fai

Skolan förra veckan var ganska lugn och mindre skräckinjagande än i början. Vi har i alla fyra kurser behandlat arbetspsykologi vilken jag inte är helt obekant med och alla kapitel tar upp ungefär samma områden, men såklart med olika perspektiv. Vi går himla fort fram, men det är intressant! Veckan som kommer nu blir hårdare, med quiz's, presentationer och nästa vecka har jag två exams. I så gott som alla classes har jag någon jag känner mer eller mindre bra, våra lärare är otroligt roliga, förutom en. Hennes hudton smälter in och matchar med väggen och hon bär alltid aprikosrosa dräkter i hawaiistyle, hon är oförmögen att le, men är strukturerad och rak. De flesta av grupperna är väldigt bra och jo, jag kommer klara den här terminen riktigt bra! Men jag gör mycket annat här än går i skolan och pluggar...

Efter min sista class för dagen hämtade Jesus, Jose (nummer 3) och Hector upp mig (då Minako pluggade) för en tisdagskväll på ett café snett över gatan från Miner Village med det passande namnet Q-8, där vi beaktade av tonerna till ett liveband (en stackare som borde investera i både sång- och gitarrlektioner). När vi uppdaterat vår "2 DO" lista och dom andra killarna åkt hem fortsatte Jesus och jag till Black Market, som nu blivit lite av vårt stamhak. Där finns en himla mysig utomhusbar och vi hängde där en stund och pratade med latinos och om piñatas. Som jag tidigare berättat är min vän Jesus en mexicansk inspirerad gentleman, som öppnade bildörren, skjutsade hem mig, såg till att jag säkert kommit innanför grindarna innan han åkte hem till westside. Till saken hör att Jesus trots allt är född i Amerika, vilket förklarar varför han valde bilen istället för att gå de 100 metrarna till närmsta grinden.

På onsdagsmorgonen kollade jag plikttroget min mail då våra lärare ofta skickar ut uppdateringar och meddelanden, hade dock inga mail från dem, men ett mejl från en tjej jag träffade på orientation-mötet i Stockholm inför summer campet och dagen efter av en slump i Uppsala. Anyway, hon skrev att hon var i El Paso med några vänner. Vi träffades senare på dagen, då Gabriella, två australienare och en tjej från New Zeeland flyttade in i vårt vardagsrum. Vi tog en trip till Sunland Park Mall, spenderade lite pengar, möttes upp med grabbarna i vår lokala liqour store, där gubbarna som jobbar är helt underbara. De lät mig svinga deras hemliga vapen mot rånare bland flaskor och dyrbara droppar. Sällan har jag varit så road över att hålla ett american size baseballracket, och butiksinnehavarna lovade att de sällan varit så roade över en utbytesstudent. Framåt kvällen kom grannar, vänner och vänners vänner förbi innan vi gick till Cincinnati för en barrunda. José tog oss med till en väns hus, där vi träffade Jesus och massa andra mexicaner, som var lyriska över någon konsert med ett gäng långhåriga medelåldersmän med hesa röster, spanska rytmer och tatueringar redo att fyllas i. Vi åkte vidare till Scenic drive, ni vet berget med utsikt över Mexico, Texas och New Mexico, för att senare åka tillbaka till Cincinnati. På torsdagsmorgonen tog jag farväl av mina nyfunna vänner och var lockad att följa med dem till Grand Canyon, men närvaroplikten på dagens tre classes höll mig kvar hemma.

Efter en hård dag var tanken att vi skulle ha en lugn Movienight hos José, då vi sett och hört honom och Jesus framföra scener från Scarface varje dag, sedan första dagen vi träffade dem. Men som vanligt var Minako tvungen att plugga, så när Jesus hämtade mig bestämde vi oss för att spara filmen, då vi ville se den med Minako som studerar just film. De hade tidigare under veckan berättat om Tecathursday, som går att översätta med cheap mexican beer Thursday, vilket hålls på the student Union varje vecka. Ett slags afterschool, med liveband och just billig mexicansk öl vid namn Tecate. Tänk er ett hav av mörka ögon, fluffigt svart hår och brunbrända armar. Ser ni det framför er? Föreställ er då en ö i svarta havet, av olika nyanser av tunt, blont hår och ömson bleka ömsom rödlätta européer. Hälsade på mina internationella vänner men anslöt mig snart till gänget med fluffigt svart hår. Träffade några nya intressanta människor, bland annat Victor en mexican, vars syster ägde en sushi restaurnag, vilket roade min roommate oerhört. Hector och jag började prata om vikten av att äga många par skor och bestämde att vi skulle ta en sväng till Cielo Vista Mall på fredagen, då ingen av oss behövde gå till skolan. Kvällen avslutades för tredje kvällen i rad på Black Market.

