shoppa förnödenheter inför hösten och kom hem med en inte alltför het filt i mexico-inspirerat mönster. Det var svårt att hitta ett riktigt täcke, men filten får duga än så länge. Vi samlade ihop vårt internationella gäng, resterande delar anyway, och välkomnade ännu en japan till vår styrka. Tyska Thomas gamla roomie blev utkickad och ersattes av Yoshi, en trendig kille som var himla dålig på engelska, vilket Minako blev väldigt road av, då som hon sa inte längre är sämst! Vi tog vår vanliga runda till Black Market, 02, Kush och tillbaka till ruta ett. Träffade fler av "vännerna" från föregående dag och nummer byttes flitigt, bra för oss med nya kontakter och coolt för dom med internationella vänner. Träffade en av mina studiegruppsmedlemmar och lyckades luska ut att hon var 25 år, och att de andra var äldre, good to know! Kvällen avslutades istället för en helfransk efterfest, med en hel amerikansk efterfest med mina orginalmexicaner i Miner Village!

Hade som vanligt stora förhoppningar om sovmorgon på lördagen, men vaknade med solen i ögonen och tog en promenad i mitt hood istället. Minako åkte till New Mexico på eftermiddagen och lämnade mig alldeles själv i lägenheten. Passade på att städa, prova alla mina kläder inför höstrensningen, dansade framför spegeln och sjöng till hög musik. Grabbarna kom sedan över och planen om en riktig internationell förfest, med nya franska vänner som är här och hälsar på och återupplever gamla minnen förstördes av deras sömnvanor. När de andra killarna gick ut till Cincinnati åkte jag med Mariano till huset där vi brukar gå fester. Både nya ansikten och gamla bekanta var oerhört trevliga och bjöd oss på nästa veckas Halloweenparty, där de hotade med att ta inträde om vi inte kommer utklädda. Så det är bara att börja fundera på kostym och mundering. Affärerna är överfulla med allt för högtiden och trädgårdarna redan dekorerade. De berömde mig för mitt excellenta mexicanska uttal när jag försökte mig på spanska och de är alla villiga att hjälpa mig på fritiden! Har äntligen börjat få lite bättre kontakt med tjejerna och de tittar inte så kritiskt på mig längre. På vägen hem visade Mariano sina trollkonster, vilket var riktigt uppseendeväckande! Jag höll ett mexicanskt mynt i handen medan ett amerikanskt mynt vilade ovanpå. Han snärtade till med ett kort och mynten hade bytt plats. Sedan bad han mig att tänka på ett kort, han tar upp en kortlek och börjar bläddra. Alla kort låg åt samma håll utom just hjärter sex som jag hade tänkt på! Det var helt otroligt, speciellt att han hade allt redo i sin bil. På onsdag ska vi korsa stora vägen och ta med vännerna och hälsa på honom på jobbet, passande nog en japansk restaurang.

Söndag morgon och Minako kommer skärrad ut genom sitt rum och berättar att hon kvällen innan varit med om en hit'n'run bilolycka och spenderat ett par timmar på sjukhuset för en rutinkontroll men att hon var okej. Jag var lika chockad som henne och funderade på olika sätt att göra henne på bättre humör. Hemma hos Jose kom jag på att vi kunde ta med henne till CiCi's, pizzabufféstället hon pratat om sedan vi var där senast. Men hon var tvungen att plugga så vi åkte dit själva. Lyckades bara trycka två slices innan jag äcklas av ett berg av pizza, med rinnande slabbig ost på väg av tallriken och en kvinna som var allt annat än mager. Lätt illamående åkte vi vidare till Walmart där jag köpte godsaker och en pumpa till Minako istället för ett "krya på dig" kort.

Klockan har precis slagit om till 12 på natten och trots kvällsteet i mors och fars carepack kan jag inte sova. Det blåser rejält ute och det påminner mig om good old Goatisland! Ser fram emot att få tillbaka min bästa vän och en uppdatering om Cervantinofestivalen! Dock är veckans andra förpliktelser lika lockande.

Veckan som varit kan definitivt klassas som långtråkig och trist men slutade som för Askungen med en alldeles underbar bal på slottet. Men mer om det senare, först en genomgång av veckans händelser. Efter senaste inlägget känns detta topic redan uttjatat, men som sann väderpratande svenska kunde jag inte låta bli att skratta på måndagsmorgonen över mina medstudenters klädval. Medger att det var lite kyligt i skuggan, men erkänner glatt att jag svettades lika friskt som vanligt på den soldränkta vägen till skolan. Jag skuttar fram i flipflop och klänning, runt om mig ser jag halsdukar, stickade tröjor, collegetröjor (de flesta med UTEP-loggan såklart), jeans och täckta skor. Men som en av mina professorer sa på föreläsningen samma dag, "Efter nio månader av sommar är jag redo för lite svalka!". Som om inte det vore nog råkade jag höra en konversation med hemskt många "man", ska försöka återge samtalet så gott jag kan! "Hey man, what's up man? Oh, man it's good man, what about you man? Shit man, on my way to class man, looong day man! Yeah, just finished man, but maaan, this week's gonna be though man. Well, man, I'm on my way man, see you later man. Course man, take care man!" Försökte utan större framgång dölja mitt skratt medan jag tittade omkring mig för att se om det var någon slags uttagning till Guinness rekordbok, men såg varken domare eller andra tävlande. På kvällen åkte Minako, Georg och Jose (grannen) och jag till Walmart där vi gick vilse bland dekorationer, trick or treat-godis och stressen inför Halloween kom över oss.

