fai

Förra torsdagens stora utmaning, den muntliga presentationen, gick smärtfritt och utan ett leende sa vår professor allt annat än entusiastiskt "that was veeery good" när vår 360-degree performance appraisal på påhittade Chuy från Chico's Tacos redovisades. På torsdagar 7.20 pm slutar min arbetsvecka och helgen börjar. Vi åkte med Travis, en av våra grannar, till den italienska grillen Carino's, där Hector jobbar (har nämnt deras breadpudding innan) för att träffa Travis storasyster med vänner. Har ju tidigare talat om att allt är så stort här, vilket gör att när tallrikarna är enorma, ser portionerna små ut. Tur dock att vi åkte bil för vi stapplade ut från restaurangen, överfulla med pasta och husets sallad. Mina inhemska vänner ringde och sa att de väntade på Black Market, som vi gick till efter ha lämnat våra boxar (med mat vi inte orkat äta upp) i vårt kylskåp och minderåriga Travis utanför hans lägenhet. Klockan närmade sig två när vi hoppade in i Wicho's bil för att gå på efterfest, men precis när vi parkerat ringde folk och sa att vi borde åka, för polisen var redan där för att tömma lägenheten på folk. Så in i bilen igen och Georg, Wicho, Jose och jag gav oss vidare till nästa fest, som inte ens hann börja då en full tjej backade in sin bil i en annan (nej, jag åker inte med folk som har druckit!). Vidare till en riktigt sunkig lägenhet inte allt för långt hemifrån där massa mexicaner satt och spelade kort och skrek massa saker på spanska, med rädsla för baciller och att drabbas av oförklarliga sjukdomar väntade Jose och jag utanför, men tror att smittorisken var lika hög där.

Georg och jag äter frukost i parken när Hector ringer och säger att något har kommit emellan och att han inte kan ta hand om oss, som tur är har jag alltid en plan B, så Minako och jag tar bussen till Downtown, inte eftersom det är särskilt långt, men min rumskamrat är inte så förtjust i att gå. Vi är i stort behov av föda och styr stegen mot den första "restaurangen" med asiatisk mat. Sätter oss i den lummiga parken mitt i stan, tittar på duvorna, äter flottigt fried rice och förundras över vem som kom på att ha en fontän med tre krokodiler i glansig glasyr mitt i El Paso. Nya krafter och runt hörnet hittar vi en riktigt trevlig kinarestaurang och bestämmer att vi får gå dit nästa gång. Vi spenderar otaliga timmar, roade av känslan att vara någonstans i Mexico, snarare än i Texas då skyltar är på spanska, affärsinnehavarna pratr spanska, skyltdockorna har J.Lo rumpor och modet är, modet är inte som hemma. Men det är mysigt, exetiskt och skorna är billiga. Vi behöver ny energi och hittar till en cafeteria som ser genuin ut. Vi har hysteriskt kul och jag kan inte för en sekund förstå att folk tycker att Minako är tyst, blyg och oskyldig. En mamma vid bordet tvärsemot kliar sig i skägget (ja, fjunig dam!) och borstar bort smulorna från några av sina magar, medan sonen beställer en tredje cola och blandar i lika många påsar sötningsmedel. På bussen hem tittar Minako storögt på de fina villorna och säger att hon ska gifta sig rikt, bo här och vi bestämmer att vi ska bli grannar. Vi möter upp vår internationella crew och äter på El Taco Tote, där vi skrattar åt Georg och hans kärleksbekymmer, då flertalet killar har fallit handlöst för denna mystiska, långa, stiliga européen. Vi kör förfest hemma i Capitan och går till Kush på hörnet av vår gata, där Mike får upp ögonen för Thomas från Tyskland...

