fai

Ber om ursäkt för att uppdateringarna sker mer och mer sällan. Dock har inte så många av er klagat, vilket jag antar innebär att ni inte läser så flitigt. Hur som helst har veckorna varit korta, dom går snabbt och jag har redan haft mina två första tentor. Har efter hemkomsten hunnit (förutom studerat) resa lite grann. Har haft stressiga veckor, vissa rent av plågsamma.

Vi socialiserar som alltid, Teca Thursday och privata fiestas både med och utan polisbesök. Det har varit många födelsedagar, senast igår firade vi Perros födelsedag (dock trodde vi att de hade festen för att ta farväl av franska Johan, vilket var nåååågot pinsamt), kusin Carlitos har fyllt år och nästa fredag är det Adrians tur att fylla 22. Vi spenderade en helg i Las Cruces, hos Lalu (Ludvigs kusin Yuris pojkvän) och Pollo, med restaurangbesök och häng med massa japaner. När Yuri på söndagskvällen bjuder hem oss till hennes hus i Horizon City är köket fullt av japanska businessmän som lagar middag. Vi hade himla trevligt och jag ska försöka använda dem för min uppsats!
Tacksam över att Ludvig hade tid att skjutsa runt mig och verka som min spanska tolk när det för ett par veckor sedan var dags att börja visumprocessen på amerikanska konsulatet i Juarez. Gick på högvarv och stressnivån var på max, men efter att Ludvig tryckte en Michelada i handen och bad mig att hålla tyst i ett par minuter, medan han berättade för mig att allt skulle lösa sig och att jag kommer att vara tillbaka i USA inom ett par dagar, sansade jag mig. Lite. Svinkall tisdagsmorgon och inte ens vakten till konsulatet pratar engelska. Jag var chockad över att inte fler pratar engelska i Juarez, men det är väl så, att USA är så nära men ändå så långt bort för många människor. Efter fem olika stationer kommer jag fram till mannen som beviljar mitt visum och dagen efter kan jag hämta upp det. Efter två nätter på hotell var det på torsdagseftermiddagen jäkligt nice att gå över bron och korsa gränsen, med mitt nya visum i handen och en ny vän. träffade en spansk kvinna på konsulatet som var nyinflyttad i El Paso. Dock fanns det inte tillfälle att slappa, då jag fick reda på att jag hade en exam dagen efter, då Kau gett mig klartecknen att ta kursen här. Eftersom det har krånglat (mycket) med distansundervisningen från Karlstads Universitet, läser jag nu en kurs här i Methods of Research, och alla ni som läst metod kurser vet hur bedrövliga dom är, men jag har så himla kul och professorn är underbar! Föreläsningarna är tre gånger i veckan, 50 minuter långa och jag skrattar ca 30 minuter av dem vardera gång.



Efter att ha fått mitt visum tar jag varje tillfälle som ges att korsa gränsen, så några veckor sen åkte vi (Georg, Yoshi och jag) på fredagen till Cuauhtemoc, Chihuahua State, hometown of Uriel, Ludvig och Isis. Under de fem timmarnas bilfärd i den största öknen i Nordamerika åkte vi igenom ett par byar, varav en endast sålde burritos och tortillas och en annan hette Sueco (svenska) innan vi såg Chihuahua City's gatljus, men det tog ytterligare en timme innan vi kom till Cuauhtémoc, känd för sin äppelproduktion och stora population av mennoniter (likt amish, men egenproducerande tyska utvandrare). Det var ganska sent när vi kom fram, men jag kunde genast gissa att den lilla staden våra vänner pratat om var allt annat än liten! Det visade sig att det bodde omkring 150 000 invånare och jag kände att det inte var läge att säga att Varberg är litet... Vi hängde lite med familjen Silva innan vi mötte upp dom andra hos Uriel och gav oss av till El Cueva, en trevlig bar med livemusik där tortillachips och salsa fanns på alla bord. Vi åkte vidare till någon efterfest där Uriel sjöng till någons gitarrspel och Georg lekte cowboy. På lördagen åt vi varma tortillas, frijoles, hemmagjord salsa verde och mexicanska ägg till frukost innan vi blev guidade genom staden. Efter att ha gjort stan vilket inkluderade besök på den lokala mercadon, fan bilder med en Mike Tyson staty, en scenic drive och chiladas åkte vi till mennonite kolonin och cruisade mest runt i solen. Det var rena vårvädret och vi var nöjda med att slippa sandstormarna i El Paso. Vi hade bara ätit mexicanskt godis under dagen och var riktigt hungriga när vi stannade vid rustika "Tacos y salsas" för quesadillas med tillbehör.

