fai

Ännu en vecka karaktäriserad av midtermsstudier men tack vara instant coffee o swedish fish (röda godis fiskar) pluggade jag effektivt hela veckan hög av koffeinkickar och sugarrushs. Examen skulle enligt min professor vara enklare än föregående, men jag höll absolut inte med om det. Fick ett riktigt bra resultat på senaste examen i min Human Resource class (tur eftersom det är mitt major) och var bland de 10 bästa av ett 100-tal elever, att utlänningen scorade högre än de inhemska irriterade endel av lokalbefolkningen, men mitt team var bara nöjda och lovade att tvinga mig jobba ännu hårdare på våra team exercises. Mitt HR-team är utan tvekan den bästa gruppen av alla team i mina classes och trots den udda skaran vi har himla kul tillsammans, vilket vår professor värdesätter högt, högre än våra medstudenter som störs av våra höga röster och glada tillrop när vi ännu en gång belönas med ett A på våra assignments. Gruppen består av en partyglad trebarns mor, en latina med massa bra idéer men problem att kommunicera dem, en hårt sminkad ung nybliven mamma med höga klackar, en amerikansk kille erfarenhet från petshop business och aktivt smygkristen, en mexican som världens roligaste och har en lockig syntartofs och den exotiska utbytesstudenten från Sverige! Tofskillen och jag har precis samma humor och kommer förlorar lätt fokus från uppgifterna, men vi i gruppen "Human Capital" lyckas ändå som sagt alltid knipa ett A. Vår professor har bred sydstatsdialekt och är mer av en stand up komiker än en professor. En äldre kvinna kommer oftast till föreläsningen med någon form av snack, nyligen fylldes salen av doften av nypoppade smörpopcorn.

Måndag och jag var glad över att få tillbaka Georg! Vi tog en sväng till den nya outletten där jag verkade som smakråd för Georg behövde i princip köpa en helt ny garderob, då hans ryggsäck blivit förväxlad i taxin "by accident" i Mexico. Han berättade om kulturevenemangen och hur han nästan sattes i fängelse men lyckades smita från polisen efter ha misslyckats muta dem, då han inte hade cash. Vi stötte på Mike som jobbade och han sa att jag skulle följa med honom till Juarez på fredagen och att jag inte hade något val. I veckan hade vi en international food fair, där Minako och jag köade i 20 minuter för att köpa kuponger för 50 cent styck. Vi smakade på kinesiska nudlar, mexicanska gorditas och sweetbread, french toast och stank vitlök i timmar. Samma kväll samlade vi våra internationella vänner och traskade över Mesa för att hälsa på Mariano på Yamato. Våra japanska experter tog kort när finska Juho åt med pinnar och sa "not polite" när jag körde ner pinnarna i risskålen medan jag tog en klunk vatten och de visade hur skålen skulle hållas för att minska spillrisken. Sushin slank ner snabbt och mättnaden gick över fort så vi tog svängen till mataffären Albertssons. Väl hemma igen använder vi för första gången ugnen för bak av Blueberry Muffins och vår första riktiga Sugar Night.

Flyers om gratis event och mat i Summit Hall, vår reception och Miner Villages gemensamma allrum, lockade oss att på torsdagskvällen lyssna till en rolig poliskonstapel som predikade om effekterna av "drink and drive" vilket behövs här borta. Missade dock första 40 minuterarna då jag hade föreläsning. Polisen sa i princip att alkohol var den värsta drogen och såg hellre att marijuana skulle legaliseras. Hmm, ja i vilket fall serverades Root beer Floats (cola med smak av tandkräm och en sjunkande kula vaniljglass) och pizza från Domino's. Vi köade ännu en gång för mat, säkert över en halvtimme för en pizzaslice som egentligen bara retade aptiten och gjorde oss hungrigare. Efter en stunds piffning och risätande gick vi till TecaThursday, skolans billiga öltorsdag där den mexicanska ölen Tecate kan köpas för en ynka dollar och vi träffade bekanta och fick nya vänner. Mäktigt hur populärt det är att vara utlänning! Vi gick som alltid vidare till Black Market där alla utom jag fick visa ID till följd av att jag har varit där så ofta och blivit mer eller mindre bundis med dörrvakten. Coolt tyckte vännerna, tragiskt kände jag. Sa farväl till fransmannen med det färgglada namnet Bruno som varit här och hälsade på, men nu skulle bege sig hem mot Paris. Hängde med Hector, Jesus, Mike och hans vänner och fick som god terapeut lösa pojkarnas kärleksbesvär. Mike är heeeelt underbar och tar verkligen hand om mig, utan att vara för mycket som många mexicaner har varit på sistone. Sedan Jose och jag gick tillbaka till att vara just friends (Gavin DeGraw-feeling att dela med Hanna och Nathalie) flockas pågarna runt mitt "blonda" hårsvall och min fascinerande accent och lovar mig guld och gröna skogar i form av gratis drinkar och greencards, övervägande del mexicanska sådana. Oftast kan jag hantera situationerna, men när en kille självsäkert försökte få min uppmärksamhet och använde den sämsta raggningsrepliken hittills och sa att vi skulle få väldigt vackra barn tillsammans tappade jag tålamodet vinkade till mig Mike som kom till min undsättning. Det är roligt, lärorikt och fördelaktigt, men en smula ansträngande att alltid vara center of attention. En av kändisskapets baksidor, haha!

