fai

Veckan som varit kan definitivt klassas som långtråkig och trist men slutade som för Askungen med en alldeles underbar bal på slottet. Men mer om det senare, först en genomgång av veckans händelser. Efter senaste inlägget känns detta topic redan uttjatat, men som sann väderpratande svenska kunde jag inte låta bli att skratta på måndagsmorgonen över mina medstudenters klädval. Medger att det var lite kyligt i skuggan, men erkänner glatt att jag svettades lika friskt som vanligt på den soldränkta vägen till skolan. Jag skuttar fram i flipflop och klänning, runt om mig ser jag halsdukar, stickade tröjor, collegetröjor (de flesta med UTEP-loggan såklart), jeans och täckta skor. Men som en av mina professorer sa på föreläsningen samma dag, "Efter nio månader av sommar är jag redo för lite svalka!". Som om inte det vore nog råkade jag höra en konversation med hemskt många "man", ska försöka återge samtalet så gott jag kan! "Hey man, what's up man? Oh, man it's good man, what about you man? Shit man, on my way to class man, looong day man! Yeah, just finished man, but maaan, this week's gonna be though man. Well, man, I'm on my way man, see you later man. Course man, take care man!" Försökte utan större framgång dölja mitt skratt medan jag tittade omkring mig för att se om det var någon slags uttagning till Guinness rekordbok, men såg varken domare eller andra tävlande. På kvällen åkte Minako, Georg och Jose (grannen) och jag till Walmart där vi gick vilse bland dekorationer, trick or treat-godis och stressen inför Halloween kom över oss.

Alla, verkligen alla har varit upptagna med midterms, jobb och andra projekt, vilket minimerade det sociala livet till noll, för dagens vanliga häng med Georg räknas knappt. Veckans Movienigth ersattes av en sväng till gymmet och coffeenight went budget, då Georg fyndade en kaffekokare och kaffepulver och nu avnjuter vi Starbuck's Coffee i hans vardagsrum. Vi diskuterar allt under möjligt och han är verkligen guld värd! Älskar delen i Gelex resedagbok där hon berättar vad hon lärt sig under veckan. Förlåt raring men jag tänker stjäla meningen, i alla fall citera "Amerikaner vet inte hur man dansar...eller beter sig!!" (källa: Gelex ã 2007). Håller med till hundra procent och tackar gudarna (mer sannolikt föräldrarna) att mina amerikaner är mexicaner (utan några som helst offens mot Gelex Washington-folk), för de (flesta) mexicanerna vet i alla fall hur man beter sig! Vi har nämligen utökat vår texicanska familj och blivit adopterade av ännu ett gäng mexicaner som gör vardagen ännu lite bättre.


Stolt över att äntligen ha tagit mig samman efter fem terminer och börjat bli en duktig student, gör skolan revolt! Samtliga tisdagens classes var oerhört slappa, den första hade professorn lecture i 10 minuter innan vi resterande 70 minuter intervjuade varann i syfte att förstå processen, problemen samt fördelarna bakom kapitel 7 och job analysis. Intervjuade Marcela, en mexicanska som jobbade som professionell sångerska och turnerade i närliggande länder. Vad är det med det här stället och musiker? Har alla latinorytmer i kroppen? 10 minuter rast efter första min class gjorde att jag problemfritt hann gå de två metrarna till Business 331 där min HRM-class ges. Min lärare var bortrest så vi tittade på en arbetsrelaterad komedi, Office Space, som var himla kul, med en marketingprofessor som ser ut och låter som Chandler i Vänner.

Veckans stora händelse är att Georg och tre andra internationella studenter har köpt en bil! Metallicmarinblå Honda med en registreringsskylt a la Texas. Den är jättesöt, vilket grabbarna blev besvikna över att höra då de hoppades på en tjejmagnet, då de flesta som kom hit som en del av ett förhållande har blivit dumpade av tjejerna hemma. Ännu mer besvikna blev de när de fyllde på spolarvätska, som rann rakt genom tanken och ut på gatan. Och det mina vänner, är deras minsta problem!