Efter att ha blivit påmind om Ragunda och faktumet att det har gått ganska precis ett år sedan vi rullande in på Centralgatan för första gången och träffade våra värdfamiljer utanför kommunhuset, kom jag att tänka på likheterna mellan två fantastiska städer (ja, jag räknar Hammarstrand som en stad!). Bergen, älven, träden, huvudgatorna och människorna. Dock är bergen här karga och täckta av torr rödbrun sant till skillnad mot Ragundas gröna guld och Elefantberg. Rio Grande som utgör gränsen mellan Juarez, Mexico från El Paso, USA precis som Indalsälven skiljer Böle och Döviken. Hösten har försprång hemma i Sverige, men börjar närma sig även här och jag antar att björkarnas löv sakta börjar gulna och det gröna guldet faktiskt förvandlas till guld. På min sida av världen händer det samma, palmbladen ser blygsamt bleka ut på grund av torkan. På samma sätt som Mesa Street går rakt genom stan och kantas av affärer, caféer, restauranger, barer, mataffärer, pizzerior, bensinmackar, copyshops, busshållsplatser och annat går Centralgatan tvärs igenom Hammarstrand, dock är Mesa något längre (med ett par mil). Gällande befolkningen vet de flesta av er redan hur varmt jag känner för de mångkulturella invånarna både i El Paso och Raguda, trots att El Paso har ungefär 467 gånger så många medborgare än Hammarstarand, är det något speciellt med deras välkomnande och sätt att få mig att känna mig som hemma. Och för en söderlänning kan bred jämtska vara lika svårförståeligt som spanska med nordmexicansk accent.

Ser ni inte likheten!?



Lördagens plan om att åka över till Mexico förstördes på grund av signaturer som saknades och behövs för att komma tillbaka in i landet. Istället träffades vi för frukost på ett mexicanskt ställe, där Menudo serverades till dem som ville bota sin bakfylla och tacos med otrevliga delar från får. Jag åt en massa märkliga saker som faktiskt smakade riktigt bra, men undvek dom färgglada grejerna i yoghurten. Rastlös och gick till parken för att bättre brännan, på vägen tillbaka var det liv och rörelse överallt, eller rättare sagt hysteri eftersom det var football's match på kvällen och hela El Paso tailgate-ade. Under dessa tailgates är det tillåtet att dricka alkohol offentligt, folk sätter upp partytält i UTEP Miners färger vid vägkanten, utanför affärerna, parkeringar, överallt! Georg och jag tog en långfika i hans vardagsrum och njöt av AC'n för det var så fruktansvärt varmt ute, innan det var dags att göra mig i ordning för kvällens äventyr tillägnad Minako och hennes japanska vän med sällskap från Las Cruses- KARAOKE! På vägen dit övade vi på Hey There Delilah, men samtliga lovade dyrt och heligt att inte sjunga, i alla fall inte på scenen. Tack vare en fullsatt utomhuskaraokebar kunde bara våra vänner med röst uppträda med mina nya favoriter Kings of Leon, men lyckligtvis bröt vi löftet om att inte ge prov på våra vackra stämmor och sjöng som galningar vid bordet.

Söndag morgon och vi hämtas för en sen frukost på Cici's Pizza, som är en buffé a la Barca, med sallad, pizza (tom med mac and cheese som topping), pasta, efterrätter och allt detta för under 5 dollar. Jose berättar att hans och Mike's rekord än så länge är 28 pizzaslices och såklart fick de plats med både för- och efterrätt. Trots att vi var fyra personer slog vi inte rekordet, även om Minako åt en hel del. Spenderade stora delar av söndagen att plugga för veckans quiz och tre exams, men självklart tog jag time off och följde med Georg till vårt nya coffee house ett kvarter bort. Georg fortsatte kvällen flitig studerande med hyper efter kaffe gick jag över till Jose där de andra hade filmkväll. Men väl framme i the New Yorker, som hans lägenhet heter, var det bara han där, men vi hade trevligt tittandes på kort från Thailand-Ragunda, hans turnéer, lyssnandes till Planetaindigo's låtar och Swden-Thai, mai pen rai, som han ända sedan dess gått och sjungt på.

