fai

Medan snöoväder och kaoset drar in över Sverige och lämnar bussar med skolklasser fast på vägarna utanför huvudstaden lyssnar jag på surret från AC'n och hämtar andan efter promenaden hem från skolan, hade faktiskt jacka och scarf, men trots att det relativt sent, 8 pm, var det för varmt. Jag hade inte ens knäppt den och t-shirten är nästan fuktig. Overkligt. Verkligen overkligt att vi lever i samma månad, snarare känns det som vi lever i olika årstider, den här gången är det jag som står still i ett vakuum av sand mellan tårna samtidigt som ni gör snöänglar och värmer era frusna kroppar med varm choklad framför brasorna. Blickar mot klädkammaren. Där ligger dom. Uppackade sedan jag höststädade garderoben förra helgen. Scarferna ligger överst, min blåbärsmössa mamma gav mig och underst vantarna. Även på 8300 kilometers avstånd kan jag inte låta bli att skratta åt löpsedlarna på nättidningarna och förundras över deras chock över att vintern kom i år igen. Julen kommer att vara annorlunda i år. Min familj består just nu av en skara internationella utlänningar och en bunt inhemska mexicaner. Istället för att se pepparkakshuset, Varbergs Sociten, prytt med tusentals glödlampor är istället de kantiga husen i jordnära toner och palmerna utrustade med ljusslingor och lyser upp vägen hem. I år bär min tomte hawaiiskjorta och avklippta jeans. Sannerligen flip flop och vallar sina åsnor med Rudolfs röda mule och ludna öron i spetsen, med en röd och vit tomtesambrero. Julbordet kommer bestå av det vanliga, refried beans, tacos, burritos och salsor. Vi dansar runt granen till tonerna av hurtigt mariachi dunk. Men nej, det känns inte hemskt på något sätt. Fick flera överdoser jul förra året med tanke på Hammarstrands Julmarknad.

Georg och jag har pratat igenom vårt juläventyr. Efter jul/farvälpartyt efter final exams åker vi västkusten upp. Vårt mål är att fira nyår i San Fransisco och håller nu på att utreda vilka vänner vi har att hälsa på (och övernatta hos) längs vägen. I San Fransisco separerar vi och går skiljda vägar. Jag flyger min kos till Chicago, sedan följer rutten Orlando, Ft. Lauderdale, Miami, Dallas och hem till El Paso igen, två dagar innan skolan börjar. För mina sex flygsträckor betalade jag mindre än för mina fyra kursböcker. Frågan är vad jag lär mig mest från, resan eller litteraturen? Efter fikan med Georg och söndagsnattens flera delar pulverkaffe och en del vatten var det svårt att somna, trots att vi vid två-tiden fick reda på att Minakos plan var inställt pga tekniska problem och hon skulle tvingas tillbringa natten i Las Vegas, ironiskt nog hade vi bara några timmar bokat våra biljetter just till Vegas och Minako var bitter att hon inte kunde följa med.

Det har varit våldsamt mycket grupparbeten i veckan. Tiden har gått långsamt och alla bara väntar på en lugnare period. Tvingades pga homework tacka nej till en av tjejernas inbjudan till sushidinner på tisdagen, vilket var bittert. Vi träffade henne på måndagskvällen när vi studerade flitigt på vårt coffee house. Men vi får se vad som händer i helgen!