Då som sagt alla varit upptagna med diverse saker bestämde Georg och jag på torsdagen att vi behövde arbeta fram en plan B. Vi köpte med oss Crazy Bread och en pizza och satte oss på trappan, under en lampa utanför Don Haskins Center och blickade ut över Mesa Street, bergen och neonljusen till ljudet av gatljusen vid övergångsstället som säger "wait...wait...wait" eller räknar ned sekunderna trots avståndet. Efter att jag bytt om och Georg gjort sitt homework begav vi oss till ett packat Black Market där vi började nätverka. Fredagen tog jag sovmorgon, nåja, försökte. Efter först ha vaknad 7 am av varma solstrålar genom persiennen rakt i ögonen tog jag på mig masken jag fick av Delta Airlines. Borde samtidigt ha stoppat in öronpropparna, för runt 10-tiden väcktes jag av det bekanta ljudet av Village Peoples "it's fun to stay at the YMCA". Bara väntade på att den skulle ta slut, men gav upp hoppet efter tredje gången ha hört den och förstod att de använde knappen "repeat" som fredagsterror. För er kanske detta inte låter så smärtsamt, men efter att ha jobbat på Camp McAlister, som är ett YMCA-läger och en gång i veckan sett alla barn och personalen stå i the Dining Hall och köra movesen till sista låtarna varje Icecream Social kunde jag inte somna om. Jag hade inget för mig så jag åkte till Cielo Vista med buss 70 och hoppades på en fika med Hector som bor i närheten. Men han var påväg till den nya outletten på andra sidan stan, alldeles i på gränsen till New Mexico och skulle vara tillbaka till tre, men då var det min tur att åka dit. Efter att ha köpt med mig lite frukt från Walmart gick jag tillbaka till busstationen, vilket tog ca 5 minuter. På vägen dit hörde jag "hi, how you doin'", "what's up doll, whatcha doin' tonight", "yeah, baby, yeah, pink is my favourite color too!" från random folk, det var med andra ord inte svårt att förstå varför den andra sidan av stan är mer populär! Tog en sväng till mitt beloved Downtown, älskar att strosa runt där. Livet går i ett annat tempo och statsdelen är som från en annan era. Bussen från Downtown var försenad och eftersom det var en härlig dag började jag promenera hemåt. Minako ringde och sa att vi skulle åka om 10 minuter, så jag fick använda mina långa ben och korta steg efter bästa förmåga. Svettig, varm och svimfärdig hoppade vi in i Yoshi's bil och styrde mot The Outlet Shoppes at El Paso. Framför oss tornades byggnader i starka färger upp i konrast mot solnedgång och kala berg. Den nya mallen påminde om outletten i Kungsbacka, då den var delvis utomhus. Vi träffade på Mike, som tagit på sig rollen som min nya bästis, på hans nya jobb och han var klädd i skjorta och tjusiga byxor istället för den avklädda dresscoden på hans andra jobb som livvakt. Vi åkte sedan med Minako's japanska vän till Taco Cabana, där de försökte slå världsrekord i överdriven kundservice. Var inte alls lika bra som mitt hak El Taco Tote, men betalade bara $ 1.99 för min burrito, så var ganska nöjd trots allt. Vi satt på deras uteservering, alldeles jämte en hårt trafikerad korsning. Mysigt! Var mätt och utmattad efter att hårt ha hållit plånboken, men utanför mitt hus, under solskyddet satt Milos och Juho och väntade på oss. Så det var bara att börja göra sig i ordning igen och gå ut. Vi gick till 02, ett ställe som egentligen bara bestod av en stor uteservering. Utan Georgs hjälp fortsatte jag mitt nätverkande och jag lyckades riktigt bra!