Följande veckan gick i studiernas tecken, då jag hade exams på tisdag, onsdag och torsdag, självfallet utöver mina vanliga lektioner, grupparbeten och andra förpliktelser. Hann ändå med veckans pizza, restaurangbesök med Jose (grannen), Georg och Minako. När jag på grund av klädbrist tvättar på tisdagen blir jag riktigt orolig av flertalet missade samtal från Gelex och lyder hennes textmeddelande "Ring mig!" och tror såklart att något hemskt har hänt. Något försenad springer jag till min kvällsclass, samtidigt som jag försäkrar mig om att Jesus kan hämta Gelex på flygplatsen på fredag. Nu, the word is on the street att ännu en svensk flicka kommer att ta El Paso med storm. Har inget mer att säga om veckan än att det var lättare att skriva listor på vad vi skulle göra under helgen än att svara på examens multiple choice frågor. Militären hade rekryteringsdagar på skolan, de visade upp fordon, spelade en klatschig låt och betalar för universitetsutbildning till dem som går med i armyn. På torsdagen efter min sista exam är jag oerhört lättad, exalterad över morgondagens besök och hungrig. Träffar på Jose som kör mig till mataffärerna och vi bestämmer att kommande lördag är lördagen han ska få smaka på svenska pannkakor, riktiga pannkakor! Lika förväntansfull han är över dem är jag över att Gelex är på väg och att Jose är en sann mexican och bär korgen och sedan påsen innan han öppnar bildörren åt mig. Jaja, fick trots allt sätta på mig säkerhetsbältet själv. Ganska nöjd leder jag några timmar senare tåget, tätt följd av Georg och hela internationella grabbgänget mot Black Market där vi möter upp de andra vännerna innan vi går vidare till Kush. Kvällen blir bra, men kan mest bara tänka på vad som väntar dagen efter.

Vaknar onödigt tidigt, viker handdukarna en extra gång, synar skrivbordet och skickar ett SMS till Jesus. Han kommer en stund senare, stannar utanför the New Yorker där vi hämtar upp Jose och Alex. Utanför flygplatsen ser vi en himla tjock, rödhårig inte allt för vacker kvinna och jag ler stort, beordrar Jesus att stanna bilen, för där är min vän. Tystnaden och deras ansikten var obetalbar och lättnaden när de såg den riktiga Gelex var roande. Vi gav oss av och vinkade till Luis i bilkön. Vi åkte till Village Inn på westside för en frukost med gänget och även Jose (#3) anslöt. Jesus, Jose, Gelex och jag åkte sedan vidare till Downtown där Jesus visade oss runt. Vi tog svängen förbi mitt all time favourite ställe, the fake Scenic Drive, där världen ligger framför dina fötter, vinden blåser i ditt hår och en staty liknande Washington Memorial markerar Rocky Mountains södra spets. Vi lämnas av utanför El Taco Tote och äter mexicansk snabbmat och precis som vanligt bränner läpparna när vi lämnar restaurangen. Efter lite shopping, vila och mat går vi till Western Beverages, vår lokala spritaffär, där de kvällen till ära serverar provsmak på dryck, en kock går runt med förrätter och sedan ett åskoväder omringar oss skjutsar en medarbetare hem oss, vilket är i princip över gatan. Ja, jag sa ju att Gelex skulle ta El Paso med storm och bevisar samtidigt att USA har världens bästa kundservice. Det klarnar upp och efter förfesten hos Georg ger vi oss av mot eastside där Mike och nån tjej har sitt födelsedagsparty. En fin trädgård rymmer en stor pool, DJ och massa människor, med mörkt hår och Gelex och jag lyser upp mörkret med ljust hår. Alldeles för tidigt kommer polisen och alla blir utkickade, Jose kör oss till den blinda killens hus (kommer aldrig ihåg hans spanska namn) för en efterfest som vi lämnar ganska snart för en välförtjänt nattsömn.