Mindre än en månad kvar och medan andra utbytesstudenter hetsar och stressar över den knappa tiden kvar, lutar jag mig tillbaka och gläds åt den näst kommande terminen. Minako var trött när hon väl kom hem och hade med sig några souvenirer, en penna och choklad från Harvard! Världens bästa roommate! Vi planerade en get-together och på onsdagen gick vi till Veggie Good för den största buffén hittills, där vi pratade och skvallrade om både det ena och dom andra. Vi var oroligt mätta och frusna, så på vägen hem stannade vi på mataffären Albertsons och tittade in på Bourjalais där delvis finske Sumeet var mitt uppe i en pokerturnering. Under dagen lunchade jag med vår nya vän Leo som hade ett par timmar att döda innan nästa föreläsning och sedan när tackar jag nej till gratis mat från en trattoria? Han är en typisk amerikan (inslag av mexico) från Los Angeles, före detta militär som gav fyra år av sitt liv till armyn, för han ville ge tillbaka något till landet som gett honom så mycket. Ah, kom igen vara inte så cheesy! Han läser statsvetenskap (nåt för dig Gelex!) och är en blivande advokat och dessutom väldigt insatt i norra Europa. Trots hans amerikanskhet hade vi väldigt trevligt, vi talade om hiking, golf och annat sofistikerat. Han undrade vad jag saknade mest från Sverige och jag svarade, kanske lite för snabbt "Family, friends, fall och fashion", men han skrattade och förstod mitt missmod över avsaknaden av mode i El Paso. Och som min modeintresserade och J. Lindebergbesatte vän Hector sagt innan, modet kommer två år senare hit. Förhoppningsvis!". Leo bjöd hem oss till L.A om vi är där under julhelgen, då de brukade ha familjekalas den 24:e och grillfest i ån park den 25:e, vilket lät skumt, för det brukar ju vara kallt... För en gångs skull visar Georg frivilligt vänkapligt intresse för en kille, då vanligtvis han blir raggad på av männen, så om vi är där kommer vi absolut tacka ja! Försökte dölja mitt skratt när den kultiverade Californiabon seriöst undrade om vi hade isbjörnar i Sverige. Jag hade ett quiz som gick riktigt bra och behövde inte plugga mer efter jag gjort klart min läxa. Så jag följde med Georg en snabbis till Sunland Park Mall, mest som smakråd. Men i köpcentrumet var det smaklöst mellan rulltrapporna stod ett vinterland uppställt med ett resligt slott i mitten, jaja, Disney-wannabes!

På första föreläsningen blev min professor Mrs. Garcia mållös när jag inte kunde förklara ett ord på engelska eftersom jag inte visste vad det betydde på mitt språk. Hon var förvånad och hade alltid trott att jag var amerikanska. Hon välkomnade mig hjärtligt "hem" och hela klassen gav mig och en österrikisk kvinna mycket beröm efter en oförberedd presentation. Efter föreläsningen blev hon eld och lågor när jag frågade om idéer till min uppsats och vi ska ha ett möte på tisdag. Sedan var det dags för HRM och George (vår professor vill inte bli kallad Mr. White, han känner sig så gammal då) visade några roliga reklamfilmer relaterade till Thanksgiving och gav oss nästa tisdag off. Min grupp, som jag tidigare berättat om och jag hade oerhört kul och glömde helt bort tiden, så vi får jobba under en inlämningsuppgift under helgen. Killen med syntartofs övervägde att följa med till Las Vegas, men backade ur när han hörde att det var jag och sex killar som skulle åka. Stötte på Syntartofsen igen efter att ha bokat ett möte på måndag morgon med min koordinator och ännu en gång något senare på väg hem när vi utropade samtidigt "Are you following me?!". Sista föreläsningen var inte helt fel, då vi fick ytterligare två poäng på examen jag hade högst resultat efter att Mrs. Van Valkenburgh hade rättat fel. Efter en rolig dag i skolan gick Minako och jag på torsdagskvällen till Teca Thursday på the Union. Träffade massa folk, men är fortfarande inte riktigt säker på vem som är vem och om vi har träffats tidigare, så jag körde den säkra stilen och sa hej till alla som hälsade. Vi hade stämt träff med Minakos japansk/mexicanska kompis Yuri, som jag tidigare inte träffat men sett fram emot att möta, hon var en jättego tjej som introducerade oss för hennes vänner och deras bekanta. Shit, ännu fler namn och ansikten att komma ihåg! Hennes helmexicanska kusin introducerade sig själv på svenska, bra svenska och jag antog genast att han hade haft en svensk flickvän (eller pojkvän, you never know här...). Men dementerade mina antaganden och förklarade istället att han alltid varit fascinerad av Norden och han hade haft ett väldigt tråkigt jobb och spenderat tiden att lära sig grunderna i svenska och gett upp drömmen om att tala finska. Helt förståeligt! Vi träffade Aaron och Killen som inte kan prata engelska och de omringade oss och lät oss inte vara ifred förrän vi tackat ja till deras redan utarbetade plan om att ta oss med till Juarez. Så på onsdag klockan fyra ska de hämta de oss för en buffé enbart bestående av enchilladas och de ska få visa oss "deras" Juarez. Det ska bli intressant och kul, för det är Minakos första gång i Mexico! Jag följde Minako hem, då hon hade en telefondejt med hennes pojkvän Toshi. Drack en kopp kaffe för att få en dos energi, då pillrena jag tryckt i mig gjorde mig dåsig och inte skulle kombineras med alkohol, tog på mig två tröjor och en jacka för kvällarna är sedan gårdagen kyliga. Hämtade upp finske Juho två trappor ner och vi gick till Black Market, då ingen av oss hade ork att gå på premiären av den nya klubben jämte Vanilla i Downtown. De andra pojkarna hade åkt till San Antonio och Austin med deras bil. Vi stod och var coola i ett hörn på terrassen, Juho sippande på en Corona och jag pillandes på min scarf, när Ludvig, den svensktalande kusinen dök upp igen. Han berättade om några av de resor han hade gjort och särskilt Alaskaresan lät mycket exotisk, speciellt med tanke på hans väldigt mexicanska accent. Vi planerade hans europaresa och han gav oss många tips på vad vi borde göra och se här i närheten och vad som var överskattat.