Dags att återkomma till balen på slottet, som egentligen bestod flera baler med tanke på att jag gick ut flera dagar denna helgen. Lördagsmorgonen karaktäriserades av studier och dagen fortsatte med grupparbete i Business (byggnaden där jag har alla mina classes) café efter lunch. Redan på morgonen sjöd campus av förväntansfulla och delvis fulla oreangeklädda människor. Terminens mäktigaste football's game, Homecoming, skulle äga rum på kvällen och när jag gick hem såg jag hur Tailgating förvandlade skolan från en akademisk tillflyktsort till en mer städad form av Uppsala under Valborg. Mike ringde och beordrade mig att sällskapa dem utan för Geological Science och synen gjorde mig häpen när jag närmade mig parken strax efter 4 pm, Uppsala är way more organiserat, för här samsades lekande barn med studenter sittandes på knä och drack öl, Djungle Juice (agua de loco/ crazy water) eller en blandning av icke känt innehåll genom slang och tratt. Toaletter fanns uppställda, poliser övervakade, alla grillade och hade med sig avancerad utrustning. Grillarna var av hög standard, partytälten var moderna, ljudanläggningarna värda en förmögenhet, listan gör göras lång. Folk började avta, trots att de flesta stannade kvar efter att matchen börjat gick hem klockan 8 pm för att äta innan Wicho skulle hämta oss. Som vanligt var han sen, så när Georg och jag hade förfestat på hemmagjort kaffe med varm mjölk (lyxvarianten) och var redo att åka gick vi över till Black Market och precis när vi kommit innanför dörrarna ringde Wicho, det slår aldrig fel skrattade vi. Han tog oss till La Madriño, hans morbrors spanska restaurang där vi tillsist var 16 personer som åt spanska tapas och drack mexicansk öl och en flottare variant av förra helgens Chucho's, som den här gången var färgglad. Tyvärr kunde inte ens lite fruktsoda dölja smaken. Även här skedde nätverkande på hög nivå och Georg spanade in en tjej, men vi alla skrämdes fort av hennes allt annat än smickrande skratt. Morbrodern påminde om Pavarotti, med stor mage, kraftig röst och skägg. Han och Wicho sjöng sånger, dansade danser och berättade historier för oss. Carlos, morbrodern, var sympatisk men antagligen en inte allt för trevlig boss då han hade lärt sina anställda olika typer av visslingar, beroende på vad han ville ha att dricka. Mittemot mig satt Adrian, med det väldigt manliga smeknamnet Nini. Han var väldigt trevlig och verkade intellektuell. Men när han efter att ha frågat vad jag hette och tittade på mig med stora mörka ögon, tog sig för bröstet och började knäppa upp skjortan började jag tveka. Som i en dålig film säger han "It must be faith that we met tonight! You won't believe this..." och han sliter upp skjortan. På den vita t-shirten under står mitt namn tryckt över hans vänstra bröst, lättad, håller jag med om att det var ödet. En bra stund efter stängning åker vi till Wicho's föräldrars hus, fortfarande i Juarez. Vi hälsar på hans hundar och snart kommer morbrodern med en av Wichos kusiner i släptåg som han sedan tvingade iväg att köpa snacks åt oss efter att ha utropat att maten i kylskåpet skulle "kill us all with diarrea". Kände mig mör efter att ha varit igång i alldeles för många timmar och naturligtvis var kön till gränsvakten oändlig. Men det var inte ett bekymmer i jämförelse till vad som väntade, en av tjejerna hade tappat sin plånbok och den barska kvinnan som kontrollerar våra papper tittar strängt på mig och sen på de andra. Efter att ha parkerat bilen, eskorterats av en vakt till officet och ställt mig i kön kände jag mig ens vaken. Ett av mina papper stämde inte överens med en annan liten lapp och jag var tvungen att ändra det, som tur var kostnadsfritt. Det tog en evighet och medan tre personer arbeta med det, försökte en liten pojke inne på kontoret skjuta mig med en orange deluxe leksakspistol. Absurt! Då de andra återvänt till Juarez för att hitta Sookie's ID, korsade Georg och jag med hennes syster trafikerade vägar till fots innan vi kom fram till hennes bil. Klockan var 7 am när jag hade ätit frukost och gick och lade mig, men vaknade pigg som en mört efter ett par timmar och spenderade söndagen med skolarbete. Vi träffades för vår vanliga fettodejt på kvällen. Iklädda långbyxor och tröjor satt vi utanför Coldstone och frös till glassen Minako beställt. Jo, nu är hösten här!

Vi hade redan förra veckan blivit förvarnade om att närvarokontroll skulle ske på måndagens Management class, då vi hade en guest speaker. En liten blonderad kvinna, med smink passande en modevisning äntrade sal 323 och satte igång att tala om vikten att vara förberedd för intervjuer och vi fick en massa tips. Gick för första gången upp till bibliotekets andra våning och in i Math Tutoring Center, där jag hittade Jose och Jose (#3) som såg nervösa ut och frenetiskt räknade ekvationer inför deras midterm. Lämnade tillbaka miniräknaren jag lånat av Jose och gladdes åt att slippa matte, men påmindes genast om mina läxor och kommande exam innehållande räkning. På kvällen gick vi ännu en gång till trappan, för att äta och lyssna till rösten vid övergångsstället.

De tre kommande veckorna kommer bli tuffa med exams, midterms, quizes, project dues och annat skoj i skolan. Georg och några andra åker söder ut, till Cervantino festivalen och jag stannar ensam kvar här hemma och gör mina exams och groupassignments. Wicho förklarade dock högtidligt för resterande av helgens häng att de nästa helg skulle ta hand om Erika och göra nåt extraordinärt för att hon kommer att vara alldeles ensam! Ensam vet jag väl inte, men ser fram emot det!