Jaja, ni som klagar på julstressen hemma och skulle sannolikt inte palla att bo här just nu. Julskyltningen har varit framme ett bra tag och trängs med Halloweendekorationer, masker och kostymer. Det är ännu ett par dagar kvar till Halloween, men vi har firat helgen lång! Fredag klockan 11 am hämtar Hector mig för skojakt, då flip floppen är lite väl ventilerande nu. Hittar muy muy fina zapatos, men har ingen lust att betala $ 200 för ett par skor, så vi fördriver tiden på Dillard's tantavdelning där vi skrattar åt "modet" och leopardpäls klädda muddar på röda och gröna koftor med glittriga julgranskulor, snögubbar, paket, tomtar, älgar och annat som hör julen till. Vi hämtar Minako efter hennes föreläsning för en lunch och en trip till the Halloween store där kön är minst 30 meter lång. Folk spenderar sjuka pengar på kostymer och dekorationer för en högtid som utdragen bara varar en knapp vecka. Vi hittar en enkel förklädnad till kvällens festligheter som på många sätt påminner om er därhemma och far hem igen. Min polismössa representerar vår Halloweenfest i Barcelona, där vi fick besök av polisen, om våra poliser i Nawanghin som direkt leder tankarna till Halloweenpartyt i Deadbay! Som sann husmor böjar jag vispa och vips är Minakos två tårtor färdiggräddade och redo att provsmakas. Den ena tårtan var alldeles röd och lämnade sköna spår på tungan, vilket gjorde min sockerberoende vän salig. Mike hämtar mig och som vanligt är jag lyrisk över att passera gränsen till Mexico, det är faktiskt en häftig känsla och kan inte överhuvudtaget jämföras med varken Finlandsfärjan, Öresundsbåten eller Svinesundsbron. Mexico känns by far mer exotiskt än hederliga Scandinavia. Mike kom utklädd i röda trikåer, små tajta gula shorts och tajt linne dvs som El Chapulin Colorado, "den röda gräshoppan", en mindre intelligent superhjälte från Mexico eller möjligtvis någon annanstans från Latinamerika. Han skapade mycket uppståndelse och jag kände mig som en riktig make up artist när jag i bilen, vid varje rödljus eller stop sminkar hans ögon mörka och mystiska till ljudet av Britneys Gimme More. Alla tjoar och tjimmar efter oss och en man rusar ut ur sitt hus och erbjuder oss att parkera på hans tomt. Trots den långa kön till clubben Precopeo (förfest på spanska, se vad jag kan!) glider vi förbi i VIP-kön och hälsas vänligt av de stora dörrvakterna. Alla var utklädda och snart kommer Wicho iklädd glittriga röda trikåer a la konståkning med hockeyfrilla. Jag stötte på flera bekanta, bland annat österrikarna vi träffade för några veckor sedan, men hade problem att känna igen många under deras masker och förklädnader. Efter stängning åker vi tillbaka till El Paso där vår efterfest nyss fått besök av polisen och kostymerade ungdomar strömmar ut ur huset. Vi åker vidare till nästa efterfest, ett övergivet och utspökat hus på eastside där en hårdrocksgrupp står och spelar i vardagsrummet. Kan inte hålla mig för skratt för det känns som jag är med i en musikvideo. Vi ger upp och Mike skjutsar hem mig, det var trots allt bara fredag och morgondagen skulle bli en stor dag.