Veckans stora händelse är att Georg och tre andra internationella studenter har köpt en bil! Metallicmarinblå Honda med en registreringsskylt a la Texas. Den är jättesöt, vilket grabbarna blev besvikna över att höra då de hoppades på en tjejmagnet, då de flesta som kom hit som en del av ett förhållande har blivit dumpade av tjejerna hemma. Ännu mer besvikna blev de när de fyllde på spolarvätska, som rann rakt genom tanken och ut på gatan. Och det mina vänner, är deras minsta problem!

Då som sagt alla varit upptagna med diverse saker bestämde Georg och jag på torsdagen att vi behövde arbeta fram en plan B. Vi köpte med oss Crazy Bread och en pizza och satte oss på trappan, under en lampa utanför Don Haskins Center och blickade ut över Mesa Street, bergen och neonljusen till ljudet av gatljusen vid övergångsstället som säger "wait...wait...wait" eller räknar ned sekunderna trots avståndet. Efter att jag bytt om och Georg gjort sitt homework begav vi oss till ett packat Black Market där vi började nätverka. Fredagen tog jag sovmorgon, nåja, försökte. Efter först ha vaknad 7 am av varma solstrålar genom persiennen rakt i ögonen tog jag på mig masken jag fick av Delta Airlines. Borde samtidigt ha stoppat in öronpropparna, för runt 10-tiden väcktes jag av det bekanta ljudet av Village Peoples "it's fun to stay at the YMCA". Bara väntade på att den skulle ta slut, men gav upp hoppet efter tredje gången ha hört den och förstod att de använde knappen "repeat" som fredagsterror. För er kanske detta inte låter så smärtsamt, men efter att ha jobbat på Camp McAlister, som är ett YMCA-läger och en gång i veckan sett alla barn och personalen stå i the Dining Hall och köra movesen till sista låtarna varje Icecream Social kunde jag inte somna om. Jag hade inget för mig så jag åkte till Cielo Vista med buss 70 och hoppades på en fika med Hector som bor i närheten. Men han var påväg till den nya outletten på andra sidan stan, alldeles i på gränsen till New Mexico och skulle vara tillbaka till tre, men då var det min tur att åka dit. Efter att ha köpt med mig lite frukt från Walmart gick jag tillbaka till busstationen, vilket tog ca 5 minuter. På vägen dit hörde jag "hi, how you doin'", "what's up doll, whatcha doin' tonight", "yeah, baby, yeah, pink is my favourite color too!" från random folk, det var med andra ord inte svårt att förstå varför den andra sidan av stan är mer populär! Tog en sväng till mitt beloved Downtown, älskar att strosa runt där. Livet går i ett annat tempo och statsdelen är som från en annan era. Bussen från Downtown var försenad och eftersom det var en härlig dag började jag promenera hemåt. Minako ringde och sa att vi skulle åka om 10 minuter, så jag fick använda mina långa ben och korta steg efter bästa förmåga. Svettig, varm och svimfärdig hoppade vi in i Yoshi's bil och styrde mot The Outlet Shoppes at El Paso. Framför oss tornades byggnader i starka färger upp i konrast mot solnedgång och kala berg. Den nya mallen påminde om outletten i Kungsbacka, då den var delvis utomhus. Vi träffade på Mike, som tagit på sig rollen som min nya bästis, på hans nya jobb och han var klädd i skjorta och tjusiga byxor istället för den avklädda dresscoden på hans andra jobb som livvakt. Vi åkte sedan med Minako's japanska vän till Taco Cabana, där de försökte slå världsrekord i överdriven kundservice. Var inte alls lika bra som mitt hak El Taco Tote, men betalade bara $ 1.99 för min burrito, så var ganska nöjd trots allt. Vi satt på deras uteservering, alldeles jämte en hårt trafikerad korsning. Mysigt! Var mätt och utmattad efter att hårt ha hållit plånboken, men utanför mitt hus, under solskyddet satt Milos och Juho och väntade på oss. Så det var bara att börja göra sig i ordning igen och gå ut. Vi gick till 02, ett ställe som egentligen bara bestod av en stor uteservering. Utan Georgs hjälp fortsatte jag mitt nätverkande och jag lyckades riktigt bra!

