Nya aventyr
Jag valde att ta en chans. Eller risk. Eller vad man nu sager. Jag hade ju redan gjort 10 000 meters hoppet genom att lamna Sverige. Sa ett litet sprang kandes inte sa farligt. Efter en knapp vecka, packade jag ihop allt i mitt skap, som inneholl allt jag hade med mig. Allt var inlast sa att inte camparna skulle ta sig en slurk. Ni anar inte hur gott schampoo kan smaka! Tog med min angest i handbagaget nar jag hoppade in i bilen, med angesten fanns nervositeten. Andra counsellors hade varnat mig for att aka. Den lilla byn med 5 hus susade forbi och snart var vi pa ute pa highwayen och lyssnade pa Blue October, eller var det Blue September? Under den dryga tva timmar langa farden till Port Jervis, bekraftades an en gang mina fordomar. Allt som ar litet ar stort, allt som ar stort ar gigantiskt. Min chauffor Pete introducerade mig for hans sverige, "swedish fish" (roda godisfiskar) medan han drack en kaffedrink pa sakert 1.2 liter. Wow! Bilarna ar stora som hus och husen ar malade trailers. Framme i den pittoreska staden Port Jervis korde vi fel, men det var kul att se att alla smastader vi akt igenom var likadana. Husen ligger med sma tradgardar ut efter gatan, pyntade med ljusslingor, stjarnor och den amerikanska flaggan i olika farger. Det marks tydligt att for befolkningen ar Amerika ar number one! Kanske har vi det ganska bra i landet lagom.
Mitt lager har ett slags utbyte med ett annat i New Jersey, for barn genom organisationen YMCA. Och ni vet att jag gillar utbyten! Bor nu i skogen, forftfarande 2 timmar fran New York, i en thaistylestuga. Bunkbeds i tra, hyllor, dalig belysning och fonster av myggnat. Som att bo i ett talt av tra, fran 1950. Natterna ar kalla och att lagga huvudet pa kudden ar fuktigt, nastan blott. Vi har varnats for fastingar, fladdermoss med rabies och att inte ha mat i stugorna. De brukar ha en liten farm, men bjornarna tog djuren for dem, vilket var svart att forklara for barnen. I ar har vi istallet en odla pa kontoret, lite mer exotiskt! Varje morgon vacks vi kl.7 av girls village director, som ringer i en klocka. Vi staller upp oss i led utanfor matsalen, hissar den amerikanska flaggan, ber bordsbon, far "den magiska pinnen" for att stalla oss i matkon. Da lagret ar nyttigt blir det sponsrat av regeringen och uttrakade hemmafruar med daligt samvete. Vi maste ta en mjolk, nagon form av protein och frukt eller gronsak. Juicen ar ofta frusen, pa mjolkpaketet forsakrar bonden att den inte innehaller nagra konstigheter (trot att den ar fettfri eller smaksatt med choklad), flingorna ar lika farglada och fyllda av socker som pa mitt andra lager. Pa alla produkter redovisas vitaminer och mineraler, vilket ar riktigt underhallande med tanke pa vad de innehaller. Kokspersonalen lagger upp maten at oss, och ibland far vi tom farsk frukt, men vanligtvis ar den konserverad. Jag har hjarntvattats med "It's fun to stay at the YMCA" och 'Eye of the tiger', som de spelar nar vi ska traffas for moten och dylikt, blir nagon sen spelas Chers "If I could turn back time". Aven en chick trudilutt med "I loove..." utropas standigt. Later nog varre an det ar, men det ar ju himla lustigt iaf!
Aven har ar de flesta britter, i borjan var de flesta hemskt artiga, men nu borjar vi bli vanner. Hanger mest med en fransman, en polack, en tjeck och nagra asiater och amerikaner. Det finns fler lager har, pa ett av dom bor 2 svenska tjejer, vilket ar trevligt. Men jag maste saga att det kanns skont att vara den enda fran mitt land pa mitt lager, det tvingar mig att prata engelska. Och engelskan satter sig fort, tanker redan saktare pa svenska och tappar ord ibland. Var egna cowboy Eddie bar traditionsenligt hatt och kallar sig for Tex, till ara for sin stat. Han blev alldeles till sig nar han horde att jag skulle plugga i hans heliga Texas och lovade mig att nar de har fyra veckorna ar over, kommer jag vara all cowgirled'up. Han blev overlycklig nar jag fick till "howdy, ya'all" med den ratta Texianska accenten och insisterade pa att kora de 18 timmarna fran Huston till El Paso for att bjuda mig pa glass. Mer komik ar att en av mina narmsta vanner fran mitt andra lager ar fran Ecuador och bar pappas favoritnamn, namligen Juan-Carlos, haha! En breakdansande kille fran New York lar mig den ratta storstadsattityden och en annan de basta slangorden fran gettot. Har inte varit i New York an, men hoppas pa en trip snart.
Midsommar firade jag med en trip till Pennsylvania dvs Walmart, en sandwich (heter tydligen inte hamburgare har) och frosty pa Wendys. Inforskaffade en sovsack, ficklampa och annat som ar bra att ha i vildmarken. Medger att jag hangde ganska lange pa sminkavdelningen, men vet att jag inte har nagon nytta av sadant lyx har aven om jag skulle behova det. Ar konstant trott, har morka ringar under ogonen och en dalig harmanad, men lyckligtvis behover jag inte se mig i spegeln pa ett bra tag! Gar och lagger mig efter 22 och ingen har riktigt ork att socialisera. Far duscha en gang om dagen, oftast i varmvatten. Toaletter och duschar ligger en bit bort fran stugan, men de har dorrar!