Gick upp tidigt, tog en promenad till gymmet, tog en promenad i omgivningarna bland riktigt trevliga villor och fann till min stora förvåning en gräsplätt. Låter antagligen inte så häpnadsväckande, men El Paso ligger som bekant i öknen och med tanke på värmen hör det inte till vanligheterna att gå barfota över en gräsmatta. Parken var jättefin, folk rastade sina hundar och barn lekte på lekplatsen, ett helt vanligt villaområde med andra ord. Hector hämtade mig i sin vita Mustang och vi åkte iväg, lyssnandes till svensk musik, samtalade om svenska klädmärken (som går att köpa för många dollar i en flashy boutique i downtown). Cielo Vista var modernare, trevligare och hade ett bättre utbud än Sunland Park. Har klagat lite över bristen på tjejkompisar här, men Hector var en utmärkt guide och shoppingkamrat, som tappert guidade mig genom en djungel av skor, osmakliga amerikanska kläder och övertrevlig personal, med ansträngda leenden som med genuint intresse undrade huruvida "you find everything satisfying today". Efter att ha spenderat minst en kvart i Build-a-Bear affären gick vi vidare, båda begrundande på hur vi ska göra våra björnar, som vi ska köpa innan jag åker hem. Efter en snabb visit i Hectors nya lägenhet åkte vi vidare till Carino's Italian Grill, där min shoppingvän arbetar. Länge leve personalrabatt och american sizes på Breadpudding and vanilla icecream, som Hector bjöd på medan vi pratade om dagens höjdpunkt, besöket i Halloween-affären som redan slagit upp portarna och där vi provade kostymer. På kvällen gick Minako, Robin (Sverige), Juho (Finland), Travis (USA) och jag till den Internationella BBQ'n som anordnades till vår ära med gratis mat, mingel och hoppborg för de små (hmm...). Vi hade precis kommit innanför stängslet på fotbollsplanen, där damlaget i soccer skulle spela, när Jesus ringde och sa att de var redo. Både jag och Minako var otroligt lättade över att kunna ursäkta oss och gå vidare till Josés hus, där vi skulle förfesta innan, ja ni har rätt Black Market. Efter två tidigare besök i lägenheten var vi båda övertygade om att vi hittade till New York Avenue, men det slutade med att Jesus och José hämtade upp oss i en korsning någonstans, inte ens i närheten av lägenheten. Killarna ledde in oss i rummet och var oerhört exalterade över den överraskning de hade anordnat än en gång till vår ära. Tre minuter senare överröstades Tony Montana av Jesus och José som visade speciellt utvalda scener ur Scarface innan resten av gänget kom. Kvällen började bra med en inbjudan till Josés rumskompis mexicanska ranch, Ramon är en riktig cowboy med stort bälte, instoppad skjorta och med ett modernt halmstrå (cigarro) i mungipan. Vi utbytte blickar när han stolt visade upp sina kossor på bilder (nej, inte ett ända kort på familjen) och kontrasten mellan Josés Converse och Vans och Ramons cowboyboots i garderoben jämte.

Området jag bor i är faktiskt riktigt trevligt, vi har några finare butiker runt knuten och några mysiga caféer en gata bort. Jag och Georg tog en promenad till Fellini Movie Café där de visar filmer, serverar utsökta tårtor som vi åt till frukost, i sällskap av vita hemmafruar vid bordet intill. Dagen gick fort och José hämtade oss och körde fel till Jesus hus där vi väl framme avundsjukt kollade in trädgården, poolen och den stora grillanläggningen på husets baksida. Med ett paket blöjor i famnen anlände vi till ett slitet vitt hus där vi gästade vår första babyshower. Våra vänners vänner firade att de skulle få en son och att de efter det skulle gifta sig, överallt fanns blå ballonger, dekorationer och alla gäster fick varsin tjusig brosch med en gunghäst och gulligull runtomkring. Det skymde sakta till ljuset av slingan lindad runt staketet, facklorna, spanskt mummel, en varm bris som blåste ut ljusen, doften av stearin, bakgrundsmusiken och oset från grillen och jag kände mig som hemma, tills det lyckliga paret helt plötsligt står framför oss och vi får en kameralins uppkörd i ansiktet och de säger "your turn, say something, it's a mexican tradition". Tystnad. Jaha, ehh, hmmm, all eyes on me... Chill. "Grattis till sonen! Ni verkar passa så bra tillsammans och lycka till i framtiden". Om ni någonsin ser filmen som spelades in kommer ni se José skaka på huvudet, Jose 3 säga "nej, gör inte såhär mot dem" i kombination med ett kroppsråk som säger "jag ska ta livet av er om ni plågar dem mer" och Jesus som gapskrattar. Jaja, det bjuder vi på! När det mörknat, den blå chokladtårtan var uppäten och oset lagt sig kände vi oss för första gången lite utanför. Minako tittade på mig och vi bestämde att det är dags. Nu måste vi lära oss spanska!