Dags att återkomma till balen på slottet, som egentligen bestod flera baler med tanke på att jag gick ut flera dagar denna helgen. Lördagsmorgonen karaktäriserades av studier och dagen fortsatte med grupparbete i Business (byggnaden där jag har alla mina classes) café efter lunch. Redan på morgonen sjöd campus av förväntansfulla och delvis fulla oreangeklädda människor. Terminens mäktigaste football's game, Homecoming, skulle äga rum på kvällen och när jag gick hem såg jag hur Tailgating förvandlade skolan från en akademisk tillflyktsort till en mer städad form av Uppsala under Valborg. Mike ringde och beordrade mig att sällskapa dem utan för Geological Science och synen gjorde mig häpen när jag närmade mig parken strax efter 4 pm, Uppsala är way more organiserat, för här samsades lekande barn med studenter sittandes på knä och drack öl, Djungle Juice (agua de loco/ crazy water) eller en blandning av icke känt innehåll genom slang och tratt. Toaletter fanns uppställda, poliser övervakade, alla grillade och hade med sig avancerad utrustning. Grillarna var av hög standard, partytälten var moderna, ljudanläggningarna värda en förmögenhet, listan gör göras lång. Folk började avta, trots att de flesta stannade kvar efter att matchen börjat gick hem klockan 8 pm för att äta innan Wicho skulle hämta oss. Som vanligt var han sen, så när Georg och jag hade förfestat på hemmagjort kaffe med varm mjölk (lyxvarianten) och var redo att åka gick vi över till Black Market och precis när vi kommit innanför dörrarna ringde Wicho, det slår aldrig fel skrattade vi. Han tog oss till La Madriño, hans morbrors spanska restaurang där vi tillsist var 16 personer som åt spanska tapas och drack mexicansk öl och en flottare variant av förra helgens Chucho's, som den här gången var färgglad. Tyvärr kunde inte ens lite fruktsoda dölja smaken. Även här skedde nätverkande på hög nivå och Georg spanade in en tjej, men vi alla skrämdes fort av hennes allt annat än smickrande skratt. Morbrodern påminde om Pavarotti, med stor mage, kraftig röst och skägg. Han och Wicho sjöng sånger, dansade danser och berättade historier för oss. Carlos, morbrodern, var sympatisk men antagligen en inte allt för trevlig boss då han hade lärt sina anställda olika typer av visslingar, beroende på vad han ville ha att dricka. Mittemot mig satt Adrian, med det väldigt manliga smeknamnet Nini. Han var väldigt trevlig och verkade intellektuell. Men när han efter att ha frågat vad jag hette och tittade på mig med stora mörka ögon, tog sig för bröstet och började knäppa upp skjortan började jag tveka. Som i en dålig film säger han "It must be faith that we met tonight! You won't believe this..." och han sliter upp skjortan. På den vita t-shirten under står mitt namn tryckt över hans vänstra bröst, lättad, håller jag med om att det var ödet. En bra stund efter stängning åker vi till Wicho's föräldrars hus, fortfarande i Juarez. Vi hälsar på hans hundar och snart kommer morbrodern med en av Wichos kusiner i släptåg som han sedan tvingade iväg att köpa snacks åt oss efter att ha utropat att maten i kylskåpet skulle "kill us all with diarrea". Kände mig mör efter att ha varit igång i alldeles för många timmar och naturligtvis var kön till gränsvakten oändlig. Men det var inte ett bekymmer i jämförelse till vad som väntade, en av tjejerna hade tappat sin plånbok och den barska kvinnan som kontrollerar våra papper tittar strängt på mig och sen på de andra. Efter att ha parkerat bilen, eskorterats av en vakt till officet och ställt mig i kön kände jag mig ens vaken. Ett av mina papper stämde inte överens med en annan liten lapp och jag var tvungen att ändra det, som tur var kostnadsfritt. Det tog en evighet och medan tre personer arbeta med det, försökte en liten pojke inne på kontoret skjuta mig med en orange deluxe leksakspistol. Absurt! Då de andra återvänt till Juarez för att hitta Sookie's ID, korsade Georg och jag med hennes syster trafikerade vägar till fots innan vi kom fram till hennes bil. Klockan var 7 am när jag hade ätit frukost och gick och lade mig, men vaknade pigg som en mört efter ett par timmar och spenderade söndagen med skolarbete. Vi träffades för vår vanliga fettodejt på kvällen. Iklädda långbyxor och tröjor satt vi utanför Coldstone och frös till glassen Minako beställt. Jo, nu är hösten här!

Vi hade redan förra veckan blivit förvarnade om att närvarokontroll skulle ske på måndagens Management class, då vi hade en guest speaker. En liten blonderad kvinna, med smink passande en modevisning äntrade sal 323 och satte igång att tala om vikten att vara förberedd för intervjuer och vi fick en massa tips. Gick för första gången upp till bibliotekets andra våning och in i Math Tutoring Center, där jag hittade Jose och Jose (#3) som såg nervösa ut och frenetiskt räknade ekvationer inför deras midterm. Lämnade tillbaka miniräknaren jag lånat av Jose och gladdes åt att slippa matte, men påmindes genast om mina läxor och kommande exam innehållande räkning. På kvällen gick vi ännu en gång till trappan, för att äta och lyssna till rösten vid övergångsstället.

De tre kommande veckorna kommer bli tuffa med exams, midterms, quizes, project dues och annat skoj i skolan. Georg och några andra åker söder ut, till Cervantino festivalen och jag stannar ensam kvar här hemma och gör mina exams och groupassignments. Wicho förklarade dock högtidligt för resterande av helgens häng att de nästa helg skulle ta hand om Erika och göra nåt extraordinärt för att hon kommer att vara alldeles ensam! Ensam vet jag väl inte, men ser fram emot det!