Fredagar är något av informell kvalitetstid för mig och Minako. Efter åska och en störtskur gick vi ut i kylan, jo, det var faktiskt lite kallt och besökte Baskin Robbins där vi åt varsin Heath bar och Oreo sundaes till priset av en. Resten av dagen pluggade och städade jag, kände mig inte alls pigg och tackade igen nej till utgångar och fancy party på Precopeo samt barhäng i Juarez. Hälsade på några av de andra utbytesstudenterna i huset mittemot och gick till sängs tidigt. Skönt att vakna upp utvilad och som ni säkert har märkt är veckans tema "buffé" och Minako och jag gick upp tidigare än någonsin på lördagen och promenerade till Luby's där vi åt en välförtjänt amerikansk/mexicansk frukostbuffé á la Holiday Inn. Hade inte tid att smälta varken pannkakorna, bönorna eller muffinsen eftersom jag var i skolan före 11 am där jag på utsatt tid träffade Celeste, från min HR-development class och vi förberedde för söndagens gruppmöte. Hon bjöd med mig till en cookout, då några av hennes vänner tailgatade inför säsongens sista game, där jag knaprade på en Dorito men inte kunde få i mig mer, då frukosten fortfarande höll mig mätt. Vi hade väldigt trevligt och under vårt varv på skolområdet träffade vi många vi kände som alla i UTEP-kläder höll the school spirit på topp. Hemma igen kom Yoshi och Juho förbi innan vi gick till Black Market, då Juho inte ville åka med på en sororityfest av rädslan för det obligatoriska polisbesöket. Hängde med något nedslagna footballs fans efter Miners andra raka hemmaförlust, lärde mexicaner delar av Papayadansen och berättade om Europa för Saoul, en av mina vänners soccervänner.