Det var skönt med en lördag utan Black Market och på söndagen gick min glassälskande japanska vän och jag till Coldstone, ett creamery någon minut från vårt dorm. En härlig doft av gräddig glass slog emot oss när vi öppnade dörren och smaskiga namn som "Cookie doughn't you want me" och "The pie who loved me" ropade "ät mig, välj mig, ät mig". Vi valde olika smaker och i min cheescake glass som smetades ut på en kall sten blandades vita chokladpraliner i. Dessutom fick vi varsin brownie på köpet, som en välkomstgåva. Sa jag förresten att jag älskar att vara utlänning i El Paso?! När glassen sjunkit ner poppade Georg popcorn med smör (jaja, amerikanska) och vi tittade på en film jag lånat av Hector. José och Mike kom förbi och efter ett par timmar åkte vi till Alex hus far far eastside för en pokerkväll. Såklart spelade vi Texas Hold'em och ironiskt nog vann jag (med hjälp från experter dock). Träffade Louis, killen som tillsammans med Alex hämtade mig på flygplatsen, vilket var roligt och han var nöjd med att jag fortfarande tyckte om stan. Påväg hem körde vi runt i downtown och mitt under vår sightseeing väser José, min chaufför för kvällen, "lock the door". Såklart blir jag smått nervös när jag ser att mannen i bilen bakom har gått ur och är påväg mot oss. Tacksam när trafikljusen slår om till grönt och Mike påminner mig om att El Paso är en av Staternas säkraste städer. Vi avslutar veckan med varsin chai latte på Starbucks.

Ny vecka och nya äventyr. En rejäl urladdning och storm kom precis i samma stund som vi och våra grannar skulle ta vår vanliga catch up middag förra måndagen. Regnet piskade men vi sprang tappert till bilen, blev dyblöta och såg bilar bokstavligt talat drunkna under vattenmassorna. Tio minuter efter att vi i princip simmat till restaurangen slutade det regna och på hemvägen hade det mesta av regnet runnit bort tillsammans med lera och skräp från de omgivande bergen. Annars är vädret som vanligt, minst 35 grader varmt och stekande sol. Trots det är jag inte grisrosa utan har snarare en fräsch färgglad beige ton på armar och ben, då jag nästan varje dag har besökt min nyfunna park för läxläsning i det gröna. Resten av kroppen är som vanligt kritvitt! Speciellt blek är jag jämte lokala vänner på kort med blixt, med stort nöje presenterar jag denna utspridda bildkavalkad, med bilder på Jesus, José, Hector, Mike, Georg, scandinavian trio, Minako mfl.

Tisdag och våra skor var fortfarande blöta när vi traskade mot Josés lägenhet med fyra take away coffees. Under förmiddagen satt vi och promotade Sverige på en International Study Fair, hade inget att visa från Karlstad, så jag ritade en Sverigekarta istället, med midsommarstång, älgar, lucia och annat svenskt. Jag var mätt och mina läppar brände efter middagen på El Taco Tote med Juho och Georg. Det var mörkt och vi hittade fel, trots att jag frågade efter vägen när jag gick hem från min kvällsclass. Inte för inte vi känner oss något skamsna när Jesus ringer och frågar "where you at? Oh, just stay where you are". Överlyckliga, filmälskande Minako får äntligen se Scarface med äkta fantaster. Våra vänner lovade att vi inte lämnar landet utan varsin signerad Scarface dvd. Är det ett hot eller ett löfte? Har i vilket fall nu lärt mig ett antal repliker och ansiktsutryck, som konkurrerat ut "spanish/swedish word of today". Vi har ett utbyte av språk och utvecklig av ordförråd av spanska och svenska och nu kan jag säga idiot på väldigt många sätt...