Veckan har varit helt okej, bortsett från att jag har mått himla dåligt och druckit medicin som lovade vara botemedlet mot hela världens besvär. Fick ännu ett bra resultat i en av mina klasser, nära ett A, men bara nära. Vi åkte som sagt till Cielo Vista i onsdags där jag utan större sorg klippte bort en lång decimeter av mitt torra hår. Minako och jag hjälpte Georg att shoppa, vilket var svårt! Med hans över 1.90 m var det så gott som omöjligt att hitta byxor i hans längd, alla var för korta men nej, jag har fortfarande inte det problemet. Även skjortorna han provade var oerhört märkliga då axelmåttet är som hemma i Europa, men skjortan var utsvängd under bröstet för att urinvånarna ska få plats med sina amerikanska magar. Vår Movienight förblev sockerfri och marängsvissen fick vänta. Minako var boss och vi såg en japansk film om tajta byxor, kärlek mellan fader och son och jellyfish's invasion i Tokyo. Intressant och nästa vecka ska vi försöka se en svensk film, några förslag? Torsdagen träffades Georg och jag vid vår Union och gick sedan till El Taco Tote för vår vanliga update, där han utmanade mig att ta en sked av den starkaste salsan. Nemas problemas cabron, 5 sekunder senare var jag 10 dollar rikare. Min supermedicin förklarade att man var tvungen att ringa sin läkare innan man mixade över tre drinkar med den orangeasmörjan, men skrev inget om kaffe, så vi gick till vårt coffee house innan mina pojkar ringde och befallde oss att ta svängen förbi Black Market som ändå ligger på vägen hem och efter nära på en vecka utan mitt andra hem fanns viss abstinens. Så med en hel del koffein i kroppen gick vi till vårt hak där jag mötte resten av gänget eftersom Georg behövde gå hem och plugga.

Äntligen fredag och vi samlar ihop vårt vanliga internationella gäng för en lunch. Medan vi promenerar säger Minako att hon aldrig gått såhär långt i hela sitt liv och är helt slut när vi efter en kvart når vårt mål, Peking Garden. Vi får ljummen mat, halvtaskig placering och ruskigt dålig service, men vi är utan tvekan mätta för de fem dollar var vi betalade. Några av killarna gav sig av med Mike för att köpa en bil, vi andra gick långsamt hem, för om min roommate klagade när vi gick dit, tänk hur hon klagade på vägen hem! Vi lät Hector veta att vi inte hann med några museum besök idag, då vi båda var tvungna att ägna oss åt roligare saker, studier!

Som tjej (vet inte hur det är för er killar), tänk dig att du innan du och dina vänner ska gå ut i ett hett och exotiskt land, får förmaningen "Don't look pretty tonight!!!" från flera olika håll. Vart börjar du? Vad gör du inte? Hur går du tillväga? Efter ha piffat så lite som möjligt, just avslutat ett paper, lidit av AC-sjukan (air condition som gör det kallt inne i kombination med värmen ute) en vecka och inte sovit ordentligt på länge, tyckte jag att jag hade matchat kriteriet för kvällen riktigt bra. Som ni vet ligger vi i en annan tidszon och antagligen en helt annan tidsuppfattning än hemma i Europa, för när vi fyra timmar efter bestämd tid möter Wicho, har vi hunnit förflytta oss från min lägenhet, till Georgs och slutligen till Black Market. Trots mina hårda ansträngningar kvittrar Wicho "Eeeerikaaaa, you look absolutely faaaaabulous darling, but honey you're way too dressed up for the dirty old bars we're going to!" och är själv piffad till tänderna. Hade sett fram emot fredagen sedan måndagen när Georg sa att vi skulle följa med Wicho till La Juarez, bargatan på andra sidan gränsen. Mike och ett par andra sällskapade oss och vårt första stop var Chucho's, där säkerhetsvakten, en äldre man i min längd strängt tittade på oss och våra ID-kort genom förstoringsglas, innan han släppte in oss i en sliten lokal. På Chucho's serverades den lokala favoriten Chucho's i små plastbägare, liknande medicinmått, och är en mexicansk variant på svenskt klassiskt brännvin. Frön, kryddor samt annat smått och gott cirklade runt på botten av en halvfull, eller halvtom, flaska tequila och smaken skulle antagligen förklaras av min gode broder som råttgift. Det luktade vidrigt och smakade värre, men lyckligt nog fick vi varsin halv lime att sänka shoten med. Antagligen var limen delad i en halva, istället för en fjärdedel av lathet eller trötthet då mannen som ägde stället var ännu äldre än dörrvakten och hade många pucklar på sin rygg. Vi talade lite spanska (han pratade och jag log) efter att jag lyckats göra mig förstådd en halvtimme tidigare när jag beställde öl åt grabbarna, för som blond utländsk flicka kom jag billigare undan än lokalbefolkningen, och när de frågade hur många flaskor jag ville ha, svarade jag "dos, no make it tres". Pappa, har ännu en bit kvar till att kunna säga "la perro esta baja la mesa" ordentligt! Jag som god före detta psykologistudent lyssnade, nickade och sa ett och annat hmm, oh, ahhh till Mike som delade med sig av sina kärleksproblem, då han och David har haft en tuff vecka och det inte blev bättre av att deras eventuella bryt är det heta samtalsämnet på byn just nu. Vi gick vidare på vår barrunda och hade nu ännu två österrikare med oss, då dom pluggade i Juarez och ville bonda med landsmannen Georg. På grund av den ena österrikarens ID-kort blev han nekad i dörren till stället som uppfann Margaritas, men sneaky som jag är skyndade jag mig att sätta ena foten innanför tröskeln innan vi gick vidare. Hoppas på att vi kommer tillbaka, inte för att dricka Margaritas dock, mest för att det är något att skryta med. Kvällen avslutades på Open, ett ställe som egentligen har ett namn, men som fått sitt smeknamn från skyltarna utanför rockklubben lyder "Open" i stora vita bokstäver. På Open bjöds vi på varsin stor stark, men innan ni börjar tänka på fatöl och Harry's, ska jag förtydliga att en stor öl var just en stor öl, en flaska innehöll en liter. Men trots mina skandinaviska rötter lyckades jag inte bemästra mer än en deciliter av dess innehåll. Vi valde att gå över gränsen och ta Mike's bil på andra sidan då vi européer började bli trötta efter 2 am, så vi lämnade Wicho med de andra mexicanerna och begav oss. Nervösa över gränsvakternas bemötande då de inte har rykte om att vara trevliga kollade vi ständigt så att vi hade alla papper i ordning, på vägen dit mötte vi en väldigt trevlig vakt som vi passade på att ta kort med. På bron, mitt över Rio Grande, finns jag nu dokumenterad i två länder samtidigt. Tänkte faktiskt på Sverige under tiden så tycker att det räknas som tre!