 Sovmorgon och Jose gav nästan upp hoppet om nylagade pannkakor. Men vi svenskar håller våra löften och tider och det var den bästa frukosten jag ätit på länge. Vi försökte spara några till Minako och Georg som var i White Sands, men det gick inget vidare. Vi åkte till Cielo Vista för att handla rosa saker till kvällens överraskningsfödelsedagsparty innan vi hämtade delar av gänget hemma hos Alex. Vi tog en sen lunch på Chili's och Gelex fick träffa Hector och en mindre stressad Mike, som tackade för presenterna (en rosa mjukgris, swedish fish, sugar babies, Mike & Ike godis och ett hemmagjort kort). Vi sightseeingade till eastside och Jesus hus där vi hängde ett tag, träffade lillebror Diego som klippt bort sitt fluffiga hår och inte längre passade att spela tönt i en collegefilm. Ett snabbt varv på Walmart för att köpa de sista detaljerna till the Pink Party och föda. På en halvtimme var Gelex och jag uppklädda, festsminkade och redo att möta kvällen i rosa. Vi hade väldigt roligt på festen, tjejen var väldigt överraskad trots alla bilar utanför huset och alla var där. Men efter missförstånd, falskt gossip och att några av våra mexicanska killarna började bete sig som tonåriga tjejer valde vi att åka hem. David, som är Mike's pojkvän (well, tveksamt om de fortfarande är ett par efter helgens bravader...), skjutsade hem oss och lovade oss skjuts till flygplatsen i fall den tilltänkta chauffören fick förhinder.

Vi väntade en kvart på Luby's innan vi fick tillgång till en väl tilltagen lunchbuffé för 8 dollar. Vi kände oss som riktiga amerikaner och jag var tvungen att byta om till något mindre tajt innan David kom. Gelex åkte hem, helgen gick alldeles för fort och jag var rastlös. Gick upp till fake Scenic Drive för att vara närmre henne och vinka hejdå. Satt och solade när Jose kom förbi med energi i form av socker och fett i en fancy drink från Starbucks, musik, snorpapper, tröst för att Gelex åkt hem och ursäkter för gårdagens beteende. Hängde där ett bra tag, avböjde biobesök med gänget på skolans bio och skjuts hem. Som vanligt träffades jag och Georg över en bit mat för att tala igen helgen och han var riktigt less på Mike's ständiga kärleksförklaringar. Efter att vi tagit en kaffe ringde mina vänner, träffade dem utanför grinden till Miner Village och de gav mig hårda, långa kramar och chocolate Kisses med mandlar i, allt för att pigga upp mig! De internationella grabbarna drog sedan in mig i Radeks lägenhet, och erbjöd istället för kramar och choklad, pizza, öl och tv-spel.

Efter en hård vecka, med mycket tankeverksamhet och processande av information och möjligen än ännu hårdare helg med förvirring pga det svenska språket och all excitement kände jag mig ganska sliten på måndagen. Det började bra med att min professor var allt annat än glad över resultatet på vår exam. Men jag behövde inte oroa mig, då jag med tilldelade extrapoäng för närvaro fick ett av classens få A'n. Kände mig orkeslös och tog en tupplur innan jag gick till vår bookstore, köpte två kartor och gick upp till fake Scenic Drive för att ringa in besökta länder och planerade besök. Kvällen avslutades för ovanlighetens skull på vårt coffee house där det bestämdes att Wicho skulle ta med oss till Juarez på fredagen, för restaurangbesök och barrunda. Hemma igen visade Minako en lapp från en nyss äten lyckokaka som löd "A blonde from afar has something interesting for you" och vi undrade båda vad det var för intressant jag har.

Tisdag idag och lektionerna var inte särskilt intressanta alls. Gick hem till Jose under min 3 timmars rast för att omhändertas av honom och Jesus, då jag kände mig energilös och ganska illa däran. Jesus var tvungen att åka hem och Jose bjöd på botemedel i form av glass på Coldstone, där någon random guy bjöd på gratisbiljetter till en smygpremiär för en ny Hollywoodfilm. Efter sista föreläsningen träffades Georg, Minako och jag för veckans coffeenight, där vi stötte på Jesus igen. Han sa att jag såg dålig ut, att jag kändes varm, att han var orolig över mig, då ingen av dem är van vid att se mig utan ett leende. Äsch, charmör försökte jag, men no offens svarade han och sa "du ser förjävlig ut". De vill inte se mig såhär och han lovade att ta hand om mig om jag blir sjukare. Så efter allt skvaller gick jag och köpte botemedel mot förkylning. Hoppas det fungerar! Bara en föreläsning och grupparbete imorgon och sen ska vi ta bussen till Cielo Vista, hem till Jose för Movie- and Sugarnight, då vi ska bjuda på marängsviss. Ser fram emot det!