Vi byter buss i downtown och vi är överraskade över grönskan och alla affärer som finns vid busshållsplatsen, lika överraskade är vi över att man inte får äta, dricka eller ta med sin pistol in i buseen. Märkligt. Framme på Cielo Vista äter vi japansk/mexicansk mat och delar sedan upp oss för powershopping. Några timmar senare sitter Georg, Minako och jag utslagna, men lyckliga över alla inköp på bussen, tittar ut över den stora, lysande "lone star" stjärnan som pryder ett berg och pratar med busschauffören. Som ni ser nedan träffade vi på en riktig amerikansk truck, med tillhörande truckförare som står bakom kameran, bakom mig och Minako, på andra sidan motorvägen (mamma och pappa, ni fattar, haha) ser ni Mexico! På vägen hem skriker vi medan vi skuttar över stora läskiga kryp på trottoaren och vi bestämmer oss för att ta på oss closed toed skor innan vi går vidare till Starbucks. Som ni förstår har jag tagit igen alla uteblivna besök från sommarens 64 dagar utan Starbucks på bara några veckor. Mitt mål nu är att undvika McDonalds som ligger ca en minuts gångavstånd från vår grind, har heller inte besökt Wendys, trots att jag fortfarande kan känna den läskande smaken av deras Frosty på mina läppar.

Ännu en skolvecka avslutades på the Union och Tecathursday. På vägen dit såg vi en skunk, alldeles utanför parkeringen, kändes precis som sommarens björnjakt. Stannade dock inte så länge då Jesus och Aldo bjöd med mig på middag. Minako hade bestämt träff med en annan japansk tjej och mina internationella grabbar skulle gå ut, vilket jag inte orkade. Till min förtret var jag ensam tjej men pojkarna försäkrade mig om att jag inte förstörde deras grabbkväll som var planerad att innehålla den gravida tjejen, som var hemma och mådde illa. Hade väldigt roligt när vi gick in på restaurangen och alla fem killarna hjälps åt att hålla upp dörrar, skjuta in stolar och erbjuda mig mat. Som vanligt när jag möter nya urinvånare frågar de om jag pratar spanska, och som alltid svarar jag nej. Någon ler, någon annan ler större och snart pratar alla spanska, utbyter menade blickar och pekar försiktigt, tills jag ler och förklarar att jag inte talar spanska, men förstår lite grann. Att se deras ansiktsuttryck är alltid lika roligt! Min oro för att störa killsnack var obefogad för de betedde sig precis som tjejer, berättade om pinsamheter om varandra och annat som de berörda helst hade velat hålla hemligt. Någon sa att Aldo inte duschade på helgerna och efter det tillbringade han resten av kvällen om att bedyra mig om att han visst duschade och att han till och med använde duschkräm. Med extra fukt! Jesus och jag lekte rockstars när vi susade fram på Mesa i hans SUV sjungandes på en låt framförd av de långåriga medelåldersmännen som jag berättade om tidigare. Fast jag erkänner, att jag inte kunde låten så bra, men hjälpte till så gott jag kunde!

Under veckans träningspass träffade jag Mike, som glatt frågade hur det var när jag ansträngt förklarade att jag höll på att dö, eftersom träningsmaskinen var alldeles för jobbig klockan 8 på morgonen. Han fortsatte prata och jag fortsatte flåsa och svettas. Några timmar senare träffade vi Hector och mötte Jesus utanför El Paso Museum of Art och gick runt på utställningarna, med två vakter som ständigt höll ögonen på oss och hostade "don't touch" och uppskattade inte när vi frågade om det var okej att ens titta på tavlorna. However jobbade världens raraste kvinna i receptionen som var alldelse överexalterad över de utländska besökarna som besökte hennes arbetsplats. Hon babblade på, gav oss flyers och vi var tvungna att lova att komma tillbaka. Tanken var att vi skulle hinna med fler museum under dagen, men hunger och värme satte stopp för det och vi åkte till westside istället. Vi åt en underbar mexicansk lunch, som tur var med mästare i tacoätning, för vänner, det är inte som hemma!! Vi gjorde ett snabbt besök på Sunland Park Mall, där vi mest gick runt och tog kort på varandra iförda olika, mindre charmerande kreationer. Vi åkte hem till Jesus o hängde med hans lillebror Diego, som har gått in för en egen och individuell stil, som enligt honom vi i Europa har. Han liknar Jason Biggs i American Pie och det kändes verkligen som att vara mitt i en nice studio där en teenagemovie spelades in. Syskonens mamma kom hem och beordrade oss att rapportera om pojkarna betedde sig ohyfsat och att det var befogat att slå till dem varje gång de pratade spanska i vår närhet. Muchas gracias, bra att veta! Förfestade nere hos Georg och mötte dom senare på Vanilla, som var en schysst club downtown, med otroligt hög musik, men mysig uteplats. Träffade massa folk som jag kände (nåja, känner är att ta i...) och Mike skrattade och sa att jag var lite sötare nu är imorse, jo jag tackar!