Nästan en vecka efter att Gelex lämnade mig och Texas och en buffé senare, fast den här gången med Minako, går jag till parken för en välbehövlig vila. Mår aningen värre efter dagens lunch än förra veckan, men är stolt över Minako som äter! Hon är sååå liten och trots att hon åt mer än mig, kunde hon lätt fylla korgen i matbutiken med fyra freshbaked cinnamon rolls. Lukten från grillarna och tailgatningen nådde parken och gjorde mig riktigt illamående och jag gick hem. Första lördagen utan planer och det var otroligt skönt att inte behöva stressa till någon fest eller club. Jag mötte upp Georg några timmar senare för middag på Rib Hut, som trots deras hade mycket vegetariskt att erbjuda. Vi kollade på matchen, som ingen av oss hade energi att gå på, men med tanke på jublet från Sun Bowl Stadium jag ofrivilligt hörde från mitt rum innan jag gick och lade mig vittnar om att det gick bra för "oss". Istället för efterrätt gick vi till vårt coffee house, där vi övade spanska fraser från mina spanska böcker som levererades 3 veckor efter beställning. Är vida känd i trakterna, av både internationella, amerikaner och mexicaner över mitt "really really" och hittade "de verdad", den spanska översättningen som nu kommer ersätta engelskan. Hösten har utan tvekan tagit över världen och jag frös på uteserveringen och stängde av ac'n när jag kom hem. Missförstå mig dock inte, det är fortfarande plågsamt varmt ute, men snart går det att börja använda långbyxor.

Gick ensam till parken då alla var upptagna med studier. Men i parken var det livligt och ett band spelade countrylåtar live medan jag låg och läste kurslitteratur. Som jag nämnde har hösten kommit hit och jag hade inte det starkaste solskyddet och ser numer ut som vanligt, rödbränd och svensk, med inslag av vitt. Gick förbi Jose crib på vägen hem då jag skulle få se på Allt för byn på hans dator, som är snabbare än min. Han lagade lunch när jag kom och slängde fram en tallrik med något orange på och vem tackar nej till mac'n'cheese mexican style? Tråkigt nog tog maten slut och webb-tvn var trög, men jag fick låna hans TV för några timmar medan han pluggade. Vi pratade om något och jag sa "de verdad", men var inte beredd på hans motreaktion som var "How the hell did you know that?" Även om han var exalterad över mina framsteg i spanska och erbjöd sig att vara min tutor, förmanade han mig att inte lära mig för mycket, så de fortfarande skulle kunna prata om sådant de inte ville att jag skulle förstå. Nästa helg åker han hem för att spela in deras nya album och om en månad ska Jesus och jag följa med honom till Chihuahua för att gå på bandets glamorösa releaseparty.

Har inga storartade planer för veckan, studier, socialization och antagligen vårt vanliga schema för veckans dagar. Wicho vill ta med oss till Juarez flottare delar och farsbroderns restaurang nästa helg och vi får väl se vad vi hinner med, det beror väl på om vi lyckas få ihop samma tidszon