Söndagen gick i vilans tecken, om grupparbete, paper-skrivande, tentaplugg och tvättning av kläder ingår i vilans sysslor. Gick ännu en gång med Minako till Baskin Robbins för en "Soft 31 mix below" kreation smaksatt av Reeses peanutbutter bars. Träffade sedan min HRD-grupp i bibblan där ovanligt många studenter spenderade sin söndag. Vi börjar komma varandra riktigt nära och pratade om Brendas mystjocka gravida mage innan vi kunde koncentrera oss på HRD implementations och design (som jag sitter o finslipar just nu). Minako och jag ska äta resterna av snacksen från igår och ha filmkväll, den här gången en film om någon man på en Texan ranch som drar iväg på äventyr i Mexico. Ni kan ju gissa varför vi valde den filmen...

Har inte haft tid att uppsöka Campus Health Care (lögn). Sanningen är att jag inte har hittat den ännu, trodde att jag skulle bli och kände mig faktiskt bättre. Men det är en envis förkylning och jag ska ta hjälp nästa vecka att hitta dit! (Jag lovar mamma och pappa, jag ska gå dit...) Utöver det kommer jag plugga, uppsöka min koordinator för val av kurser och äta minst två bufféer nästa vecka innan vi åker till Las Vegas på torsdag morgon för att fira Thanksgiving hela helgen lång.

En bit in i november och vi tar av oss kläderna. Veckan har varit varm, runt 26-28 grader dagstid och till och med en kortärmad jacka är för svettigt. Men hösttecken har börjat visa sig. Gräset runt vår beachvolleyball court börjar vissna och bladen på ett litet träd i närheten av solskyddet utanför mitt hus skiftar i rött och gult. Träden har något mindre lövtäthet, men till marken faller inte löven, utan bruna bönliknande frön.

Jag tog tag i min förkylning och lättade trycket över näsan med några tabletter som gjorde susen och sövde mig. Har med andra ord tagit det extremt lugnt i veckan och varit himla trött, kanske för att tre veckors hårt pluggande sög musten ur mig. Lyckades bli bäst i klassen på min sista exam! Nu har vi flera grupparbeten kvar och i princip hela söndagen spenderade jag att sammanfatta en artikel och förklara fenomenen med organizational politics. Trots min matthet orkade jag med middag med Minako, Georg och grannen Jose som vi inte träffat på länge på Rib Hut som på onsdagar serverar texan size ribs för 1.50 $. Jag satsade istället på hemmagjorda Curly Fries, som måste vara den mest onödvändiga formen på pommes frites.

I torsdags kväll, efter min föreläsning kom jag hem till ett tomt bo, då Minako övergett mig för en jobbmässa i Boston. Jag hyrde en B-movie om en amerikanska som istället för att gifta sig med sin trolovade advokat i Mexico, söp sig berusad och gifte sig med en mexican, såklart vid namn Carlos. Nej, mor och far, ni behöver inte oroa er, haha! Vaknade utvilad, men fortfarande trött på fredagen. Robin, Georg och jag promenerade ner till Downtown för en sen lunch, där vi betalade $ 6 var för en kina/mexicansk buffé. Vi tog en kaffe på ett fancy café och traskade hem i värmen igen. Killarna som har bilen skulle möta upp någons klasskompisar vid gränsen till Mexico och gå till något trevligt ställe i Juarez, men tappade bort dem. Robin och jag fick senare skjuts med Mike och David till gångbron. Det tog ca 7 minuter att traska över den och vi kom genast in på bargatan, La Juarez. Vi skulle hitta till Kentucky Bar, före detta Tommy's Place, där Margaritan uppfanns. Nedan följer historien om den populära dryckens uppkomst.

"Francisco "Pancho" Morales is said to have invented "his" Margarita on the 4th of July 1942, in Ciudad Juarez, Mexico, which lies opposite El Paso, Texas across the US border.

A customer came into the bar where Pancho was working, called Tommy's Place, and asked for a Magnolia, which he didn't know how to make. And so Pancho, like most bartenders in this situation, made up what he didn't know. Pancho gave the customer the newly created drink, and named his creation after the Spanish word for Daisy, which is Margarita.