Camp Mc Alsister ar for barn 6-11 ar, de flesta fran New York, som inte har det sa gott stallt eller sa bra hemma. Min roll ar att integrera barn med special needs och se till att de klarar av aktiviteterna. Barnen kom i sondags och mitt forsta uppdrag var att fa en homesick tjej att tala. Efter nagra timmar av tystnad och tarar var vi basta vanner. Just nu har jag hand om en liten hispanic kille med autism, han ar 9 ar och bedarande. Har huvudet fullt av sanger och cheers, kara thaivanner, tyck synd om mig for att jag tvingas sjunga och gora movesen till "bananas all over the world" typ 1000 ganger om dagen, liksom "bazooka bubblegum", "pizza man" mfl. Foljer med min camper pa aktiviteter som Nature (I loove nature), Arts & Crafts, swimming, Athletics field, special aktiviteten for dagen och en gang i veckan sover de i talt, riktiga talt.
Har idag min lediga dag, men pga ett obligatoriskt drogtest kunde jag inte planera nat annat kul. Med en ledig dag i veckan ar det svart att ta sig langa strackor fran campet och the middle of nowhere, men ska forsoka fa samma lediga dag nasta vecka som en av New Yorkarna! Nu vantar middag pa ett annat lager med den dramatiska fransmannen och tjecken!
Sommarlager
Tank dig en korsning i Grimeton (eller nagonstans pa landet). Askan hanger i luften och det doftar sommarregn. En skylt om jordgubbar till salu ar pa andra sidan vagen och svartvita kor lunkar i den tryckande varmen och betar da och av det grona graset. Myggor surrar kring dig och du blir irriterad av deras envisa forsok att ata av dig. En svensk sommar med andra ord. Men, du tittar upp och ser en chipmunk som stirrar pa dig fran en vagskylt som bar ett namn du inte kanner igen. Du vander dig om, det har ar ju inte Grimeton, det ar ju utanfor det galna lagret du ska jobba pa. Hur fan kom du hit?
"Jag ska jobba pa ett special needs sommarlager. Jag ska bo nara New York." Jo, det var sa jag svarade nar fragan om sommarjobb kom pa tal. Som ni vet ar USA stort o nara New York blev istallet nara Albany, ca 2 timmar fran storstan. Narmsta byn var mindre an Hammarstrand o bestod av en sisadar 5 hus. Special needs camp, indeed, men barnen jag skulle ta hand om var i 50-arsaldern. Nedkop kan jag inte pasta, bara inte som jag forvantat mig. Aven om jag naturligtvis inte hade nagra forvantningar nar jag kom hit! Lagret ar vackert belaget i buschen, langt fran all stress, puls och shopping. Dock inte tillrackligt langt bort for att junkfood ska nastla sig in pa lageromradet. Jag fann snabbt en svensk van, Lotta, som jag traffade pa ett forberedelsemote i Stockholm. Da kandes det konstigt att veta att vi skulle bli vanner, men vi har jattekul och tillsammans ar vi amerikanska wannabies, da vi spelat amerikansk football, baseball och ar basketlarare. Going pro next year! Bara ett 20-tal har engelska som andrasprak och mina forhoppningar om att komma hem med en riktigt bra amerikansk accent finns inte langre. Av personalen ar majoriteten fran England och dar omkring. Har svart att forsta skottarna och min van Gary's dialekt bekraftar att de sista bokstaverna med prickar over i vart alfabet finns i Liverpool. Dock ar min basta bunkbuddy fran Florida och lar mig att saga ceeen't istallet for can't. I utbyte lar vi honom att utrycka sig pa svenska. I Zach's ordforad finns nu oldfashion svarord som "ironnails", "seventhousand", "seventeen also" och "sevenhell". Aven andra direktoversatta ord har han lart sig. Kan du lista ut inneborden av "you fit me like a good shoe"?
Arbetet inleddes med training och orientation, sant man behover veta nar man har fullt ansvar for nagon. Det skrammer mig. Tank om jag gor fel? Lyfter fel och det blir obekvamt? Camparna som kommer ar medelalders och kommer forst de tva sista sessions vara barn. Men jag ville ha en utmaning och det kommer jag utan tvekan att fa! 
Min stuga ar delad i tva sektioner, bada med atta bunkbeds vardera, dar counsellorns sover hogst upp med respektive camper i sangen under. Da Azalea ar anpassad till rollstollsburna, ar varken dusch eller toaletter forsedda med dorr, utan ett vackert draperi i vit plast. Maten ar bra, men ibland serveras chips istallet for potatis, munkar till frukost och farggladare flingor kan du inte hitta. Nagra flingor ser ut som (fargmassigt) frukt och ska tydligen smaka (artificiellt) som just frukt. Jag tycker personligen att det ser ut som hundmat. Av allt socker blir jag mattad och anti, vill inte ens smaka pa glassen, kanske radd att bli fast.
Trivs bra, men tiden har gatt langsamt. Som vanligt undrar jag varfor jag vill utsatta mig for santhar, for har forstar jag inget, kan inget, vet inget. Men jag ar jag och ensam ar inte stark, har massa bra manniskor runt omkring mig, som ger mig stod och har valt att komma tillbaka for att jobba har. Min sommar kommer att bli fantastisk!
