Pills and Margarita
En bit in i november och vi tar av oss kläderna. Veckan har varit varm, runt 26-28 grader dagstid och till och med en kortärmad jacka är för svettigt. Men hösttecken har börjat visa sig. Gräset runt vår beachvolleyball court börjar vissna och bladen på ett litet träd i närheten av solskyddet utanför mitt hus skiftar i rött och gult. Träden har något mindre lövtäthet, men till marken faller inte löven, utan bruna bönliknande frön. 
Jag tog tag i min förkylning och lättade trycket över näsan med några tabletter som gjorde susen och sövde mig. Har med andra ord tagit det extremt lugnt i veckan och varit himla trött, kanske för att tre veckors hårt pluggande sög musten ur mig. Lyckades bli bäst i klassen på min sista exam! Nu har vi flera grupparbeten kvar och i princip hela söndagen spenderade jag att sammanfatta en artikel och förklara fenomenen med organizational politics. Trots min matthet orkade jag med middag med Minako, Georg och grannen Jose som vi inte träffat på länge på Rib Hut som på onsdagar serverar texan size ribs för 1.50 $. Jag satsade istället på hemmagjorda Curly Fries, som måste vara den mest onödvändiga formen på pommes frites.
I torsdags kväll, efter min föreläsning kom jag hem till ett tomt bo, då Minako övergett mig för en jobbmässa i Boston. Jag hyrde en B-movie om en amerikanska som istället för att gifta sig med sin trolovade advokat i Mexico, söp sig berusad och gifte sig med en mexican, såklart vid namn Carlos. Nej, mor och far, ni behöver inte oroa er, haha! Vaknade utvilad, men fortfarande trött på fredagen. Robin, Georg och jag promenerade ner till Downtown för en sen lunch, där vi betalade $ 6 var för en kina/mexicansk buffé. Vi tog en kaffe på ett fancy café och traskade hem i värmen igen. Killarna som har bilen skulle möta upp någons klasskompisar vid gränsen till Mexico och gå till något trevligt ställe i Juarez, men tappade bort dem. Robin och jag fick senare skjuts med Mike och David till gångbron. Det tog ca 7 minuter att traska över den och vi kom genast in på bargatan, La Juarez. Vi skulle hitta till Kentucky Bar, före detta Tommy's Place, där Margaritan uppfanns. Nedan följer historien om den populära dryckens uppkomst.
"Francisco "Pancho" Morales is said to have invented "his" Margarita on the 4th of July 1942, in Ciudad Juarez, Mexico, which lies opposite El Paso, Texas across the US border.
A customer came into the bar where Pancho was working, called Tommy's Place, and asked for a Magnolia, which he didn't know how to make. And so Pancho, like most bartenders in this situation, made up what he didn't know. Pancho gave the customer the newly created drink, and named his creation after the Spanish word for Daisy, which is Margarita.
The Morales story continues, in the pages of "The Book of Tequila" by Bob Emmons:
"Pancho was a teacher in the Juarez bartenders school, the drink was soon well-known all over the state of Chihuahua."
But in Pancho's obituary, which was carried in an El Paso newspaper, it says:
"Gabriel Morales, said on Thursday his father never patented the drink and made no money from it. He later emigrated to the United States and worked as a milkman for 25 years before retiring in 1981... ...Morales said his father never boasted about his invention, or even particularly liked the drink. "He was always more proud of being a milkman, and of being a good father, husband and grandfather.""
Robin frågade två tjejer efter baren, men de svarade på spanska att de inte talade engelska. Så jag gjorde ett försök på min excellenta spanska och de tittade på varann och pekade snett uppåt. Vi var tydligen utanför... Men vakten släppte inte in oss med anledning av att det var fullt. Så efter en lång väntan släppte han tillslut in de två utlänningarna och vi träffade vårt gäng, som efter två minuter var redo att gå. Ganska glad över det, då jag inte alls är förtjust i Margaritas, dom ser läskande goda ut, men smakar förskräckligt illa av nästan bara tequila. Vi gick vidare och styrde stegen mot Open. Som tur var träffade vi Wicho's syster med följe som sa att vi var på fel väg, så det var bara att vända på klacken. Efter en stund anslöt även Wicho som lärde mig mexicansk dans och köpte mig en kawama (eller något med liknande namn) som lika gärna skulle kunna kallas kamikaze, då det är en enliters flaska öl. Vi hade kul och det var roligt att vara ute med nästan hela gänget och som av en slump kom de förlorade klasskompisarna också till Open, liksom österrikarna vi har träffat på några gånger tidigare. Mentaliteten är så mycket trevligare i Juarez, folk stirrar, men är inte lika på och inte i behov av underhållning som här. Folk är genuina, trevliga och något blygare. Vi lyckades kommunicera på min felfria spanska och en hel del icke verbal kommunikation och kroppsspråk med de gamla bartendrarna som kom ihåg oss från vårt förra besök. Jag blev medbjuden på en sorority-dinner på lördagen, men bangade med ursäkt att jag inte skulle palla all inbördes beundran och "du är bäst, nä du är bäst, nä men du är bästast" anda. När baren stängdes och vi tog farväl av nya och gamla vänner gick vi mot bron. Mitt på träffade vi en man som enbart talade spanska men sa att vi var fel ute och gick med oss för att hitta rätt bro. När han utanför ingången till bron sträcker fram handen och säger "dinero" tittar vi tveksamt på varann. Han viftar bort sedlar och dollar och vill ha mynt. Skumt värre tyckte vi men det var inte läge at bråka. När han hade fått alla mynt han ville ha, gav han tillbaka mynt till var och en av oss och det visade sig att han tydligen hjälpte oss att betala i de automatiska kontroller som kräver 30 pesos att passera. Väl hemma i USA hade killarna tappat bort bilen och vi hjälptes åt att leta upp den. Efter sisådär 45 minuter satt vi på Carls Jr. och åt nattamat och onsdagens Curly Fries slog av ännu onödvändigare Criss Cut fries.
Jag pluggade halva lördagen träffade halva gänget för en sen sushilunchm på Yamato. Vi skiljdes åt och Robin, Juho och jag gick upp till mig för att boka biljetter till Thanksgiving. Skrattandes kom vi fram till att vi kommer fira denna högtid, med förhoppningsvis de andra killarna om deras bil håller, de ensamma och spelberoende i Las Vegas. Vi ska bo i en pyramid på Luxor Hotel! Det ska bli väldigt roligt att fira en otraditionell Thanksgiving och för mig spelar maten ändå ingen roll, jag äter ju inte kalkon. Efter en kaffe nere hos Georg samlades vi alla senare på kvällen i min nystädade och välmoppade lägenhet innan vi skulle fortsätta förra lördagens bar hopping. Men kom inte långt då vi trivdes så bra på Cincinnati Bar och åt oss mätta på jordnötter.
Som sagt har söndagen bara gått åt till studier, ett telefonsamtal med hemmet (hemhemma) och en sen kaffe med Georg på vårt coffee house för att hålla oss vakna då vi ska hämta Minako på flygplatsen i natt. Vi passade också på att planera jul-roadtripen och det verkar som att vi vill se samma saker. Förmodligen spenderar vi nyår i San Fransisco och därifrån åker jag vidare till, jag vet inte än, och Georg bilar hem.