Förra torsdagens stora utmaning, den muntliga presentationen, gick smärtfritt och utan ett leende sa vår professor allt annat än entusiastiskt "that was veeery good" när vår 360-degree performance appraisal på påhittade Chuy från Chico's Tacos redovisades. På torsdagar 7.20 pm slutar min arbetsvecka och helgen börjar. Vi åkte med Travis, en av våra grannar, till den italienska grillen Carino's, där Hector jobbar (har nämnt deras breadpudding innan) för att träffa Travis storasyster med vänner. Har ju tidigare talat om att allt är så stort här, vilket gör att när tallrikarna är enorma, ser portionerna små ut. Tur dock att vi åkte bil för vi stapplade ut från restaurangen, överfulla med pasta och husets sallad. Mina inhemska vänner ringde och sa att de väntade på Black Market, som vi gick till efter ha lämnat våra boxar (med mat vi inte orkat äta upp) i vårt kylskåp och minderåriga Travis utanför hans lägenhet. Klockan närmade sig två när vi hoppade in i Wicho's bil för att gå på efterfest, men precis när vi parkerat ringde folk och sa att vi borde åka, för polisen var redan där för att tömma lägenheten på folk. Så in i bilen igen och Georg, Wicho, Jose och jag gav oss vidare till nästa fest, som inte ens hann börja då en full tjej backade in sin bil i en annan (nej, jag åker inte med folk som har druckit!). Vidare till en riktigt sunkig lägenhet inte allt för långt hemifrån där massa mexicaner satt och spelade kort och skrek massa saker på spanska, med rädsla för baciller och att drabbas av oförklarliga sjukdomar väntade Jose och jag utanför, men tror att smittorisken var lika hög där.

Georg och jag äter frukost i parken när Hector ringer och säger att något har kommit emellan och att han inte kan ta hand om oss, som tur är har jag alltid en plan B, så Minako och jag tar bussen till Downtown, inte eftersom det är särskilt långt, men min rumskamrat är inte så förtjust i att gå. Vi är i stort behov av föda och styr stegen mot den första "restaurangen" med asiatisk mat. Sätter oss i den lummiga parken mitt i stan, tittar på duvorna, äter flottigt fried rice och förundras över vem som kom på att ha en fontän med tre krokodiler i glansig glasyr mitt i El Paso. Nya krafter och runt hörnet hittar vi en riktigt trevlig kinarestaurang och bestämmer att vi får gå dit nästa gång. Vi spenderar otaliga timmar, roade av känslan att vara någonstans i Mexico, snarare än i Texas då skyltar är på spanska, affärsinnehavarna pratr spanska, skyltdockorna har J.Lo rumpor och modet är, modet är inte som hemma. Men det är mysigt, exetiskt och skorna är billiga. Vi behöver ny energi och hittar till en cafeteria som ser genuin ut. Vi har hysteriskt kul och jag kan inte för en sekund förstå att folk tycker att Minako är tyst, blyg och oskyldig. En mamma vid bordet tvärsemot kliar sig i skägget (ja, fjunig dam!) och borstar bort smulorna från några av sina magar, medan sonen beställer en tredje cola och blandar i lika många påsar sötningsmedel. På bussen hem tittar Minako storögt på de fina villorna och säger att hon ska gifta sig rikt, bo här och vi bestämmer att vi ska bli grannar. Vi möter upp vår internationella crew och äter på El Taco Tote, där vi skrattar åt Georg och hans kärleksbekymmer, då flertalet killar har fallit handlöst för denna mystiska, långa, stiliga européen. Vi kör förfest hemma i Capitan och går till Kush på hörnet av vår gata, där Mike får upp ögonen för Thomas från Tyskland...

Efter att ha blivit påmind om Ragunda och faktumet att det har gått ganska precis ett år sedan vi rullande in på Centralgatan för första gången och träffade våra värdfamiljer utanför kommunhuset, kom jag att tänka på likheterna mellan två fantastiska städer (ja, jag räknar Hammarstrand som en stad!). Bergen, älven, träden, huvudgatorna och människorna. Dock är bergen här karga och täckta av torr rödbrun sant till skillnad mot Ragundas gröna guld och Elefantberg. Rio Grande som utgör gränsen mellan Juarez, Mexico från El Paso, USA precis som Indalsälven skiljer Böle och Döviken. Hösten har försprång hemma i Sverige, men börjar närma sig även här och jag antar att björkarnas löv sakta börjar gulna och det gröna guldet faktiskt förvandlas till guld. På min sida av världen händer det samma, palmbladen ser blygsamt bleka ut på grund av torkan. På samma sätt som Mesa Street går rakt genom stan och kantas av affärer, caféer, restauranger, barer, mataffärer, pizzerior, bensinmackar, copyshops, busshållsplatser och annat går Centralgatan tvärs igenom Hammarstrand, dock är Mesa något längre (med ett par mil). Gällande befolkningen vet de flesta av er redan hur varmt jag känner för de mångkulturella invånarna både i El Paso och Raguda, trots att El Paso har ungefär 467 gånger så många medborgare än Hammarstarand, är det något speciellt med deras välkomnande och sätt att få mig att känna mig som hemma. Och för en söderlänning kan bred jämtska vara lika svårförståeligt som spanska med nordmexicansk accent.

Ser ni inte likheten!?