När vi på kvällen gav oss iväg för att uppleva México by night stannade vi till i en drive-in liqorstore, där vi endast behövde rulla ned rutan och beställa vad vi ville dricka. Så vår barrunda började just där, i en av de många drive-in ställena och fortsatte på de många gatorna i Cuauhtemoc centrum. På kareokebaren Manhattan spelade vi biljard, kastade pil (lyckades träffa tavlan 3 gånger av ganska många försök) och Uriel bjöd på sin dova stämma ännu en gång. Innan vi gick vidare spelade husbandet en trudilutt, vinkade och hälsade på spanska att de hoppades att vi skulle få en trevlig vistelse och vi var himla nöjda med att de klargjorde att vi inte var gringos. Rundan fortsatte och helt plötsligt börjar Uriel och Ludvig skratta hejdlöst och förklarar i munnen på varandra medan de kippar efter andan att den här gatan är Cuauhtemocs svar på La Mulata (fancy club i Juarez) fast för bilåkare. Jo, det var tydligen så man festade (därav alla drive-in ställen). Jag och Georg som älskar filmen Bilar fick flashbacks från vår roadtrip och besöket på den historiska vägen Route 66. Vi åkte vidare till nåt racheroställe (mexi-cowboy) när vi i Ludvigs pappas enorma jeep närmade oss en trång passage, med bilar parkerade på båda sidorna av vägen. En lika stor bil närmar sig i hög fart från motsatt håll och istället för att stanna och släppa förbi oss som var halvägs igenom vevar han ner rutan och siktade sin revolver mot oss. Gulp. Yoshi's ögon var större och rundare än någonsin, Uriels sång fick ett tvärt slut och jag som satt i framsätet testamenterade samtliga skor till Isis, som var hemma hos familjen (smart drag). Men istället för att börja skjuta vilt omkring sig, viftade mannen med pistolen åt oss, som om han menade att det var okej, vi kunde köra. Shiiit, trots att vi alla var redo att dö, var vi för stela av skräck för att rör oss, ducka eller än mindre andas och vi var alla imponerade över att Ludvig lyckades manövrera monstret till bil med millimeterprecision för att inte toucha de parkerade bilarna och vi ville ju gärna inte ge mannen i bilen som nu var jämsides med oss att använda pickadollen för något annat är att vifta. Georg slutade andas när han var öga mot öga med pistolmynningen med bara en bilruta emellan dem. Han sa senare att han inte hade märkt om mannen hade avlossat ett skott. Rancherostället var fullt, så vi crusiade vidare en stund innan vi hittade Prestige en bar med livemusik mexico-style. Väl inne, efter att ha betalat cover, ångrade vi oss ganska fort då stället var allt annat än dope och fullt av prostituerade, transvestiter, gamla och ensamma, homosexuella och ett något olyckligt liveband. Jag som ensam tjej i sällskapet blev tvingad av Uriel att dansa mexicansk dans, why not tänkte jag. Det var himla kul, gick fort som attan och jag var ganska yr när jag äntligen fick slå mig ned igen. Han var mer än nöjd med min dansdebut och lyrisk över prestation och övervägde att sälja mig till mannen i Mickey Mouse t-shirt vi skrattat åt tidigare, men som tur var kom han fram till att jag hade för mycket talang. Efter att ha besökt ett tomt rancheroställe begav vi oss till Jimmy's Tortas som slog Campino's med hästlängder och jag åt den bästa mackan i hela mitt liv, som jag olyckligtvis kombinerade med jalapeños som uppenbart var starkare än i El Paso, då mina läppar var on fire och hade nätt och jämt återhämtat mig när jag på söndagsmorgonen hade kvalitetstid med Isis, hennes mamma, moster och kusiner. När Ludvig, som inte har någon tidsuppfattning, var klar åkte vi till deras mormor och morfar som visade mig på Nellysar och ett par Wilmas (höns). Vi, dvs jag, träffade fler släktingar som möttes upp på en mennonite pizzeria och vi lät oss väl smakas av tunn europeisk pizza med ett tjockt lagen mennonite ost och hemmagjord glass till efterrätt. 14 släktingar vinkade hejdå och fick mig att lova att jag kommer och hälsar på dem innan jag lämnad the Americas för Sverige. På vägen hem mötte bergens svarta siluetter en glödhet solnedgång som mer såg ut som en brand och Zoe's låt Soñe raspade i högtalarna. I den stunden var hela jag överfull av svåridentifierade emotioner, men jag är ganska säker på att jag ville att tiden skulle stå still. El Paso har fått konkurrens om min gunst. Mexico är magiskt.

Minako har haft två japanska tjejkompisar på besök och jag lagade sushi, vilket imponerade dem. lagade också Chile Rellenos, en mexicansk rätt, mumsigt värre (fick dock viss asstisans). Ni ser också smakprov på den hetaste japanska frisyren just nu, känns som tjejerna klär i den bättre än vad jag gör... Vi åkte till White Sands i New Mexico som är en öken full av just vit sand. Det blåste sjukt mycket och när jag kom hem hade jag mer sand än fötter i mina skor. Förra veckan hade Cristell (Ludvigs kusin och granne) kanadensiskt besök från Sverige och Isis franske pojkvän var här, liksom Georgs två tjejkompisar från Österrike. Vi har därför spenderat en hel del tid i Juarez, både dag och nattetid. Har också lyssnat på några väl vald ord sagda av Hillary Clinton som började valkampanjen i Texas i El Paso, vilket är historiskt!!

Nästa vecka väntar hårda studier och det ska bli sisådär kul. Men springbreak närmar sig och det är dags att börja planera!