Vi möttes nedanför vårt hus på förmiddagen, gick till Subway och köpte med oss baguetter och gick till min park. Några av våra internationella vänner gick hem ganska tidigt, men Minako, Georg och jag hände kvar i skuggan under ett träd ganska länge. Bestämde mig för att skippa husfesten jag var bjuden på för att fira Mexicos nationaldag på plats! Tanken var att vi skulle gått på en Tequilafestival, men köerna över broarna till Mexico var för långa. Mike och hans kompis hämtade mig och Georg strax före 10 pm och inte långt tid efter det stod vi i kön till La Mulata i Juarez. Det var en tjusig club ute på en stor terrass, där ett mariachi band spelade och senare fyrverkerierna avfyrades. Vi skrek oss hesa i hopp om att bli tagna för äkta mexicanser när alla andra hurrade "vivaaaa mechico", men de flesta bara skrattade åt oss. Wannabes... Träffade Aldo, som tog hand om mig en lång stund, Diego med vänner från hans high school klass och andra som jag är bekant med. Mike introducerade oss för flera av hans vänner som alla var mycket trevliga och feminina pojkar. När vi åt quesadillas dränkta i starka salsas, motsvarande ett mål mat på Campinos eller Burger King, efter clubben stängt förklarade samtliga killar att de var mer tjejiga än jag vilket gjorde att vi kom väldigt bra överens. Jag sov större delen av resan hem, sträckte bara ut alla mina papper, pass och visum genom rutan när vi passerade border control. Tyckte verkligen om Mexico och stället vi var på, människorna var mer reserverande än hemma i USA och trots att jag var ensam "blondin" särbehandlades jag inte. Enda nedköpet var det här med drinkar, som vanligt behövde jag inte betala, men vanligtvis är drinkarna drickbara. Men nu bjöds vi européer på en mexicansk populär dryck, whiskey med is och avslaget mineralvatten, vilket var det vidrigaste jag någonsin smakat! Men än en gång, jag klagar inte!

Avnjöt en glass med smak av french toast och ännu en brownie i sällskap av Minako och Georg på söndagseftermiddagen. Annars var dagen ganska laidback, då vi alla behövde plugga. Jag inför ett quiz och ett grupparbete om person analysis, som vi ska presentera för klassen på torsdag. Vi har hittat på en anställd på Chco's Tacos, som tydligen är ett vidrigt ställe med dålig service och goda billiga tacos, där alla hela tiden säger "aaaaand, don't forget your chiiiile!". Ryktet säger att om man inte har besökt Chico's Tacos, har man inte besökt El Paso. Måndagen fortsatte i relativt lugnt tempo, jag träffade José, Jesus och Alex efter min class och tanken var att vi skulle äta lunch, men alla var förkylda och jag hade ingen lust att bli smittad. José hade varit hemma i Chihuahua under helgen och haft några spelningar, där flera stora managers hade sett dem. Någon tyckte om dem och snart släpper de sin nya skiva som jag ska få signerad. Bara att hoppas att de slår igenom utanför Mexico så jag kan skryta med att jag visste vilka dom var först! Jose, grannen från New Mexico kom tillbaka efter en helg hemma och vi åkte till en ganska tråkig skylt, men otroligt god mat från mellanöstern. Hade pluggat hela dagen och det var skönt att komma hem och städa och sova.

Alla mådde bättre på tisdagen, så vi träffades hos José för en light Movienight då Minako satt hemma med vår granne Travis och pluggade för en exam. Josés andra roommate Sam pluggade med en kompis och de gav mig massa tips på vad jag kunde göra i Juarez, så antagligen får jag en guidad tur på lördag, vilket jag verkligen ser fram emot! Min granne Tanja från Finland berättade att de hade varit på en riktig mexicansk show, en biograf med stora läderfåtöljer och servitörer, no popcorn and stuff, utan riktigt tilltugg!