Lördagens plan om att åka över till Mexico förstördes på grund av signaturer som saknades och behövs för att komma tillbaka in i landet. Istället träffades vi för frukost på ett mexicanskt ställe, där Menudo serverades till dem som ville bota sin bakfylla och tacos med otrevliga delar från får. Jag åt en massa märkliga saker som faktiskt smakade riktigt bra, men undvek dom färgglada grejerna i yoghurten. Rastlös och gick till parken för att bättre brännan, på vägen tillbaka var det liv och rörelse överallt, eller rättare sagt hysteri eftersom det var football's match på kvällen och hela El Paso tailgate-ade. Under dessa tailgates är det tillåtet att dricka alkohol offentligt, folk sätter upp partytält i UTEP Miners färger vid vägkanten, utanför affärerna, parkeringar, överallt! Georg och jag tog en långfika i hans vardagsrum och njöt av AC'n för det var så fruktansvärt varmt ute, innan det var dags att göra mig i ordning för kvällens äventyr tillägnad Minako och hennes japanska vän med sällskap från Las Cruses- KARAOKE! På vägen dit övade vi på Hey There Delilah, men samtliga lovade dyrt och heligt att inte sjunga, i alla fall inte på scenen. Tack vare en fullsatt utomhuskaraokebar kunde bara våra vänner med röst uppträda med mina nya favoriter Kings of Leon, men lyckligtvis bröt vi löftet om att inte ge prov på våra vackra stämmor och sjöng som galningar vid bordet.

Söndag morgon och vi hämtas för en sen frukost på Cici's Pizza, som är en buffé a la Barca, med sallad, pizza (tom med mac and cheese som topping), pasta, efterrätter och allt detta för under 5 dollar. Jose berättar att hans och Mike's rekord än så länge är 28 pizzaslices och såklart fick de plats med både för- och efterrätt. Trots att vi var fyra personer slog vi inte rekordet, även om Minako åt en hel del. Spenderade stora delar av söndagen att plugga för veckans quiz och tre exams, men självklart tog jag time off och följde med Georg till vårt nya coffee house ett kvarter bort. Georg fortsatte kvällen flitig studerande med hyper efter kaffe gick jag över till Jose där de andra hade filmkväll. Men väl framme i the New Yorker, som hans lägenhet heter, var det bara han där, men vi hade trevligt tittandes på kort från Thailand-Ragunda, hans turnéer, lyssnandes till Planetaindigo's låtar och Swden-Thai, mai pen rai, som han ända sedan dess gått och sjungt på.

Följande veckan gick i studiernas tecken, då jag hade exams på tisdag, onsdag och torsdag, självfallet utöver mina vanliga lektioner, grupparbeten och andra förpliktelser. Hann ändå med veckans pizza, restaurangbesök med Jose (grannen), Georg och Minako. När jag på grund av klädbrist tvättar på tisdagen blir jag riktigt orolig av flertalet missade samtal från Gelex och lyder hennes textmeddelande "Ring mig!" och tror såklart att något hemskt har hänt. Något försenad springer jag till min kvällsclass, samtidigt som jag försäkrar mig om att Jesus kan hämta Gelex på flygplatsen på fredag. Nu, the word is on the street att ännu en svensk flicka kommer att ta El Paso med storm. Har inget mer att säga om veckan än att det var lättare att skriva listor på vad vi skulle göra under helgen än att svara på examens multiple choice frågor. Militären hade rekryteringsdagar på skolan, de visade upp fordon, spelade en klatschig låt och betalar för universitetsutbildning till dem som går med i armyn. På torsdagen efter min sista exam är jag oerhört lättad, exalterad över morgondagens besök och hungrig. Träffar på Jose som kör mig till mataffärerna och vi bestämmer att kommande lördag är lördagen han ska få smaka på svenska pannkakor, riktiga pannkakor! Lika förväntansfull han är över dem är jag över att Gelex är på väg och att Jose är en sann mexican och bär korgen och sedan påsen innan han öppnar bildörren åt mig. Jaja, fick trots allt sätta på mig säkerhetsbältet själv. Ganska nöjd leder jag några timmar senare tåget, tätt följd av Georg och hela internationella grabbgänget mot Black Market där vi möter upp de andra vännerna innan vi går vidare till Kush. Kvällen blir bra, men kan mest bara tänka på vad som väntar dagen efter.

Vaknar onödigt tidigt, viker handdukarna en extra gång, synar skrivbordet och skickar ett SMS till Jesus. Han kommer en stund senare, stannar utanför the New Yorker där vi hämtar upp Jose och Alex. Utanför flygplatsen ser vi en himla tjock, rödhårig inte allt för vacker kvinna och jag ler stort, beordrar Jesus att stanna bilen, för där är min vän. Tystnaden och deras ansikten var obetalbar och lättnaden när de såg den riktiga Gelex var roande. Vi gav oss av och vinkade till Luis i bilkön. Vi åkte till Village Inn på westside för en frukost med gänget och även Jose (#3) anslöt. Jesus, Jose, Gelex och jag åkte sedan vidare till Downtown där Jesus visade oss runt. Vi tog svängen förbi mitt all time favourite ställe, the fake Scenic Drive, där världen ligger framför dina fötter, vinden blåser i ditt hår och en staty liknande Washington Memorial markerar Rocky Mountains södra spets. Vi lämnas av utanför El Taco Tote och äter mexicansk snabbmat och precis som vanligt bränner läpparna när vi lämnar restaurangen. Efter lite shopping, vila och mat går vi till Western Beverages, vår lokala spritaffär, där de kvällen till ära serverar provsmak på dryck, en kock går runt med förrätter och sedan ett åskoväder omringar oss skjutsar en medarbetare hem oss, vilket är i princip över gatan. Ja, jag sa ju att Gelex skulle ta El Paso med storm och bevisar samtidigt att USA har världens bästa kundservice. Det klarnar upp och efter förfesten hos Georg ger vi oss av mot eastside där Mike och nån tjej har sitt födelsedagsparty. En fin trädgård rymmer en stor pool, DJ och massa människor, med mörkt hår och Gelex och jag lyser upp mörkret med ljust hår. Alldeles för tidigt kommer polisen och alla blir utkickade, Jose kör oss till den blinda killens hus (kommer aldrig ihåg hans spanska namn) för en efterfest som vi lämnar ganska snart för en välförtjänt nattsömn.