The Morales story continues, in the pages of "The Book of Tequila" by Bob Emmons:

"Pancho was a teacher in the Juarez bartenders school, the drink was soon well-known all over the state of Chihuahua."

But in Pancho's obituary, which was carried in an El Paso newspaper, it says:

"Gabriel Morales, said on Thursday his father never patented the drink and made no money from it. He later emigrated to the United States and worked as a milkman for 25 years before retiring in 1981... ...Morales said his father never boasted about his invention, or even particularly liked the drink. "He was always more proud of being a milkman, and of being a good father, husband and grandfather.""

Robin frågade två tjejer efter baren, men de svarade på spanska att de inte talade engelska. Så jag gjorde ett försök på min excellenta spanska och de tittade på varann och pekade snett uppåt. Vi var tydligen utanför... Men vakten släppte inte in oss med anledning av att det var fullt. Så efter en lång väntan släppte han tillslut in de två utlänningarna och vi träffade vårt gäng, som efter två minuter var redo att gå. Ganska glad över det, då jag inte alls är förtjust i Margaritas, dom ser läskande goda ut, men smakar förskräckligt illa av nästan bara tequila. Vi gick vidare och styrde stegen mot Open. Som tur var träffade vi Wicho's syster med följe som sa att vi var på fel väg, så det var bara att vända på klacken. Efter en stund anslöt även Wicho som lärde mig mexicansk dans och köpte mig en kawama (eller något med liknande namn) som lika gärna skulle kunna kallas kamikaze, då det är en enliters flaska öl. Vi hade kul och det var roligt att vara ute med nästan hela gänget och som av en slump kom de förlorade klasskompisarna också till Open, liksom österrikarna vi har träffat på några gånger tidigare. Mentaliteten är så mycket trevligare i Juarez, folk stirrar, men är inte lika på och inte i behov av underhållning som här. Folk är genuina, trevliga och något blygare. Vi lyckades kommunicera på min felfria spanska och en hel del icke verbal kommunikation och kroppsspråk med de gamla bartendrarna som kom ihåg oss från vårt förra besök. Jag blev medbjuden på en sorority-dinner på lördagen, men bangade med ursäkt att jag inte skulle palla all inbördes beundran och "du är bäst, nä du är bäst, nä men du är bästast" anda. När baren stängdes och vi tog farväl av nya och gamla vänner gick vi mot bron. Mitt på träffade vi en man som enbart talade spanska men sa att vi var fel ute och gick med oss för att hitta rätt bro. När han utanför ingången till bron sträcker fram handen och säger "dinero" tittar vi tveksamt på varann. Han viftar bort sedlar och dollar och vill ha mynt. Skumt värre tyckte vi men det var inte läge at bråka. När han hade fått alla mynt han ville ha, gav han tillbaka mynt till var och en av oss och det visade sig att han tydligen hjälpte oss att betala i de automatiska kontroller som kräver 30 pesos att passera. Väl hemma i USA hade killarna tappat bort bilen och vi hjälptes åt att leta upp den. Efter sisådär 45 minuter satt vi på Carls Jr. och åt nattamat och onsdagens Curly Fries slog av ännu onödvändigare Criss Cut fries.

Som sagt har söndagen bara gått åt till studier, ett telefonsamtal med hemmet (hemhemma) och en sen kaffe med Georg på vårt coffee house för att hålla oss vakna då vi ska hämta Minako på flygplatsen i natt. Vi passade också på att planera jul-roadtripen och det verkar som att vi vill se samma saker. Förmodligen spenderar vi nyår i San Fransisco och därifrån åker jag vidare till, jag vet inte än, och Georg bilar hem.