Har idag haft en helt okej dag i skolan, tog bussen till Walmart där jag desperat försökte hitta lite nyttigheter, men förgäves! Kom tillbaka lagom till grupparbetet om Chico's Tacos, som tog två och en halv timme att göra. Var något frustrerad över den ineffektiva arbetsmetoden, men ska ta tag i det nästa gång. Tanken var att jags kulle följt med Tanja och hennes mexicaner på en rodeoshow, vilket förhindrades av grupparbetet. Georg och jag är på jakt efter en boots- och hattaffär där vi kan ta lite roliga cowboykort istället, är lika nöjd med det! Georgs roommate, Jose, hade tid för oss idag så vi hängde en stund på Starbucks innan det var dags att gå hem och plugga igen. Så imorgon efter presentationen börjar min helg. Vi ska äta lunch med Hector, gå på fler museum på fredag, förhoppningsvis åka till Mexico på lördag och äta glass och plugga inför nästa veckas exams på söndag.

Som ni märker har vi kommit in i vardagens rutiner, med speciella dagar för allt. Men vi har planerat lite utflykter också, White Sands så snart som möjligt och meningen var att vi, det internationella gänget, skulle åkt på en all inclusive resa till Cervantiño som är en festival i närheten av Mexico City, men jag hade typiskt nog en exam då och missar antagligen det. Istället tröstar mina mexicanska vänner mig med en roadtrip till Las Vegas, cheesy I know, men det ska bli väldigt roligt! Ska så snart jag kan följa med till Chiuhauhua då alla säger att det är ett rikare kulturliv där än i Juarez. Hoppas också på fint besök från Ia, Gelex och Biffen=) Välkoma till mitt hood!

Texas är konservativt. Främlingsfientligt. Inskränkt. Men El Paso är inte som resten av Texas! Med sina strax över 700 000 invånare (1 miljon om man även räknar den illegala befolkningen) och ännu några fler i Ciudad Juarez, är stan ganska stor. Hit kommer då och då folk från övriga delar av USA för att skrika, dansa, göra bort sig, glömma bort för en stund att dom vanligtvis är respektabla medborgare, sjunga, vara allmänt pinsamma och klä sig i färgglada orangea kläder. Med detta, mina damer och herrar, vill jag välkomna er till the land of Football! GO MINERS GOOO!

3 sekunder. Krasch. Stoppa tiden. Rada upp. 7,5 sekunder. Backa. Tiden tickar. Omstrukturering. Fattar ingenting, utan jublar när alla andra gör det, säger "defence" när alla andra säger "defence", buar när alla andra buar, undrar varför en kort, fet man skriker "you're too short" när motståndaren tar bollen och skrattar när mannen med halvflint muttrar medan han stint stirrar in i kikaren och tycker synd om den orangeklädda bebisen på raden framför. Vill inte påstå att mitt livs första football game var fyra timmars tortyr, men erkänner villigt att det kunde varit roligare! Fast med över 43 000 åskådare på Sun Bowl Stadium var det ganska stämningsfullt! Men ska på en riktig tailgate innan nästa match (även om katolikgruppens gratis BBQ var riktigt trevlig) och läsa på om reglerna (hoppas också på att ett underverk ska ske så att jag kan uppskatta det här nästa gång!) Dock var invigningen ganska pampig (eller, snarare bara amerikansk), med blåsorkestrar som formade mönster, cheerleaders som gjorde volter och V-formade testosterongrabbar i trikåer. Några gick efter ynka 40 minuter, men min österrikiske granne Georg och jag stod tappert ut hela matchen (tack vare de uppblåsbara klappningshjälparna som fungerade utmärkt för tidsfördriv och fäktning á la Stjärnornas Krig) och skrattade åt hur patriotismen finns överallt, på macro- såsom micronivå, vare sig det gäller landet, staten eller skolans football team. I skolan klar sig många i UTEP-kläder som går att köpa i vår bookstore, på Walmart, mindre affärer, alltså överallt!