Minakos 22:a B-day firades med pompa och ståt av nära och kära och började med en pannkaksfrukost. Jesus som gentlemannamässigt tilltalar mig vid namnet Sweetheart har aldrig varit mer ackurat med tanke på hur mycket socker jag har fått i mig den här veckan. Tanken var att bjuda Minako på en svenskinspirerad tårta, men istället för Swedish Cake blev det Sweetish Cake för tårtorna smaksattes och dekorerades med vaniljtapioca pudding, choklad kräm, icing, mer choklad varav den ena pryddes av en pumpa gjord av orangefärgat socker. Vi åkte med Travis, Yoshi och Robin till Walmart där ingredienserna till kvällens middag inhandlades och som ni kan se fann vi de största majonnäs och soja förpackningarna någonsin! Tack för hjälpen mor och far, för Minako älskade sin svenska present tillika ett halsband från SNÖ. Höstens sista stora game hördes utanför och grilloset smög sig in genom fönstrena, men vi valde att strunta i tailgatingen den här gången och vi tillagade istället japansk mat. Yoshi som extraknäcker i en bar hjälpte mig och lagade något jag inte kan uttala namnet på medan jag rullade sushi, vilket Minako aldrig hade gjort tidigare. Jag fick riktigt bra betyg och när skolan lugnat ner sig ska vi ha en Japanese Night för våra mexicaner. De internationella vännerna och Mike med pojkvännen David avnjöt mat och tårta och alla inbjudna tvingades signa varsin ballong som jag yrvaket hade blåst upp innan frukost och orsakade andnöd. En stund efter 9 pm är Mike tillbaka, denna gången i tajta jeans, döskallelinne och långt hår. Vi åker till Halloweenpartyt i huset som kallas Castilliero, Minako traditionellt klädd i japansk outfit, Yoshi som modern japan, dvs utan costume och jag som gårdagens polis. Efter ett tag satte festen igång på allvar och Jello-shots i olika färger serverades. Någon skriker "Pooolice" och hela festen tystnar 60-tal mexicaner är helt tysta (ovanligt) i flera minuter tills "they are gooone" hörs och musiken börjar spelas igen. Numer är det ingen classy fest utan minst ett polisbesök. Mike's granne och arbetskamrat på gymmet är slående lik hunken Orlando Bloom, men oerhört svår att förstå och går sedan torsdagen under smeknamnet "the guy who can't speak english". Minako pratade med honom i evigheter och när jag frågade henne vad de pratade om sa hon att hon inte hade en aning. På bilderna kan ni bakom mig och Jesus (piraten) skymta Pocahontas, vars håriga bringa var lika luden som kompisens "grottmänniskans" fluffiga kostym. Mike är som sagt snygg som före detta hår(d)rockare och Sam kom direkt från tentaplugg casual businessklädd. Andra heta kostymer var bebisar, clowner, sparkdräkt med blöja och appropå det, har Emmanuel med flickvän fått sin son som enligt mexicansk tradition fantasifullt ska heta Emmanuel.

Söndag började med tårtfrukost och sushilunch samt städning från gårdagens festligheter. Minako och jag hade ett rejält tjejsnack och gjorde allt för att undvika och skjuta upp studierna. Jag tog en promenad till affären, rättare sagt var det min intention då Radek halvägs erbjöd plats i nya bilen och vi for till Albertssons. Senare på kvällen tog vi med oss Georg som ända sedan hemkomsten från Cervantino pluggat och behövde rastas. Vi blev genast bundisar med Kinley, mannen som äger vårt stamhak/coffee house. Jesus kommer förbi och när Hector har kommit tar dom med mig till westside och Starbuck's, där jag ännu en gång träffar deras gamla kompis som numer är Floridabo och han välkomnar mig att hälsa på om jag möjligtvis har vägarna förbi. Jag var glad över att hänga med Jesus igen, då jag sällan ser honom sedan han började jobba utöver studierna. Vi planerade att så snart vi alla kan samtidigt åka över till Juarez by day och gå på marknaden och VIP-bio.

Måndag idag och vi fick tillbaka förra veckans exam och resultatet var so so, men ett B är inte dåligt. Min klasskompis och nya vän Oscar underhöll mig på spanska och Dacias pojkvän Mark satt och räknade ekvationer på vår föreläsning och skrattade högt när jag viskade att kön i the Halloween Store var minst 30 meter lång, då jag inte tänkte på att dom använder feet här. Planen för resten av veckan är att studera, bara studera! Har bara två midterms innan två veckor utan exams! Hector ska försöka ta med oss till en exklusiv chokladbutik på Mesa och gelateria i närheten, för ännu en Sugar Night. Så tillbaka till Human Resource Selection boken och linear regression uträkningarna.