Vardag i ett annat tempo
Du får en spark i magen. Sängen skakar. oljud skär i dina öron. Du vänder dig om, kisar. Två enorma ögon stirrar otåligt på dig. Ingen chipmonk, ens med anabola, kan utföra det där. Du nyper dig i armen, tyvärr gör det ganska ont och du förstår att det här inte är en mardröm. Det är din vardag.
Att komma tillbaka till Camp Anne var nervöst och konstigt, med tanke på att det inte fanns några campers när jag åkte därifrån. Men de tre veckorna jag spenderade var himla roliga och mycket lugnare än McAlister. Inte att det var slappare, bara ett lugnare tempo, mycket for att mina campers var äldre och vi inte tvingades följa schemat slaviskt. Dagen började med att stiga upp kl. 7.00, göra mig i ordning, 7.30 väckte vi våra campers, tänder borstades, blöjor byttes, sängar bäddades, kläder kläddes på och kl. 8.00 stod vi i Meds.kön för de många mediciner många campers fick. Frukost som ofta bestod av flingor i olika former, färger och sötma. De som var på OD (on duty) på kvällen städade stugan medan andra counselors smetade in campersarna i sunscreen. Aktivitetstiderna var mellan 10 och 12 samt 15 och 17, däremellan åt vi lunch och vilade på resthour (när även personalen hade en timmes rast, ja tack!!). Aktiviteterna var schemalagda, men mer som rekommendationer då vissa campers nöjde sig med att spela basket dagens alla timmar i två veckor. Vi kunde välja mellan Arts&Crafts, Music, Sprot, Nature, Lake (båttur på vår sjö) och Pool. Efter dinner hade vi en relaxstund innan vi kl 19 samlades för kvällsaktiviteten, som varierade men alltid innehöll dans. Jag hann med Valentines Day, Wacky Olympics, Pyjama Party, Skattjakt, Sjörövarkväll osv. Kl 20 stod vi i kön för meds igen, för att sedan gå till vår cabin där vi duschade våra campers, tänder borstades och pyjamas kläddes på. Var jag på OD skulle jag hjälpa campersen med toa besök eller hålla dem uppe (campern under mig vaknade vanligtvis kl 4 på morgonen och stirrade storögt på mig, vilket inte var så kul att vakna till, nöp andra campers och ville ha upp oss?)
Varje kväll serverades OD food i Dining Hall, vilket varierade mellan godis (mängder), glass (olika sorter, strössel, kola- och chokladsåser och annan topping), pizza, ostbricka (lyxost, kex och frukt), cookies (hembakta M&M kakor, Peanutbutter cookies och de obligatoriska Oreos, självklart ett antal mjuka kakor och Brownies också), chicken, Indian food osv. När som helst kunde vi också äta rester, käka Poptarts, frukt eller vad vi kunde hitta i de 6 kylskåp som fanns för personalens förfogande. Maten som serverades var bra, i alla fall med tanke på att den serverades till över 250 personer. Måltiderna var uppdelade i två pass, vissa campers åt puré men de flesta åt chopped food. Så innan jag kunde äta fick jag finfördela en hamburgare till lagom stora partiklar. Jag fick se till att min ena camper åt lugnt och inte för mycket, medan min andra åt väldigt lite och långsamt. Sen kunde jag kasta i mig lite mat.
Vi hade flera underbara campers, min första session bestod av medelålders män (mentalt handikappade) som var helt fantastiska!! En av dem tog rollen som chefsassistent i vår stuga, var med på möten (höll i dem) och gav oss extra OD om vi gjorde något fel. En annan höll koll på och hjälpte mig med min andra camper som ofta vägrade göra saker. En camper sa "Erika, you can't go home. I will miss you. Stay here, you can't leave me with the idiots!". Som sagt var allt normalt och ingen blev förvånad över något. Nakna campers som springer fram och tillbaka, campers som välkomnar dig med en slick på kinden och drar dig i håret, någon som vrålar ?SHOOOUUT? högt och tydligt. Som jag nämnt har det varit svårt att få tillräckligt med sömn, under den lediga tiden åt vi och umgicks, vilket var viktigt för att inte förlora förståndet. Det var också svårt att sova till alla ljud, snarkningar, rapar och fisar.
Lämnade lägret med blandade känslor och en ?superman? cowboyhatt, yee-haa! Camp Anne har varit en galen värld (bokstavligt talat), det onormala har varit normalt och jag är osäker på om det är riskfritt att släppa ut mig i civilisationen igen. Ska göra ett tappert försök, men det kommer att vara svårt att förmedla och berätta om hur jag har haft det i sommar. För det returners (counselors som varit där förut) berättade innan alla campers kom skrämde mig rejält, men nu skrattar jag bara!