 Sovmorgon och Jose gav nästan upp hoppet om nylagade pannkakor. Men vi svenskar håller våra löften och tider och det var den bästa frukosten jag ätit på länge. Vi försökte spara några till Minako och Georg som var i White Sands, men det gick inget vidare. Vi åkte till Cielo Vista för att handla rosa saker till kvällens överraskningsfödelsedagsparty innan vi hämtade delar av gänget hemma hos Alex. Vi tog en sen lunch på Chili's och Gelex fick träffa Hector och en mindre stressad Mike, som tackade för presenterna (en rosa mjukgris, swedish fish, sugar babies, Mike & Ike godis och ett hemmagjort kort). Vi sightseeingade till eastside och Jesus hus där vi hängde ett tag, träffade lillebror Diego som klippt bort sitt fluffiga hår och inte längre passade att spela tönt i en collegefilm. Ett snabbt varv på Walmart för att köpa de sista detaljerna till the Pink Party och föda. På en halvtimme var Gelex och jag uppklädda, festsminkade och redo att möta kvällen i rosa. Vi hade väldigt roligt på festen, tjejen var väldigt överraskad trots alla bilar utanför huset och alla var där. Men efter missförstånd, falskt gossip och att några av våra mexicanska killarna började bete sig som tonåriga tjejer valde vi att åka hem. David, som är Mike's pojkvän (well, tveksamt om de fortfarande är ett par efter helgens bravader...), skjutsade hem oss och lovade oss skjuts till flygplatsen i fall den tilltänkta chauffören fick förhinder.

Vi väntade en kvart på Luby's innan vi fick tillgång till en väl tilltagen lunchbuffé för 8 dollar. Vi kände oss som riktiga amerikaner och jag var tvungen att byta om till något mindre tajt innan David kom. Gelex åkte hem, helgen gick alldeles för fort och jag var rastlös. Gick upp till fake Scenic Drive för att vara närmre henne och vinka hejdå. Satt och solade när Jose kom förbi med energi i form av socker och fett i en fancy drink från Starbucks, musik, snorpapper, tröst för att Gelex åkt hem och ursäkter för gårdagens beteende. Hängde där ett bra tag, avböjde biobesök med gänget på skolans bio och skjuts hem. Som vanligt träffades jag och Georg över en bit mat för att tala igen helgen och han var riktigt less på Mike's ständiga kärleksförklaringar. Efter att vi tagit en kaffe ringde mina vänner, träffade dem utanför grinden till Miner Village och de gav mig hårda, långa kramar och chocolate Kisses med mandlar i, allt för att pigga upp mig! De internationella grabbarna drog sedan in mig i Radeks lägenhet, och erbjöd istället för kramar och choklad, pizza, öl och tv-spel.

Efter en hård vecka, med mycket tankeverksamhet och processande av information och möjligen än ännu hårdare helg med förvirring pga det svenska språket och all excitement kände jag mig ganska sliten på måndagen. Det började bra med att min professor var allt annat än glad över resultatet på vår exam. Men jag behövde inte oroa mig, då jag med tilldelade extrapoäng för närvaro fick ett av classens få A'n. Kände mig orkeslös och tog en tupplur innan jag gick till vår bookstore, köpte två kartor och gick upp till fake Scenic Drive för att ringa in besökta länder och planerade besök. Kvällen avslutades för ovanlighetens skull på vårt coffee house där det bestämdes att Wicho skulle ta med oss till Juarez på fredagen, för restaurangbesök och barrunda. Hemma igen visade Minako en lapp från en nyss äten lyckokaka som löd "A blonde from afar has something interesting for you" och vi undrade båda vad det var för intressant jag har.

Tisdag idag och lektionerna var inte särskilt intressanta alls. Gick hem till Jose under min 3 timmars rast för att omhändertas av honom och Jesus, då jag kände mig energilös och ganska illa däran. Jesus var tvungen att åka hem och Jose bjöd på botemedel i form av glass på Coldstone, där någon random guy bjöd på gratisbiljetter till en smygpremiär för en ny Hollywoodfilm. Efter sista föreläsningen träffades Georg, Minako och jag för veckans coffeenight, där vi stötte på Jesus igen. Han sa att jag såg dålig ut, att jag kändes varm, att han var orolig över mig, då ingen av dem är van vid att se mig utan ett leende. Äsch, charmör försökte jag, men no offens svarade han och sa "du ser förjävlig ut". De vill inte se mig såhär och han lovade att ta hand om mig om jag blir sjukare. Så efter allt skvaller gick jag och köpte botemedel mot förkylning. Hoppas det fungerar! Bara en föreläsning och grupparbete imorgon och sen ska vi ta bussen till Cielo Vista, hem till Jose för Movie- and Sugarnight, då vi ska bjuda på marängsviss. Ser fram emot det!