Är det inte så att opposites attracts? För denna svenska flicka uppväxt i enbärsskogen på riktig mjölk och farmors sommarsoppa kan inte sluta förundras över vännerna på den här sidan av världen, trots att de bar sombreros redan som spädbarn och sedan unga år är flaskfödda med Margaritas och annan dryck innehållande tequila samt gödda med tacos och chili. Med risk för att låta överdrivet självcentrerad eller bara amerikansk måste jag ändå säga att jag vill verkligen inte missa en sekund av mitt liv. Speciellt inte när alla dessa underbara personligheterna delar det med mig. Jag har hittat hem (ännu ett). Det är märkligt hur jag kan finna trygghet och ro på så många olika platser i världen, finna vänner i så olika människor, från olika kulturer och dela hemligheter på så många olika språk. Vet inte riktigt hur jag ska beskriva känslan, det är inte inkongruens, inte dissonans, bara en liten känsla av otrohet mot Sverige. En termin är alldeles för kort för att hinna uppleva allt en stad och omgivningar har att erbjuda. Ia's uppmuntrande spark i baken, modlöshet och the easy way i kombination med trivsel, fånga dagen och en enorm challenge har gjort att jag har gett vika för vännernas protester om att lämna landet och hot om namninsamlingar. Tidigare hade jag funderat på att stanna kvar, men antog att det skulle bli för omständigt, men Ia var en mycket god vän och pushade mig att i alla fall söka. Jag undersökte möjligheterna att förlänga min vistelse och utbyte med UTEP och min koordinator Robin var oerhört positiv, jätteglad och ville absolut behålla mig en extra termin. Listberoende som jag är gjorde jag en utförlig lista på för- och nackdelar med att vara kvar i El Paso, såklart blev listan på nackdelar ganska kort. Efter att ha rådfrågat mina föräldrar (och faktiskt lyssnat till deras goda råd) skickade jag in min ansökan. I tisdags kväll, innan föreläsningen fick jag besked av Robin, som skrev att hon var galet exalterad över att jag ska vara kvar. Jag och Minako firade som riktiga tjejer genom att dansa runt, skrika och prata snabbt och oförståeligt. Mötte upp Georg efter classen och vi firade med ett besök på vårt stamhak El Taco Tote. Jag stannar i cowboyland ytterligare en termin och ser fram emot de utmaningar som väntar med att skriva C-uppsatsen och graduate härifrån. Jag är skräckslagen för att göra den ensam men litar totalt på mig och mina professorer både här och hemma. Jag är duktig! Men här kommer jag inte bara bo och plugga, här kommer jag att leva!

Det börjar bli tråkigt att skriva att veckan har karaktäriserats av hårda studier, men det är sanningen. De två sista tentorna för ett par veckor är nu avklarade. I onsdags firades Halloween flitigt, men istället för att delta i Trick or Treat i nya Horror Miner Village satt jag hemma vid mitt skrivbord och mumsade på Crispy Oats och pluggade HR Training and Development. När jag som bäst läser om evaluation frameworks och andra intressanta teorier rasar inbjudningar till olika fester in och skjutsar till clubben Vanilla är redan arrangerade, men med en blick på min tegelsten till bok tackar jag vänligt men bestämt nej. Partypuper får jag till svar, men här gäller inte ordspråket "det finns omtentor, men inga omfester", då inga make-ups tillåts utan giltiga skäl, såsom svår sjukdom eller bilolycka. Minako och Georg tvingade med mig till vårt Coffee House för en välförtjänad rast där jag satsade på en kombination av energi från koffein och socker i form av en texan size Coffee Cake Muffin. Under dagen var en majoritet av studenter utklädda i ömsom tjusiga ömsom läskiga kostymer, endel hyrda från skolans egna kostymuthyrnings service i the Union. Barnen blev guidade i ett utsmyckat Miner Village och pumpautsällningen i Summit Hall var absolut sevärd. Bilden visar Downtown och Mexico, vyn från Fake Scenic Drive.