Trots att Texas kallas The Lone Star State känner jag mig allt annat än ensam och har många lysande stjärnor runt omkring mig. Jag vill inte låta skrytsam, men jag har redan funnit vänner väl värda att behålla och vårda. Först att nämna är Minako som är så himla rar, rolig och cool som bara japaner kan vara. Alex som tagit hand om oss och en av bara några tjejer vi känner, då många kvinnliga urinvånare inte verkar vara ett dugg intresserade av bekantskap med utlänningar. Jose, min granne som är oerhört begåvad på art, Jesus min rikemansvän som är den största gentlemannen jag någonsin har träffat, Hector som har förärats med en underbar röst och är sångare i hans och Jesus band, Jose från Chihuahua som är trummis i ett framgångsrikt mexikanskt band. Inte för inte att jag känner mig något talanglös när dom frågar om jag kan spela något instrument och jag svarar att jag kan ställa upp om bandet behöver någon som spelar triangel eller luftgitarr. Minako instämmer och vill gärna gå på audition som tamburinspelare. Anyway, alla kan inte vara bäst på musik och jag är bra på andra saker! All heder till alla andra briljanter som förgyller min tillvaro här (men speciellt till alla er därhemma och ute i världen).

Borde vid det här laget veta bättre än att generalisera. Ryktet om att lokalbefolkningen slänger ut löften om planer till höger och vänster, men inte följer upp dem gäller inte alla. Efter en halv dags rundtur i stans alla orientaffärer med hela familjen till Minakos sydasiatiska fadder hade vi egentligen behövt vila. Men Jesus hämtade Minako och mig utanför Miner Village på söndagen och tog på begäran med oss till Franklin Mountain där vi den här gången bevittnade El Paso's/Juarez förvandling från en disig, vidsträckt stad i färger som matchar öknen och det karga och något ruffa landskapet, till en stad av ljus. Utsikten, brisen och känslan påminde om Emilias och mitt ställe på Gubbanäsan, Parc Guell och Nathalies och min sväng av Belief i Nawanghin. Vi mötte upp Hector för en fika på Starbucks och killarna gick helhjärtat in för att utveckla och vara en del av vår "Do's and see's"-lista (som till en början egentligen bara bestod av att skaffa vänner med bil, som de i högsta grad är en del av). De verkar ärligt talat känna stort ansvar över att vi ska trivas, ha det bra och få ut så mycket som möjligt av El Paso medan vi är här. Dessutom får dom se sin hemstad genom nya entusiastiska ögon och kan utnyttja oss för europabesök. Win win situation! Missförstå mig inte, jag umgås med dem jag gör här för att jag verkligen tycker att dom är underbara! Efter ett långt samtal om Thanksgiving och en djup diskussion om barbershops kommer vi på något sätt in på asiaters förkärlek till karaoke. 10 minuter senare sitter vi på varsin obekväm plaststol under bar himmel med vinden fläktande i håret och blinkande discolampor lika tindrande som Minakos ögon. I'm going back to the start, guys! Både tonerna från Coldplay och basrösten från Barbie Girl uteblev, då jag lämnade min karaokekarriär i samma stund som jag lämnade Thailand och lät istället the professionals framföra skönsången.

Efter fredagens Minerpalooza, som innebar en massa hurrande för UTEP Miners, våra football's hjältar och någon hjälte till rymdman som tagit med sig UTEP-flaggan i rymden. Hela stan var där och med matos, hoppborgar och liveband gav tillställningen en skön festivalkänsla. När Minako och jag lyckats få i oss det mesta av våra Nachos (innan vi blev äcklade av paret mitt emot som tryckte ner flottiga, feta fingrar i geggan bestående av köttfärs och bönor för att nöjda slicka bort den sista ostsåsen från de kladdiga fingrarna) Undrar om det är med rädsla för den höga risken för bakteriespridning man hälsar med kindpussar här i cowboyland?) promenerar vi de dryga 5 minuterna hem till Capitan Hall #303 för att desinficera fingrar och tänder från ostsås innan Alex med vänner kommer och hämtar oss. Kvällen blev mycket lyckad och kostnadsfri, då clubbarna var gratis och vännerna bjöd på allt. Gracias! Hade himla trevligt på en av clubbarna med (bra) Barca-känsla, tills jag hör "ahaa, svenska flicka" (på svenska av en mexican) och spenderade stora delar av resterande tid att tala tillrätta och omvandla det inte allt för smickrande ryktet om svenskar som dessvärre verkar vara hårt befäst. Gav med rätta igen med vår bild av mexicanerna som sombrerobärande, gitarrspelande gringos med åsnor parkerade utanför nacho-odlingen. Jag tror vi hade skapat ömsesidig förståelse när vi skiljdes åt. "Erika, this is (någon lättklädd platinablondin) and Erika is from Sweden" Hector presenterar oss och no offens men jag undrar varför. "Oh, reaaally? That's so awsome, totally coooooool!" kvittrar tjejen. Jaha, nu förstår jag, hon är från Sverige kanske?! Men innan jag hinner fråga säger hon "I'm from L.A but my boyfriend is from Holland, cool huh?!" "No, reaaally, that's totally awsome!" ler jag och är ganska nöjd med min överspelade imitation. Medan jag säger att det var trevligt att träffas kan jag inte låta bli att tänka, att det trots allt inte är helt fel att generalisera ibland.

Känner mig inte lika obekväm längre när dörrar hålls upp, notor betalas eller killarna kryssar fram och tillbaka för att gå ytterst på trottoaren för att skydda oss mot bilar, hälsningar och kindpussar är avdramatiserade (efter ett antal tafatta försök då det inte är som i Spanien och händerna hålls olika beroende på vem man hälsar på). Kommer med säkerhet vänja mig vid att bli positivt särbehandlad och få en chock när jag kommer tillbaka till den bittra verkligheten och bildörren inte öppnas av sig själv. Har idétorka på hur jag ska återgälda alla som ställer upp för oss, men är tacksam över att Jose (grannen) lätt låter sin vänskap och bilskjutsande köpas med en Oreo varje gång han hjälper oss. Jag och den svenska killen funderar på en svensk midsommar, men tror vi ska passa på att få in alla våra heliga traditioner samtidigt.

Skolan har satt igång och skrämde mig rejält i början. Är som bekant avvand med läxläsning och ovan vid att föra reflekterande diskussioner om amerikansk arbetslag. Blev något skärrad när lärarna sa att inlämningar med errors (dålig engelska typ) inte ens godkänns, men efter ha hört vissa studenters från landet i söder har nervositeten släppt, kan dom så kan jag! Är nöjd med mina kurser och kommer att lära mig massor genom hårda studier och de fyra (varav två begagnade) böckerna jag betalade strax över 500 $ för. I åtminstone två av kurserna kommer final exams ersättas av praktiska gruppövningar, en simulation där vi ska anställa någon och en uppsats om ett lämpligt tränings och utvecklingsprogram för personalens framtida lärande. Skolan är himla trevlig och lärarna vill att vi ska få verklighetsanknytning, dessutom är de otroligt roliga och äger självdistans. Gällande mina medstudenter är så gott som alla seniors i antingen HRM eller Merketing, de flesta är lite äldre, flera har betydande yrkeserfarenhet och många har passerat 24-års gränsen. Trots att det bara har gått en vecka i skolan känner jag mig omåttligt populär eftersom passerande för jämnan säger "Hi Erika" eller "What's up", varav flertalet jag inte har någon aning om vilka de är, vart eller när jag har träffat dem. Säkert lättare för folk här att känna igen EN ljushårig, än för mig att komma ihåg alla mörkhårigas ansikten och namn... Har en bekant i en av mina klasser, vilket är himla kul, då många andra bara hänger med sina gamla kompisar, vilket jag har full förståelse för. Det mesta funkar otroligt bra med min roommate, men utan thaiengelskan hade det varit betydligt klurigare, då jag många gånger får hjälpa andra att förstå henne. Vi tänker lika och delar många åsikter, men har olika vanor och gör såklart många saker på olika sätt. I och med att hon är relativt tyst i större sällskap och blygt säger att hon inte kan engelska känns det ständigt som jag är världens pratkvarn, vilket amerikanerna gladeligen påminner både mig och andra om. Tycker själv att det är hög grad av humor med tanke på hur svårt det är att få tyst på dom när dom väl börjat prata.

Vi har ju ingen direkt nollning, men det har varit aktiviteter, gratis event och annat på Campus och i Miner Village hela veckan. I onsdags anordnade skolans Baptistförening en gratislunch (gratis var inte särskilt gott) och nu gör jag mitt bästa för att undvika dem, då de genast satte klorna i oss och ville ha med oss i deras filmkväll "girly night", sorry damer, men tror inte vi är intresserade av samma sorts filmer och jag är inget vidare på bibelstudier. På fredag är det välkomst BBQ för oss utbytesstudenter, som vi säkert kommer att tillbringa med att undvika en påstridig mexican som mejlar oss varje dag, trots att stackaren aldrig får något svar. Måndag och Labor Day (ledighet) idag, som vi ska fira med studier och en sväng till Cielo Vista Mall.