Trots löften om att ta det lugnt hela helgen spatserar jag och svenske Robin ner till TecaThursday i väntan på de andra. Ryktet om att jag stannar kvar hade spridit sig som bränderna i San Diego och Malibu och flera bekanta kramar om mig och visar sin glädje att få ha kvar mig, vilket kändes väldigt bra! Träffar Hector och Jesus som istället för en sväng till Black Market, då det är någon galen manifestation utanför, tar med mig till Erin's Karaokebar där jag valde sånger som Hector och Jesus sjöng. Vid bordet sedan härmade Jesus en skön sjungande Fred Astaire, när han höll min hand och försökte charma mig med vackra toner. Nästa termin ska dom börja spela med sitt band som nu ligger på is och det ska bli kul att se och naturligtvis höra. Emmanuel följde med och visade stolt bilder på Emmanuel Junior. Ni vet hur en del nyfödda bebisar är förskräckligt fula, men Junior var bedårande och så snart vi har möjlighet ska vi komma och hälsa på dem. Aldo skjutsade hem mig relativt tidigt och i gengäld för gårdagens kafferast hämtade jag Georg som hade en deadline och lämnade in ett paper 11.58 pm och gick de sista 40 minutrena innan stängning till Black Market.

Fredagsmorgonen hämtade Hector mig och vi hittade en parkering ganska nära El Paso Museum of History. Vi kände oss både kulturella och övergivna då vi ensamma gick runt utställningarna och Hector fyllde rollen som guide. Vi hämtade Minako och åt på Bonny's, en 50-tals inspirerad vägkrog där 4 dollars burriton var minst 60 cm lång. Vi åkte vidare till Gelato Unique där vi bjöds på dagsfärsk hemmagjord italiensk glass. På Granddaddy's, affären jämte översatte Minako de japanska tecknen på en T-shirt och vi skrattade glatt när hon försynt säger Fox Kid Love...Motherfucker. Vidare till Goodwill och klädde upp oss i de fulaste kläderna vi hittade och fyndade secondhand. Överlycklig över mitt hetaste fynd någonsin, en grå läderslips, som jag inte har någon som helst aning om när jag ska använda. Hector skjutsar oss till Sunland Park Mall innan han åker vidare till jobbet. Vi träffar Georg och shoppar loss. På kvällen drar vi spontant ihop en internationell förfest i Georgs crib och har ruskigt kul! Lördag lunch sällskapar vi till killarnas bil och åker för en lunch och skrattar åt gårdagens händelser, då en av killarna mystiskt tappade bort sina skor. Dagen är relativt händelselös och på kvällen samlas fyra av oss för lite barhopping där vi besöker ett par av Cincinnatis barer.

Efter flera år med en fot i den akademiska världen (student till och från som ni vet, mest från dock...) borde jag veta bättre än att dra generella slutsatser utan att kritiskt granska källorna. Speciellt här där folk enbart dömer mig efter mitt ursprung och hår. Men när Minako bjuder med mig på ett japanskt party känner jag direkt lukten av sushi, soya och ris, hör kampaj, itatakimas och sayonara och min hjärna processar mina shopstick skills. Men partyt blev inställt och Minako och jag anordnade en härlig Sugar and Movie Night med glass i smakerna Strawberry Cheesecake, Banana Split och Moose Tracks!

Tänkte att alla vänliga själar och tappra försök att vara vän med den svenska flickan borde bli belönade, därav veckans nyhet som förhoppningsvis är här för att stanna...Veckans bästis!
Veckans bästis: Franske Eduard sedan vi träffades förra fredagen har övergett sina landsmän i förmån för att sitta jämte mig i klassrummet. Han är bekant med Mike, som sa att Eduard visste mitt namn redan efter andra veckan här och trots att vi tar en kurs tillsammans aldrig har visat tecken på igenkännande. Men efter Halloweenfesten på Precopeo är vi bundisar och jag gör mitt bästa för att förstå hans franskinspirerade engelska.
Bubblare: Det finns otaliga aspiranter, men starka kandidater är Wicho, Fluff-Jose (en ny Jose) och Aldo. Själskrivna bästisar är Mike, Georg och Minako som är mina bundsförvanter här.